Kyrkan är inte öppen för alla.

Häromdagen skulle jag boka en möteslokal åt Sverigedemokraterna i Huddinge. Jag var lite stressad och sökte snabbt telefonnumret på webben enligt www.mariakyrkan.se

I tron att jag skulle finna Mariakyrkan i Huddinge kommun.

Jodå, jag fick upp Mariakyrkan och ringde. Efter att ha meddelat datum och tid så frågade den trevliga damen i andra änden i vilket namn hon skulle boka. Jag nämnde då ”Sverigedemokraterna”. Det blev en stunds tystnad i luren varefter hon sade att ”tyvärr, det går nog inte”.

”Jaha, och varför inte det”. ”Ja, du förstår nog, vi har ju inte samma åsikt som ni”. Jag blev lite överraskad, då vi flera gånger tidigare bokat lokal, är medlemmar i Kommunfullmäktige, representanter i Kyrkorådet, så varför skulle inte detta gå? ” Ja, du förstår nog själv…Vi har ju inte samma människosyn…”. Efter att ha hämtat mig lite meddelande jag att Sverigedemokraterna värnar om alla människors rättigheter och alla människors lika värde, vi är medlemmar i Svenska Kyrkan, varför skulle inte vi få boka lokal. ”Njae, vi är ju en frikyrka och vår policy…”. ”Vänta nu! När blev ni en frikyrka? Jag går här och betalar kyrkoskatt, röstar och går på gudstjänst och så kan ni inte meddela mig att ni plötsligt gått ur Svenska Kyrkan och bildat något eget? What about Trångsund? Vad har hänt med den då?”  ”Vadå Trångsund?, Nä, nu tror jag du ringt fel. Du har hamnat i Katrineholm. Inte i Huddinge”.

Jag blev såklart lättad. Ursäktade mig och vi avslutade samtalet i en vänlig ton. Nu vet jag att Equmeniakyrkan i Katrineholm, som också råkar heta Mariakyrkan, inte är demokratisk, tolerant och öppen för alla. Man skiljer på folk och folk och alla är inte välkomna. Speciellt inte om man är svensk och vill minska invandringen. Jag undrar om man i den kyrkan över huvud taget tror på Gud och vad det i så fall är för sorts Gud. Inte den som jag tror på i alla fall. En rättvis Gud som välkomnar alla.

Läxa!

Såg häromveckan i ett av morgonprogrammen på TV en debatt gällande läxa eller icke läxa till elever i den svenska grundskolan. Själv har jag närmare 20 års erfarenhet av att studera (dock ej mer än ett år i varje klass) och med två masterutbildningar i bagaget anser jag mig därmed ha en hel del erfarenhet av kunskapsinhämtning.

Det finns ett enkelt samban som högt uppsatta beslutsfattare helt verkar sakna kunskaper om eller bortsett ifrån. Ju mer man lär sig – desto mer kan man.

Enligt min uppfattning är en av grundskolans vikigaste uppgifter att lära barnen så mycket som möjligt (eller åtminstone ha som mål att alla barn ska inneha kunskaper i överensstämmelse med läroplanen).

Själv tyckte jag aldrig att läxor var speciellt upphetsande eller ens roligt. Varje dag utan läxa var en dag av frihet. Med åren så har jag insett att kunskaper dock är en betydande faktor för ramgång i livet. När jag började på högskola ojade sig lektorerna över den svaga förkunskap som nya studenter hade. Av detta kunde jag konstatera att det skulle vara önskvärt medmer kunskaper hos de nya studenterna. De ville alltså att eleverna kunde mer innan de börade på högskolan. Man behöver inte ens gymnasieutbildning för att konstatera att gymnasieutbildningen var på en för låg nivå. Kunskaper hos de svenska grundskoleeleverna har i flera internationella studier visat sig vara sämre än hos våra granländer. Vidare har det visat sig att kunskapsnivåerna har försämrats med tiden. Finland lär leda den skandinaviska ligan vad gäller elevkunskaper, sägs det. Vill man ha mer kunskaper så måste man lära sig mer, eller effektivare. Har man inte, som i den svenska skolan, klarat att inhämta tillräckligt med kunskaper för att möta nuvarande och framtidens krav så måste man lära sig mer, om så behövs även på fritiden. Om man inte pluggar mer eller effektivare så går det inte. För att plugga mer så måste man ibland öppna sina läroböcker och läsa (har jag hört).

Ge barnen läxa om de behöver lära sig mer. Svårare än så behöver det inte vara. Vad är det som du, höge beslutfattare, inte förstår?

Sjuka avgifter inom sjukvården

Det verkar vara många som inte känner till ändringarna i Hälso- och sjukvårdslagen med en ny lag (2013-407) som trädde ikraft från den 1/7-13. Jag var nyligen på en middag hos några politiker och de hade aldrig hört talas om nedanstående lag.

Enligt den nya lagen http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2013407-om-halso--och-s_sfs-2013-407/?bet=2013:407 så ska “vuxna personer som vistas i landet utan tillstånd” ha rätt till samma subventionerade hälso-och sjukvård som asylsökande.

Orkar man inte plöja lagen själv så har Regeringen sammanfattat den på sin hemsida http://www.regeringen.se/content/1/c6/22/03/44/98cdd7fd.pdf

Plöjer man dokumentet så finner man på sidan 45 följande förklaring:
 “Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd
Ny lag och ändringar: Ny lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till personer
som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd samt ändringar i Hälso och
sjukvårdslagen (1982:763), Tandvårdslagen (1985:125), Smittskyddslagen
(2004:168) och Lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
Beslutsunderlag: Prop. 2012/13:109 Hälso- och sjukvård till personer som vistas
i Sverige utan tillstånd
SFS: 2013:407–411
Ikraftträdande: Den 1 juli 2013
Lagen innebär att landstingen ska vara skyldiga att erbjuda vuxna personer
som vistas i landet utan tillstånd samma subventionerade hälso- och sjukvård
som asylsökande, dvs. vård som inte kan anstå inklusive tandvård, mödrahälsovård,
preventivmedelsrådgivning, vård vid abort och en hälsoundersökning. Barn som vistas i landet utan tillstånd ska erbjudas samma vård
som bosatta och asylsökande barn, dvs. subventionerad fullständig hälso- och
sjukvård inklusive regelbunden tandvård.”

