fredag 25 mars 2011

Odemokratiska krafter härjar ännu i Sverige

Jag är bedrövad över att behöva konstatera detta men jag kan inte se det på något annat sätt. Sveriges näst största parti är odemokratiskt. Utan att ha någon djupare insyn i partiet eller dess arbete så vågar jag påstå detta. Min slutsats drar jag från ledande socialdemokraters uttalanden i TV, journalisters små lappar och skriverier mellan helsidesblafforna från konsultfirmor (som Tage Danielsson uttryckte det i monologen ”Till chefredaktören för Dagens Nyheter”) i tidningar samt en direktsänd partikongress i TV.
Jag talar om valet av ny partiledare för Socialistiska Arbetarpartiet Socialdemokraterna (S) (eller SAS, som jag hellre vilja förkorta det).

Partiet har fått svidande kritik från de egna leden på sättet att välja ny partiledare genom att enskilda medlemmar inte får vara med och påverka valet i tillräcklig utsträckning. Man litar på att en valberedning i största hemlighet plockar fram en, säger en, kandidat och sedan ska partikongressen rösta fram denne person. Avgående partiledaren, Mona Sahlin, vänder sig till den framplockade Håkan Juholt och gratulerar honom innan kongressen hunnit säga sitt. Tro tusan att partiet tappat i förtroende. Här låter man en valberedning i själva verket göra valet. Sedan talar den avgående partiledaren till den föreslagna personen som om personen redan var vald. Vad ska man då med en partikongress till? Är den bara till för att fördela rosorna? Det enda som återstår är att rösta på den som valberedningen föreslagit. Några andra alternativ finns ju inte. Jag undrar hur långlivad den person blir som under kongressens gång föreslår en annan kandidat. Hur vet man i så fall vem som är bäst lämpad? Möjligen kan SSU:s ordförande, Jytte Guteland, offra sig men det hör ju liksom lite till hennes roll. Hon har ju hela ungdomsförbundet bakom sig och förväntas ikläda sig rollen av intern opposition.

Nu ska jag avslöja hur ett riktigt demokratiskt parti ska arbeta: Man låter valberedningen ta fram ett lämpligt antal kandidater. Kanske 4-5 stycken. Sedan får dessa presentera sig och sin politik. När man har partikongress så låter man kongressen rösta fram en ny partiledare. Hur svårt kan det vara?!

Sedan har damen Sahlin mage att kalla Sverigedemokraterna för ett odemokratiskt parti. Nej, käre läsare, det är med glädje jag kan konstatera att Socialdemokraternas era är förbi. Möjligen kan Juholt (om han nu verkligen blir vald) göra så att partiet åstadkommer några sista dödsryckningar innan det slutligen begravs och endast återfinns i historieböckerna.

Länge leve Sverige!  

onsdag 23 mars 2011

Sverigedemokraterna får 12%!

Jag har alltid tyckt att föreningen Skattebetalarnas tidskrift ”Sunt Förnuft” har varit intressant och mycket läsvärd. Senaste numret (2, mars 2011) gjorde mig inte heller besviken. Förutom Peter Malmqvists kortfattade strategibeskrivning över aktieinvesteringar (något som jag själv lever av), intressanta artiklar om skogsinvesteringar och problematiken med att pensionärerna utgör en allt större del av befolkningen så kommer klimax på sista sidan. En krönika skriven av Hans Bergström, docent i statsvetenskap och före detta chefredaktör för Dagens Nyheter.

Docenten hade varit på ett seminarium på temat ”Immages of Sweden” i Bergslagen i januari. En professor Åke Daun samt journalist Richard Swartz uppträdde och de (med många andra) har upptäckt att 3 av 4 invandrare som kommit till Sverige de senaste 5 åren saknar arbete. Snittiden för att skaffa arbete är 7 år. Värst är det för afrikaner.

Hans skriver vidare i sin krönika att ”det är ett faktum att invandrare är grovt överrepresenterade i brottsstatistiken. Han refererar till Paulina Neuding på Timbro som lär ha undersökt brottstatistiken och konstaterat att ju grövre brottslighet desto större överrepresentation. För dödligt våld och försök till mord och dråp är överrisken 4.2 gånger jämfört med Sverigefödda med svenska föräldrar. Risken är 5 gånger så hög vad gäller våldtäkt och våldtäktsförsök. Sambandet består även efter kontroll för kön, ålder, utbildning och inkomst, skriver Hans.
Sverige verkar ha en invandringspolitik som i princip har sagt nej till arbetskraftsinvandring av ryska ingenjörer och baltiska läkare. Ju mindre du kan bidra med till det svenska samhället, desto större chans att få stanna här, verkar ha varit politiken hittills.