Det verkar vara fler som inte känner till ändringarna i Hälso- och sjukvårdslagen med en ny lag (2013-407) som trädde ikraft från den 1/7-13

Av ren medmänsklighet så tycker man ju nu att detta kan vara OK. En människa är ju trots allt en människa och ska ju inte behöva dö på gatan. I alla fall inte i Sverige. Det behöver han inte heller enligt läkareden. Denna lag behandlar dessutom inte bara dödliga fall utan alla akuta fall. Har man ont i benet, lider av tandverk eller andra akuta besvär så ska man ha rätt till vård. OK?

Njae... här kommer det märkliga - Vårdavgiften!

Vi vanliga svenska skattebetalare får snällt punga ut med följande avgifter. Åtminstone i Stockholms län: http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Stod/Patientavgifter/ Då ska vi veta att dessa avgifter på långt när inte täcker den verkliga kostnaden. De är skattesubventionerade.
Nu kanske den vanlige svensken tycker att även brottslingar, d.v.s. de som befinner sig i Sverige illegalt, ska betala samma avgifter, vilket jag i sig skulle invända emot, de är som sagt är skattesubventionerade och varför skulle inte en utländsk brottsling betala full kostnad för service?

Vårdavgifterna för dessa brottslingar hittar man på :

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Forordning-2013412-om-varda_sfs-2013-412/
Eller, om man inte vill vara lika formell, på: http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Halso-och-sjukvard/Asylsjukvard/
I stort sett gratis alltså!

Personer som uppehåller sig i Sverige utan tillstånd betalar t.ex. bara 50 kr vid läkarbesök (en “svensk” betalar 200 kr) och samma sak gäller vid besök hos Folktandvården eller Distriktsvården. Akut tandvård kostar alltså bara 50 kr. Det ni, svenska pensionärer och studenter!

Specialistläkare kostar 50 kr för illegala invandrare medan vi dödliga får betala 350 kr.

Nu borde ju Regeringen vara stolta över detta och basunera ut den nya lagen som man antagit så att folk känner till hur väl vi tar om hand utlänningar som befinner sig i Sverige utan tillstånd. Ändå är det väldigt få som känner till detta. Sverigedemokraterna försökte förgäves fästa medias uppmärksamhet på detta rätt unika sätt att behandla brottslingar men utan att få gehör. Kanske för att SD var enda partiet i Riksdagen som reserverade sig mot detta lagförslag.

https://sverigedemokraterna.se/?p=11183

Välkommen till det nya Sverige!

Kāpēc Latvijā nav Zviedru algas

Ceļojot pa Latviju bieži sastapos ar rūgtām sejam un sūdzībām ka Latvijā nav tādas pašas algas kā rietumos.

Pirmkārt, Latvija nāk ar Padomju Savienibas tradicījām sakarā ar darbu morālu, kvalitati un izpildi. Kad Latvija atbrīvoāas no Padomju Savienības un lai varētu kautcik konkurēt pasaules (lai neteiktu Eiropas) tirgū tad vienkārši neviens nepirktu radio aparātus, piekabes jeb konsultatīvos pakalpojumus ja tas būtu par rietumu cenām. Neviens neuzticējās Latviešu produktiem un pakalpojumiem (labu iemeslu dēl) bet ja cena bija kārdinoši zema, tāda, ka vienkārši nevarēja atteikties, tad viens otrs ārzemnieks bija ar mieru riskēt. Pamazām auga algas un cenas. To sauc par inflāciju. Pārāk strauja inflācija nav veselīga ne valstij, ne iedzivotājiem iemeslos, kuros es sīkāk šeit neiedziļinašos. Pazistiet izteicienu ”Jā, algas ir lielākas bet paskaties kadas cenas!”?
Nu, tas jau bija diezgan sen. Jau pagājuši vairāk kā 20 gadi. Vēl algas ir zemākas bet cenas vairs ne īpašī daudz zemākas. Šeit ir viens piemērs kāpēc:
Es aizeju Rīgā uz restaurānu „Visdari” uz Maskavas ielas. Tur, kur beidzās pasaule (ielas otrā galā), pie dārziņiem. Forši iekārtots, kārdinoša ēdienkarte un oficianti, kuri runā latviski (un ja pavisam nemaldos ari ir Latvieši). Pasūtu ceptu butes fileju ar rupjo sinepju mērci. Sieva pasūt garneļu salātus.
Oficiants pienes sievai vistas salātus un man ceptu butes filejuņu ar krejumu mērci. Sieva aizrada par nepareiziem salātiņiem, oficiants atvainojas, saka, ka tad būs vēl japagaida 15 minūtes (resturānā atrodās mēs un vēl viena ģimene). Kāpēc būtu jāpaiet 15 minūtes lai sataisītu salātus ar garnelēm ja klientam nepareizi izpildīts pasūtījums? Vai tas bija brīdinājums, ja jūs sūdzaties, tad būs jāgaida drusku ilgāk nekā vajadzētu? Nekas, mums bija laika. Atnāca arī pareizie salāti ar vistas paliekām. Lai taupītu salātus pavārs bija izķeksējis vistu ārā un pielicis garneles. Mums tas bija OK bet kas, ja klients būtu alerģisks pret vistu?
Man pašam trūka rupjā sinepju mērce un aizrādīju oficiantam. Šis izplēta rokas un teica ”Es esmu tikai oficiants, neesmu pavārs”. Ko man tagad darīt? Pašam iet uz virtuvi un sagatavot solīto mērci? Piezvanīt Visdaru piegādātājam un noskaidrot kāpēc viņi nevarēja piegādāt rupjās sinepes? Vai man būtu jārisina restaurana iekšējās problēmas? Pasūtot ēdienu es un restaurās (caur oficiantu) noslēdzām līgumu, kad viņi man piegādās ēdienu pēc ēdienkartes un es viņiem samaksāšu par to. Man pilnīgi vienalga kaut vai medmasīņa man izgatavojusi to ēdienu un automehaniķis to pienes jeb ka bijusi sinepju mēre Afganistānā un lidmašīna ar sinepēm no Turcijas aizkavējusies. Man pašām pietiekami problēmas lai navajadzētu risināt restaurāna. Ne jau es vainigs, ka man pienes nepareizo mērci. Es pat neprasu 1000 dolaru atlīdzību par sagādātām neertībam un apetītes bojāšanu, kā darītu ASV. Oficiants arī nebijā nekāds nepiredzējis puišelis vai meitene. Vīrietis 35-40 gados. Kad rēķins pienāca gribējās paņemt zalveti un pildspalvu, uzrakstīt uz tās ”Latvijas Banka, 20 Lati” un iedot oficiantam. Kad viņš izbrinīti pieprasītu īstu naudu tad es ar izplēstām rokam teiktu ”Es neesmu bankas darbinieks. Banka man tādu iedeva.”

Es minētu ka oficiantam caurmērā alga Zviedrijā ir ap 25 000 kronas. Visi man Latvijā tagad prasītu cik tas ir Latos un tāpēc paskaidrošu ka tas ir apmēram 2000 Lati mēnesī. Minu arī, ka Latvijā oficiantam nav vairāk ka 300 Lati mēnesī. Varbūt pat tikai 200 lati. ”Bet tas taču ir 10 reiz mazak! Cenas nav 10 reiz mazakas.” Ne, tas ir fakts bet japiebilst ka Latvija protams visi oficianti arī nemaksa 36% ienākumnodokli, dzīvokļa īre nav 500 Lati menesī un meneškarte uz publiskiem transportiem nemaksa 70 Lati mānesī.

Protams, arī Zviedrijā ir pienests nepareizs ēdiens, skābi oficianti un sūdīga apkalpe bet nekad savā piecdesmitdivigadīgā mūžā neesmu piedzīvojis tādu neatbildību un atieksmi kā Latvijā. Pat nē Taizemē. Tāpēc Taizemē vajadzētu būt lielākas algas nekā Latvijā un tāpec Latvijā nav Zviedru algas. Šim oficiantam Latvijā nepienākās 200 Lati mēnesī.

Därför har inte Lettland svenska löner

Genom mitt resande i Lettland träffar jag ofta på sura miner och klagomål på att man inte har samma lön i Lettland som i Väst.

För det första så kommer Lettland från en sovjetisk tradition vad gäller arbetsmoral, kvalitet och utförande. När Lettland blev fritt från Sovjetunionen och skulle konkurrera på världsmarknaden (för att inte säga den Europeiska marknaden) så skulle ingen ha köpt radioapparater, släpkärror eller konsulttjänster om det skulle prissättas som i Väst. Ingen litade på de lettiska produkterna och tjänsterna (av goda skäl) men om priset var lockande lågt, så att man helt enkelt inte kunde säga nej, så var en och annan västlänning beredd att ta risken. Sakta steg lönerna och priserna. Det kallas för inflation. En för hög inflation är varken hälsosamt för invånarna eller landet av skäl jag inte närmare kommer att gå in på här.
Känner någon igen uttrycket ”Ja, lönerna har ökat men det har också priserna, ännu mer”?  
Detta skedde för rätt länge sedan och det har nu gått mer än 20 år sedan dess. Fortfarande är lönerna lägre i Lettland men priserna inte längre så mycket lägre. Här följer ett exempel på varför:

Jag gick med frun till restaurang ”Visdari” på Maskavas iela. Ungefär där världen slutar (i slutet på gatan), mitt emot kolonilotterna. Läckert inrett, aptitretande meny och servitörer som kunde lettiska (om jag inte tar helt fel så var de också letter). Jag beställer stekt flundrafilé med grovkornig pepparsås. Frun beställer räksallad. Servitören kommer med kycklingsallad till frun och stekt flundrafillé med gräddsås till mig. Frun anmärker på sallanden, servitören ursäktar sig med tillägget att ”då kommer det att dröja ytterligare 15 minuter”. Nu var det ju bara vi och en familj till i restaurangen så varför i hellvete det ska ta 15 minuter att knixa till en felbeställd sallad kan man ju undra. Var detta en varning för om man klagar så kommer det ta extra lång tid? No problems, vi har gott om tid.

Nu kom rätt sallad fast med lite kycklingrester i. För att spara på salladen hade kocken lirkat ur kycklingen och ersatt den med räkor. För oss var det OK men tänk om man varit allergisk mot kyckling?
Själv saknade jag den krovkorniga senapssåsen och påpekade detta. Servitören sträckte ut armarna och sa ”Jag är bara servitör, ingen kock.” Vad skulle jag göra nu? Ska jag själv gå in i köket och laga till min senapssås eller ringa till leverantören och klargöra varför denne inte kunde leverera den grovkorniga senapen eller försöka få tag på ägaren? Måste jag lösa estaurangens interna problem? Genom att beställa en maträtt så har jag, genom servitören, ingått ett avtal om att restaurangen kommer att leverera den ur menyn av mig utvalda maträtten och att jag sedan kommer att betala enligt menyn. Jag skiter i hur de får till maträtterna (inom vissa gränser), om det så är en sjuksyster som lagar till den och en bilmekaniker som serverar eller om det varit senapspest i Afganistan och flygfrakten från Turkiet blivit försenad. Jag har nog med egna problem utan att behöva lösa restaurangens. Jag är ju i alla fall oskyldig till att man serverar mig fel sås. Jag kräver inte ens 1000 dollar i ersättning för onödigt lidande som man skulle gjort i USA. Servitören var inte heller någon nybörjare. En man i 35-40-års-åldern. När jag fick notan så hade jag god lust att ta en servett och rita en 20-lats-sedel och räcka fram. När han förvånat skulle efterfråga en riktig sedel så med utsträckta armar sagt ”Jag är ingen banktjänsteman, det var banken som gav mig den”.