När jag lyssnar på nyheterna och hör att man i Tensta monterar in kassaskåp i lägenheterna för att det är så vanligt med lägenhetsinbrott så tänker jag att det är ju knappast folk från Djursholm, Lidingö och Östermalm som reser till Tensta för att göra inbrott. Hur synd det än är om de fattiga invandrarna så kan jag inte anse annat än sannolikt att det är ungdomar från närområdet som begår dessa inbrott. Ungdomarna i närområdet är mestadels invandrare. Oavsett vad kriminolog Jerzy Zarnecki än säger. Att man som invandrare begår brott trots att man själv eller ens föräldrar får bo i Sverige och ta del av den svenska välfärden är något som är helt oacceptabelt, omoraliskt och bidrar i hög grad till främlingsfientlighet. Dessa brottslingar borde fråntas svenskt medborgarskap och utvisas ur landet. Den formen av ”berikande” av det svenska samhället som dessa brottslingar ägnar sig åt betackar jag mig för.

Åke Daun lär, enligt Hans, ha föreslagit en cost/bennefit-analys, utan skygglappar, av den svenska invandringskostnaden.
Slutligen avslutar Hans sin krönika med att konstatera att samtliga statsvetare på Engelsbergskonferensen hade ombetts att bedöma Sverigedemokraternas valresultat i riksdagsvalet 2014. ”Vi skrev alla ned samma prognos: 12 procent”.

torsdag 17 mars 2011

Inkompetens och lättja hos SJs ledning

Hur kan man på SJ tycka att det är dags att lägga flera miljoner på reklam för att förbättra sin image genom att förnedra sig själv i stället för att satsa pengarna på bättre tåg, information och organisation? Jag tänker på TV-reklamen i TV4 med några killar i en bar som frågar en kompis var han jobbar. Kompisen vill inte tala om det och då upplyser filmen om att han jobbar på SJ och sedan kommer texten ”Ny gör vi vår största kraftsamling någonsin för att bli bättre”. Patetiskt! Ska reklamfilmen göra att SJ blir bättre eller hur ska man tolka det? Borde man inte först förbättra sig och sedan upplysa om att man blivit bättre? Man har under de senaste decennierna inte ansträngt sig särskilt och nu när man har sjunkit såhär djupt så behöver man verkligen ta i för att inte sjunka ännu lägre, eller…? Styrelseordförande Ulf Adelsson sitter hos ”Sverker rakt på” i TV och säger att det är för många som vill åka tåg. Är reklamen ett sätt att minska tågresandet så att man kan hålla tidtabellen med färre tåg?
Eller är detta ytterligare ett försök att övertyga svenska folket om att man måste sälja ut statliga företag för att rädda infrastrukturen? Vill man visa att man är så in i norden inkompetent att man inte klarar att driva ett företag så ifrågasätter jag starkt kompetensen att driva ett helt land.

Jag är personligen egen företagare och starkt positiv till privat ägande men när det gäller strategiskt viktig infrastruktur så tycker jag det är värt att bevara vissa statliga företag av typen Telia, Vattenfall och SJ. Vattenfall genererar dessutom en otroligt stor avkastning till stadskassan.

I SJ:s fall så måste man även se till konsumenten. Skulle privat ägande få tågen att gå enligt turlistan? Nej, knappast. Det är samma kontaktledningar för alla och samma lok och vagnar som kommer att rulla på samma spår. Skillnaden blir att en privat aktör vill ge en vinst till sina aktieägare. Visserligen kan privata aktörer (med fördel) inhandla nya tåg med glastak och fräscha och spännande restaurangvagnar och erbjuda gratis internetkoppling till alla resande men det ska väl ändå även staten kunna klara av, åtminstone med hjälp av konsulter.

Visserligen kan det vara så att uppdelningen av SJ för många år sedan i flera bolag som gör att ingen har ansvar för helheten kan vara en trolig orsak till kaoset men varför då inte snabbt som ögat rätta till problemet? Regeringen har haft nästan 5 år på sig. SJs styrelseordförande Ulf Adelsson har haft 9 år på sig att tillse att tågen går i tid eller uppmärksamma ansvarig minister på att han inte ensam kan klara av det. Ägarna i ett privat bolag hade sparkat bort en sådan spilevink långt tidigare och ersatt honom med en kompetent person och inte men en gammal avdankad politiker. Nog ska väl även en duglig regering klara av att sparka folk. Eller är det för att förbättra sysselsättningsstatistiken som man bara anställer och mörkar?

Nej, regeringen, oavsett färg, leker med våra skattepengar. De med kompetens flyr till näringslivet eller blir kallade rasister. Man tar hellre ett bötesbelopp om 100 miljoner kronor från EU än att göra upp med Sverigedemokraterna, endast av principskäl. Är det sådana politiker vi vill ha och som ska styra över Sverige? Rösta på rätt parti nästa gång (och då menar jag inte rött parti) så det blir ordning på Sverige!