Jag gissar att en servitör i genomsnitt tjänar runt 25 000 kronor i månaden i Sverige. Alla undrar nu hur många Lat detta är och därför avslöjar jag nu resultatet av den komplicerade ekvationen genom att säga ungeför 2000 Lat. Jag gissar vidare att i Lettland nte tjänar mer är 300 Lat i månaden. Kanske bara 200 Lat. ”Men det är ju 10 gånger mindre än i Sverige! Priserna är ju inte 10 gånger mindre.” Sant, men alla servitörer betalar ju inte heller 36% i skatt i Lettland, lägenheten kostar inte heller 6000 krsonor i månaden och månadskortet inte 780 kronor.

Såklart man blivit serverad fel mat även i Sverige, sura srvitörer och servidriser (servihen) samt usel service men under mitt 52-åriga liv har jag aldrig varit med om sådan oansvarighet eller attityd som i Lettland. Inte ens i Thailand. Därför borde thailändare ha högre lön än i Lettland och därför har inte man inte svenska löner i Lettland. Denna servitör borde inte ha 200 lat i månaden, vilket motsvarar c:a 1700 kronor.

 

Slagruta – ett fungerande verktyg?

Under min semester i Lettland har jag vid flera tillfällen kommit i på diskussioner kring effektiviteten av att använda sig av slagruta för att leta vatten.

Att man är skrockfull i Lettland visste jag sedan tidigare. Att medicinskt utbildad personal har de mest underliga teorier om hur man ska behandla och bota sjukdomar viste jag också. Att många trodde på spådom och spöken var inte heller förvånande för mg. Däremot var utbredningen av tron på slagruta som en effektiv metod för att leta vatten en överraskning.
Efter att under flera middagar blivit mer eller mindre utmobbad för att jag visade det sig vara den ende kring middagsbordet som inte trodde på effekten av slagruta (varken man säger sig ha gåvan eller inte) så sökte jag tröst hos en helsvensk bekant som bott 20 år i lettland samt dennes danske kompis. Döm om min förvåning när även dessa visade sig tro på slagruta som en effektiv metod för vattenletning. Kan då bara konstatera att de bott för länge i Lettland.
Jag har ingen geologisk utbildning men tror mig veta att det finns något som heter grundvatten och att man i de nordiska länderna samt Baltikum hittar vatten förr eller senare oavsett var man gräver. Naturligtvis tror jag på existensen av vattenkällor och utesluter inte heller existensen av något som brukar benämnas som vattenådror men att man skulle ha en större sannolikhet att hitta dessa genom att en extra känslig person går med en slagruta av två rivjärn eller en vide-klyka eller liknande anser jag vara helt befängt och höra till stenåldern. 

Redan gammal forskning på området underkänner slagrutan. Den svenske nobelpristagaren från 1903, Svante Arrhenius, övervakade år 1906 över 100 deltagare i en undersökning och kunde bara konstatera att ingen lyckades bättre än slumpen.

1940 gjorde man på Nya Zeeland en undersökning med 75 deltagare enligt deras egna påstådda förmågor och inte heller någon av dessa lyckade med sin uppgift.
Mer moderna studier har anordnats av bl.a. två tyske fysiker, Herbert L. König och Hans-Dieter Bentz, på 1980-talet med runt 500 deltagare. Resultat: Misslyckande!
Civilingenjör Jesper Jerkert har på ett förträffligt sätt sammanfattat vad som finns om slagrutesökning i skriften nedan.

http://www.jerkert.se/jesper/slagruta.pdf

Om någon med lettsikt ursprung nu protesterar (vilket jag förväntar mig) så kan denne ta och fundera på följande: Om denna vidskepelse och skrock skulle visa sig vara sann - hur kan det då komma sig att Lettland fortfarande är en av de minst utvecklade länderna i Europa? Slagruta och gengångare är ju något unikt, som få andra länder tror på och denna tro har ju definitivt ingen större utbredning bland de mest framgångsrika länderna så här har vi ju i så fall en unik kompetens. Varför har man inte exporterat denna unika kompetens? Varför är man inte ens framgångsrik med dessa kompetenser ens på hemmaplan. Varför ska det vara så in i helvete svårt att få en brunn borrad eller grävd i Lettland? Nä, jag tror inte på dessa metoder och det verkar inte som om de mest framgångsrika länderna heller tror på dem. Inte heller de mest välrenomerade universiteten. Då kanske letterna ska ta en funderare på om man ska ta till sig modern forskning eller stå fast vid sina invanda åsikter och metoder. Det kanske ligger något i det jag hört så många gånger förr sägas till mig av letter: ”Du förstår inte situationen i Lettland riktigt. I Lettland fungerar det lite annorlunda”. Om man med en dåres envishet håller fast vid det som är dåligt och som inte fungerar så kan jag bara också konstatera att det fungerar annorlunda och kan med en stor besvikelse och sorg i hjärtat, säga en sak: Lycka till, Lettland!

 

Ett unikt lärlingssystem

Lyssnar på Jan Björklund, en i huvudsak klok man. Dock inte tillräckligt klok för att bli  på sverigedemokrat.

Han talar om att lärlingsutbildningen bör utövas i arbetslivet. På de verkliga verkstaden och inte i skolan. Enligt Björklund är Sverige unikt då vi förlägger all yrkesutbildning till skolan.

Jag minns plötsligt mina unga på i grundskolan i Södra Ängby. Den ligger inte långt från tunnelbanan Islandstorget i Bromma. Ett stenkast från skolan låg Frisörernas Hus.

Hos Frisörernas Hus kunde man boka tid för klippning. Vill minnas att det var varannan tisdag eller om det var första tisdagen i varje månad som man kunde få en klippning. Och man fick betalt!!! Ja, man fick runt 13-17 kronor i mitten på 70-talet. Det var mycket pengar för en grundskoleelev att låta sig klippas enligt eget önskemål under två timmar och få runt 15 kronor för detta besvär. Det var Frisörernas Hus frisörsutbildning som på detta sättet rekryterade lämpliga ämnen för studenternas slutprov.

Det hela gick till så att man vid ett visst klockslag (på kvällen) vandrade in på led i en korridor där eleverna stod längs sidorna och plockade oss klippsugna. För mig gick det hela ganska bra, så länga jag orkade med att boa tid någon vecka innan för detta evenemang men en klasskamrat i grundskolan blev så missnöjd att han aldrig återkom till denna bisyssla rots ersättningen.

Tänk er situationen att du behöver reparera bilen. Du ringer verkstaden och bokar tid. De upplyser dig om att de kommer att betala dig för arbetet men å andra sidan får du betala för materialet. Hela operationen kommer dock att ta någon vecka. Jag tror faktiskt detta kommer att fungerar, så länge reparationen övervakas av kompetenta lärare. Det kräver dock att lärarna verkligen är kompetenta. För att rekrytera Sveriges bästa bilmekaniker som lärare till en sådan verksamhet kan man inte betala några skitlöner. Inte heller kan man ta in vilka puckon till elever som helst. En sådan utbildning kostar!!

En utbildningspeng från kommunen, en från staten och en från eleven. Det kommer stå bilar på kö och det kommer ut Sveriges bästa bilmekaniker ur en sådan utbildning men Sveriges bästa mekanikerlärare. Problemet är – vem vill betala för att bli bilmekaniker? Å andra sidan så lär en sådan utbildning leda till jobb eller till eget företagande.

Kanske värt att pröva?

Kör igång!

Språk i grundskolan

Det är, enligt mig, fullständigt korkat att idag inte erbjuda framtidsspråk i alla svenska skolor. I stället envisas man med att lura på eleverna franska och tyska. Själv läste jag tyska under hela gymnasiet, fast det var i slutet av 70-talet, så det må vara förlåtet. Skolan och dåtidens politiker visste säkert inte bättre då. Nu vet vi att man kan klara sig alldeles utmärkt med engelskan i Tyskland. Trots att jag tillbringat åtskillig tid i Tyskland så har jag aldrig behövt eller ens kunnat använda tre år av gymnasiestudier i tyska. Franskan är säkert aningen mer problematisk men om man jämför t.ex. ryskan och kinesiskan (mandarin) med franskan så vilket språk har man idag mest nytta av om man ska lära för framtiden?

Jag anser det som självklart att om man ska utbilda ungdomar för framtiden med avseende på språk så är det fyrs språk som man bör lära sig. Engelska, spanska, ryska och kinesiska.

Någon har sagt mig att kinesiska är så jättekomplicerat att det inte går att lära sig. Jag vet dock flera som kommunicerar rätt hyfsat (enligt deras egen utsago) på kinesiska. Vissa har kanske fallenhet för detta språk och då må väl deras lycka vara gjort. Man får väl i värsta fall låta ungen byta språk efter en eller två terminer om man märker att det inte leder nånvart. OK, en bortkastad termin eller två men vilken möjlighet för dem som lär sig!

Huddinge kommun gjorde en enkätundersökning bland föräldrarna för några år sedan om vilka språk föräldrarna önskade att eleverna kunde välja mellan. Vad svaret blev vet jag inte men grundskolenämnden beslutade uppenbarligen att inte ändra på något.

Skolan går ju verkligen framåt!

Stockholm i lågor

Nu är jag riktigt förbannad. Idag fick jag en e-post från en kvinnlig bekant som numera bor och arbetar i USA. Hon var en gång min sekreterare på IBM när jag arbetade i Lettland och med sin IT-utbildning fick hon och hennes familj grönt kort och flyttade till USA. Nu skriver hon och undrar vad som pågår i Sverige, om det är sant att man bränner bilar i Stockholm och att det går huligangäng på gatorna och demolerar.

Jag skäms nu över att mitt Sverige har fått ett så dåligt rykte och att internationella vänner ifrågasätter händelserna i Sverige. Allt detta är ju tafatta politikers fel som dels skapat segregerade samhällen, multikulturalism, massinvandring och bostadsbrist. Och nu terrorhandlingar (som USA skulle välja att kalla det).

Det är lite synd att den välutbildade polisen (fast Regeringen nyligen beslutat om sänkt intagningskrav till polisutbildningen) av sina befäl troligen tvingas att titta på och använda dialog mot dessa huliganhandlingar. Uppenbarligen hjälper inte detta. Allt medan invånare får sin privata såväl som gemensamma egendom förstörd. Nog skulle väl Stockholms poliskår klara av att gripa 300 huliganer? Om inte så varför inte ta hjälp av poliserna i angränsande län, Malmöpolisen, Göteborgspolisen och nationella insatsstyrkan? Jag misstänker starkt att de inte får detta p.g.a. att de högre befälen antingen beordrats av politiker att föra dialog i några veckor eller är rädda för massmedias kritik mot hårdare tag.

Nu måsta jag därför sitta här och försvara denna tafatta strategi eller brist på strategi och skämmas över det Sverige som jag normalt sett är så stolt över.

Vi öppnar gränserna för näst intill fri invandring och jag tror inte att det är de mest utbildade personerna kommer hit. Det verkar ju inte direkt vara läkare och ingenjörer som i första hand kommer till Sverige för då skulle de nog få arbete om de verkligen ville arbeta. Många är outbildade och verkar ha stora problem med att ens lära sig elementär svenska.

Den enda glädjen i denna sorg är att Sverigedemokraterna logiskt sett borde gå kraftig framåt p.g.a. oroligheterna. Kanske ska det svenska folket nu vakna och inse vilken destruktiv politik de nuvarande regeringspartierna för. S, V och MP vill ju ha ännu större invandring och mer resurser till segregerade områden. Kanske borde dessa resurser i stället läggas på bostadsbyggande, fler lärare och företagande? Kanske borde vi kraftigt minska invandringen för att lägga resurserna på att komma tillrätta med de problem som vi redan har i samhället i stället för att förvärra dem. Kanske borde vi stanna upp ett tag och se oss omkring och se vad som gått fel och rätta till dessa i stället för att av ideologisk blindhet rusa vidare in i fördärvet.

2014 har Sverige chansen att börja ta sig ur detta elände genom att välja en ny regering. Den nya regering ska bestå av SD som största parti. Dags för ordning och reda!

Det politiska ledarskapet måste förbättras

Jag måste erkänna en sak. Jag är fascinerad av framgångsrika ledare och framgångsrika företag, särskilt svenska sådana. Många är avundsjuka på att de mest framgångsrika ledarna i många fall tjänar oerhörda pengar. Visst kan det vara obefogat ibland men i Sverige vill jag hävda att det i de flesta fall är ganska rimliga, om än höga, löner. Jag hade själv nyligen en tysk chef som var ganska välavlönad. Han var dryga 40 år och tjänade 175 000 SEK i månaden. Det var den bästa chef jag någonsin haft. Han arbetade minst 12 timmar om dagen. När jag kom på morgonen så satt han där och när jag gick på kvällen så satt han kvar. Kan kallades för ”Gestapo” av vissa. Ett förfärligt smeknamn men han tog det med ro. Anledningen till smeknamnet var att han äntligen lyckats inför lite ordning på företaget inom det arbetsområde som han var ansvarig för. Det som enligt min mening gjorde honom bra var dels hans kompetens och dels hans humor men framför allt han förmåga att släppa allt när man behövde hans uppmärksamhet. ”Jag behöver ingen själasörjare men en vettig människa” som en före detta arbetskamrat karaktäriserade en bra chef.

Percy Barnevik var utan tveksamhet en framgångsrik chef. Hur bra han var är för mig okänt men jag kan helt hålla med om hans syn på ledarskapet. För Percy Barnevik är handlingskraft lika med bra ledarskap. ”En ledare är bäst när man knappt vet att han existerar. Inte så bra när folk lyder och hyllar honom. Sämst när folk hatar honom”. Enligt Percy finns det två typer av människor: de som producerar resultat och de som producerar ursäkter. De flesta politiker hör dess värre till de senare. Det både jag och Percy vänder oss emot är ursäktsmaskineriet, den mentalitet som gör att ledare skyller ifrån sig på orsaker de inte kan påverka; inflation eller vad det nu må vara. En ledares mål är att nå budgetmålen trots motgångar. Vad ska man annars med en chef till? På en av mina tidigare arbetsplatser, IBM, så sa en av de högre cheferna ”Lös det – det har du betalt för”. Företags framgångar ligger på själva genomförandet. Samma sak gäller för ett lands ledare. Enligt Percy ska det vara lite snack och mycket verkstad. ”När ett beslut väl är fattat ska det gå undan.” En av mina större chocker fick jag som förtroendevalt inom politiken. Invånarna får vänta på mellan 6-24 månader på att få svar på ett medborgarförslag. Det var uppenbarligen bara jag som ifrågasatte denna sölighet från idé till beslut. Att gå från idé till handling lär väl ta en mandatperiod eller så. Efterhand har jag förstått att en ursäkt till den långa handläggningstiden är demokratiprocessen. Bullshit! Jag vill hävda att man inom det privata näringslivet har en hyfsad demokrati men ingen skulle acceptera en handläggningstid för idéer från personalen på mer än en månad. Vill man söla lite så dra till med det dubbla eller tredubbla. Då blir det ett kvartal, inte två år. Pengar kan alltid tjänas igen – men förlorad tid är förlorad för alltid.

 När jag fick uppdraget att etablera en IBM-organisation i Lettland i början på 90-talet så var det brist på manliga kvalificerade kandidater till vårt personalbehov. Jag intervjuade ett antal kvinnor och – topp! Det var ingen annan än jag som ville anställa dessa. Percy Barnevik verkar tycka likadant. Han har startat en välgörenhetsorganisation i Afrika. ”Kvinnor är driftiga. Bland de fattiga i Afrika och Indien gör männen 20% av jobbet, kvinnorna 80%. Varför är det så? Jag blir trött på de spelande, supande lata männen. Därför lånar jag bara ut pengar till kvinnor. I själva verket hatar jag män”, säger Percy. Varför då? ”-För att de inte sköter sig. Jag gav dem faktiskt en chans trots att inte ens de inhemska bankerna gjorde det. Men så kom amorteringsdagen och då kom också ursäkterna: Min bror är sjuk, vi har haft missväxt och så vidare. Kvinnor tiger och betalar. Män snackar och betalar inte.”

 När man anställer personal så ska posten naturligtvis tillsättas med den som är mest lämpad, men män och kvinnor agerar olika. Män tar plats, medan till och med väldigt duktiga kvinnor är mer prövande, menar Percy. ”De frågar: klarar jag detta?” Jag vill hävda att män är mer orädda och bättre förhandlare. Kvinnor är, enligt Percy,  en underutnyttjad resurs.     

Alla förändringar skall leda till likvärdig eller större kundnytta

Det är en tanke som verkar ha gått SL helt förbi. Tanken att alla nya produkter och tjänster ska vara likvärdiga eller bättre än de som ersätts. Så brukar sunda och framgångsrika privata företag resonera. Uppenbarligen inte kommunala, landstingsägda eller statliga. Jag tänker närmast på SL och avskaffandet av förköpshäftet och i ställer ersätta det med ett chipkort.

Jag kan hålla med om att en pappersremsa med stämplar kan tyckas gammalmodig i dagens IT samhälle men där kunde kunden se hur många kuponger som stämplats och vid vilken tid. Med dagens kortsystem så kan du varken se eller veta vad som debiteras dig. Visserligen kan man gå till en maskin vid stationen för att se hur mycket man har på kortet men när jag ska skicka min son och hans kompis på resa så vet jag inte om han behöver ha pengar med sig för att ladda kortet eller hur mycket han kommer att debiteras vid passerandet av spärren. Dessutom klarar ju spärren inte av att debitera två personer i direkt följd.

Jag anser att detta är en ogenomtänkt lösning som visar på en icke kundorienterad ledning. Kan hända att beslutet om införandet av ovanstående system fattats av politikerna i SL’s styrelse. Åtminstone de flesta kommunpolitiker som jag har talat med envisas att kalla kunder för brukare och inte kunder. Det är synd, tycker jag, för det visar på en motvilja till att serva oss kunder, även om det i vissa fall är så att kunden inte har några andra alternativ och därmed uppenbarligen inte är värda att betraktas som kunder.

Politisk dårskap i repris

Att privatisera den svenska järnvägen var ett misstag som ledde till bl. a. osynkroniserade verksamheter mellan SJ och Banverket där i vissa fall ingen tog ansvar och underhållsarbeten uteblev vilket resulterade i otaliga förseningar för de resande. Nu har EU beslutat om införande av ERTMS (European Rail Traffic Management System) utan att ha denna standard klar. Så långt ingen katastrof. Problemet blir när man på Trafikverket beslutat om dess införande till 2020 utan att ha finansieringen klar. Vem ska betala ombyggnaden av alla de privata loken? Tre till fem miljarder ska ombyggnaden totalt kosta. Ska den bytas ut under tiden om standarden ändras? Ytterligare 1 miljard upp i rök? Botniabanan och Ådalsbanan har redan fått detta infört och det har ju inte direkt blivit någon succé. Det är viktigt att se till helhetslösningen och det blir svårare ju mer fragmenterade parter man har. Trots att jag är en ivrig anhängare av privat företagande så anser jag att vissa verksamheter bör ligga på staten. Skolan, järnvägen och kraftförsörjning är strategiska verksamhetsexempel. Se då till att dessa verksamheter har en anpassad, effektiv och väl fungerande organisation!

http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/jarnvag/article3667341.ece

Myndigheter kan konfiskera dina tillgångar

EU pressar Cypern att anta ett myndighetsbeslut om att införa en engångsskatt på 6.7% av tillgångarna man har på ett bankkonto och 9.9% på tillgångar över 100 000 EUR.

Detta är ju helt absurt! Inte för att jag vill försvara länder som har misskött sin ekonomi men att införa en skatt utan att ge medborgarna möjlighet att välja är konfiskering. När man ingå ett avtal med en bank (eller en myndighet) så ska man ha möjlighet att veta vad detta kan få för konsekvenser. Detta fallet är att jämställas med att Polisen, som ju är just en myndighet, kommer hem till dig och letar upp dina pengar som du har i madrassen samt tar 10% av detta. Eller varför inte 100%? Myndigheten beslutar om att så skall göras och du kan som medborgare inte göra något åt detta.

Det mest skrämmande är att en sådan uppmaning kommer från EU. Man tvingar visserligen inte ett land att införa ett sådant beslut (vilket hade varit ännu värre) men sätter detta som villkor för att få ett låt. Givetvis kan man i princip sätta vilka villkor som helst för att någon ska kunna få ett lån men principen är diktatorisk.

Tidigare förra veckan så ville EU införa en smakpanel som skulle besluta om vilket snus som svenskarna ska kunna köpa. Jag är själv ingen snusare eller rökare men anser att ett fritt folk ska få göra som de vill. Vill man dricka alkohol, snusa, röka, ha sex eller läsa om sådant m.m. så ska man få göra så under civiliserade former.

Dags att antingen välja vettiga politiker (EU-valet blir aktuellt inom kort) eller att på allvar fundera på att lämna EU. En mycket kostsam och som nu visat sig, inkompetent verksamhet.

Näthatet 2013

Efter att ha tittat på SVT’s Uppdrag Granskning den 6/1, 2013 så måste jag säga att jag är mållös. Vad är det för aphjärnor som uttrycker sig på det sättet? Ja, ”aphjärnor” är väl kanske inte det bästa språkbruket det heller men jag anser det vara vida bättre än ”slyna”, ”hora”, ”Jag ska våldta dig din djävul” och rena mordhot.

 Även om jag är ute på t.ex. Facebook rätt ofta så har jag aldrig sett något sådant. Jag kanske heller inte går in på de mest hatiska sajterna (som H&M’s hemsida verkar vara enligt reportaget) och inte heller är jag på några rasistiska sajter. Min surfning består mest av SD’s hemsida och några SD-vänliga sidor. Att något sådant som visas i programmet skrivs på Internet tyder på att vi har massor med fullständiga idioter där ute på nätet. En del erkänns kan vara skrivna på fyllan. Även om det är en dålig ursäkt så måste jag säga att jag är lite förvånad över att sådant skrivs. Jag förstår hur Soran Ismail resonerade när han lite på skämt drog slutsatsen att ”Jag tycker inte alla i en demokrati ska få rösta” i en show på TV nyligen. Om vi har sådana personer levandes i ett modernt väst-land som Sverige så förvånar det mig nu inte att man i vissa länder fortfarande 2013 stenar människor till döds och lever i fattigdom. Den hjärnaktivitet som avspeglas i dessa kommentarer på Internet gör mig inte förvånad över att vissa länder har den levnadsstandarden som de då har. Det som skrämmer mig är att vi har så många i Sverige. ”Svenskar” som media väljer att kalla alla som bor i Sverige.

Jag förutsätter här att de mest hatsiska personerna som intervjuades och talade med brytning var ”ny-svenskar” av en tillfällighet. Sådana personer har inte i ett politiskt parti i Sverige att göra och vare sig de är S, V, MP, M eller SD så hoppas jag aldrig att få se dessa i ett parti över huvud taget. Åtminstone inte i Sverige.  

Visst finns det lägenheter för våra ungdomar!

Många invånare och politiker förfäras över att våra ungdomar inte har råd att skaffa en egen lägenhet. För studenter så är situationen katastrofal, sägs det.

 
Låt oss först börja med studenterna, så är detta snabbt avklarat.
För de studenter som är utan bostad så kan jag upplysa om att Huddinge i skrivande stund (5 januari, 2013) har två studentlägenheter lediga för uthyrning i Huddinge kommun enligt hemsidan för det kommunala bostadsbolaget Huge. Hur situationen i övriga stockholmskommuner ser ut får den intresserade själv luska ut men jag gissar att det även här går att få en studentlägenhet inom pendlingsavstånd.

Hur är det då med lägenheter? Hyran för lägenheterna i Huddinge ligger på ungefär samma nivå per m2 enligt bytesfliken på Huges hemsida. I genomsnitt mellan 73-87 kronor per m2. Låt oss anta 80 kr per m2, vilket verkar vara vanligt men möjligen aningen lågt.

I skrivande stund finns det på Hemnet bl.a. som exempel följande lägenheter till salu i Botkyrka och Huddinge kommuner:

                      Adress                                Boyta            Avgift/mån.  Pris                Ränta

1. Albyvägen 21, Norsborg                      64,5               4124              695 000         1390

2. Mangårdsvägen 23, Huddinge             90                  7251              480 000         960
3. Storvretsvägen 41, Skogås                   52,5               2146              895 000         1787

Ovan har vi antagit 20% i kontantinsats och resten på rörligt lån a 3% per år. Vidare har nedan antagits 15 000 i månadsinkomst och skattetabell 33 (Huddinge).

                      Hyreskostnad                     Bostadsrättskostnad           Varav jämkningsrabatt

1.                   5160                                    5123                                    - 391

2.                   7200                                    7940                                    -271
3.                   4200                                    3421                                    -512

Vi har alltså en lägre bostadskostnad för två av tre bostadsrätter jämfört med hyresrätter.

Nu hör jag protesterna "men man måste ju ha en insats för att köpa bostadsrätt och det har ju inte ungdomar som precis har fått ett arbete".
Nej, men  eftersom du lämpligen bör ha en fast inkomst innan du ens funderar på att hyra en egen lägenhet så ska vi se hur lång tid det bör ta att spara ihop till insatsen enligt förutsättningarna ovan och bor hemma. Jag antar här att man äter lunch på restaurang för 80 kr om dagen (1600 kr /mån), betalar 2000 kr till föräldrarna för mat hemma och har telefon och övriga nöjen och kläder för 1000 kr i månaden. Man får c:a 12 000 rent i månaden enligt skattetabell 33 och har således 7400 kr att spara i månaden eller 89 000 om året till sin kontantinsats om 20%.
1. 19 månader
2. 13 månader
3. 24 månader

Inte helt orimligt! Dessutom har man bevisat för sig själv, föräldrar, vänner och banken att man kan behålla ett jobb. Nu blundar jag inte för problemen med att få tag på hyreslägenheter och naturligtvis ska vi ha ett rimligt utbud på sådana, vilket vi inte har idag. Däremot är argumentet att man inte har råd med bostadsrätt synnerligen svagt, om det ens bör hävdas.

Huddinge kommun tecknar överenskommelse om att ta emot nya invandrare

Kommunfullmäktige (KF) är kommunens högst beslutande organ och fattar viktiga beslut rörande kommunens verksamhet och ledning som ofta har en avgörande betydelse på kommunens utveckling och hur skattemedel användas.

I ett beslutsunderlag från den 26 november 2012, ärende nr. 20 till KF i december med rubriken "Överenskommelse med Länsstyrelsen i Stockholms län om mottagande av nyanlända" vill Kommunstyrelsen (KS) att KF fattar beslut om ett nytt avtal gällande ovanstående. Enligt handlingarna åtar sig Huddinge att årligen ta emot 7-30 nyanlända genom att anvisas plats för bosättning via Arbetsförmedlingen eller Migrationsverket. Vidare anges i överenskommelsen att planeringstalet för "egenbosatta" i kommunen är 180-240 nyanlända. Dessutom vill man att nuvarande avtal med dåvarande Integrationsverket samt Migrationsverket ska upphöra.

 

Tänk er motsvarande situation i det privata näringslivet. Ledningsgruppen i t.ex. Ericsson skickar ett sådant förslag till styrelsen och förväntar sig att de ska godkänna ett nytt avtal baserat på ovanstående. Detta papper hade åkt om inte i papperskorgen så i alla fall direkt tillbaka till ledningsgruppen med kommentaren "Be att en kompetent ledningsgrupp förbereder detta!" I den nuvarande ledningsgruppen för Huddinge kommun sitter V, sd, hp, Mp, S, C, Kd, Fp och M. Sverigedemokraterna (Sd) är de enda som inte får vara med.

 

Varför är då detta beslutsunderlag så dåligt?

Följande anser jag ska besvaras i sammanfattningen av ett vettigt beslutsunderlag:

• Vad innebär det gamla avtalet?
• Varför ska en ny överenskommelse tecknas i stället för den gamla?
• Vad är kostnaden för skattebetalarna under det gamla avtalet?
• Vad blir kostnaden för skattebetalarna med den ny överenskommelsen?
• Var ska de nyanlända bo någonstans?

Detta är fem elementära frågor som inte besvaras någonstans i beslutsunderlaget och så undrar invånarna varför det blir knasiga beslut fattade i kommunen!

 

Sedan kan man ju undra varför Arbetsförmedlingen och/eller Migrationsverket ägnar sig åt bostadsförmedling men jag antar att behovet att hitta lediga bostäder till rimlig kostnad överstiger behovet av att utreda migrationsärenden och att förmedla arbeten. Eller också har personalen på dessa myndigheter så lite att göra att man måste sysselsätta dem med bostadssökande eller varför inte bostadsbyggande. Helknäppt! Arbetsförmedlingen borde ju enbart ägna sig åt att förmedla arbeten och inte att hjälpa invandrare att får någonstans att bo. Vi har ju en bostadsbrist i hela Stockholm län och Arbetsförmedlingen kan väl inte trolla med knäna efter vad jag har sett. Enda sättet att skaffa dem bostäder är ju att hyra hotellrum, villor eller att tillse att de går före i kön till den vanliga bostadsförmedlingen. Och så förvånas journalister och politiker över att Sverigedemokraterna går framåt! Fler och fler invånare i Sverige inser att vi måste skruva åt invandringskranen för att det ska bli ordning och reda samt rättvisa. Och C, V, S och Mp som verkar vilja ha fri invandring - Dags för en SD-regering! Dags även för att skämmas över nuvarande övriga riksdagspartier som inte stoppar cirkusen och fortfarande försöker övertyga invånarna om att allt blir så bra med nuvarande politik!