Därför har inte Lettland svenska löner

Genom mitt resande i Lettland träffar jag ofta på sura miner och klagomål på att man inte har samma lön i Lettland som i Väst.

För det första så kommer Lettland från en sovjetisk tradition vad gäller arbetsmoral, kvalitet och utförande. När Lettland blev fritt från Sovjetunionen och skulle konkurrera på världsmarknaden (för att inte säga den Europeiska marknaden) så skulle ingen ha köpt radioapparater, släpkärror eller konsulttjänster om det skulle prissättas som i Väst. Ingen litade på de lettiska produkterna och tjänsterna (av goda skäl) men om priset var lockande lågt, så att man helt enkelt inte kunde säga nej, så var en och annan västlänning beredd att ta risken. Sakta steg lönerna och priserna. Det kallas för inflation. En för hög inflation är varken hälsosamt för invånarna eller landet av skäl jag inte närmare kommer att gå in på här.
Känner någon igen uttrycket ”Ja, lönerna har ökat men det har också priserna, ännu mer”?  
Detta skedde för rätt länge sedan och det har nu gått mer än 20 år sedan dess. Fortfarande är lönerna lägre i Lettland men priserna inte längre så mycket lägre. Här följer ett exempel på varför:

Jag gick med frun till restaurang ”Visdari” på Maskavas iela. Ungefär där världen slutar (i slutet på gatan), mitt emot kolonilotterna. Läckert inrett, aptitretande meny och servitörer som kunde lettiska (om jag inte tar helt fel så var de också letter). Jag beställer stekt flundrafilé med grovkornig pepparsås. Frun beställer räksallad. Servitören kommer med kycklingsallad till frun och stekt flundrafillé med gräddsås till mig. Frun anmärker på sallanden, servitören ursäktar sig med tillägget att ”då kommer det att dröja ytterligare 15 minuter”. Nu var det ju bara vi och en familj till i restaurangen så varför i hellvete det ska ta 15 minuter att knixa till en felbeställd sallad kan man ju undra. Var detta en varning för om man klagar så kommer det ta extra lång tid? No problems, vi har gott om tid.

Nu kom rätt sallad fast med lite kycklingrester i. För att spara på salladen hade kocken lirkat ur kycklingen och ersatt den med räkor. För oss var det OK men tänk om man varit allergisk mot kyckling?
Själv saknade jag den krovkorniga senapssåsen och påpekade detta. Servitören sträckte ut armarna och sa ”Jag är bara servitör, ingen kock.” Vad skulle jag göra nu? Ska jag själv gå in i köket och laga till min senapssås eller ringa till leverantören och klargöra varför denne inte kunde leverera den grovkorniga senapen eller försöka få tag på ägaren? Måste jag lösa estaurangens interna problem? Genom att beställa en maträtt så har jag, genom servitören, ingått ett avtal om att restaurangen kommer att leverera den ur menyn av mig utvalda maträtten och att jag sedan kommer att betala enligt menyn. Jag skiter i hur de får till maträtterna (inom vissa gränser), om det så är en sjuksyster som lagar till den och en bilmekaniker som serverar eller om det varit senapspest i Afganistan och flygfrakten från Turkiet blivit försenad. Jag har nog med egna problem utan att behöva lösa restaurangens. Jag är ju i alla fall oskyldig till att man serverar mig fel sås. Jag kräver inte ens 1000 dollar i ersättning för onödigt lidande som man skulle gjort i USA. Servitören var inte heller någon nybörjare. En man i 35-40-års-åldern. När jag fick notan så hade jag god lust att ta en servett och rita en 20-lats-sedel och räcka fram. När han förvånat skulle efterfråga en riktig sedel så med utsträckta armar sagt ”Jag är ingen banktjänsteman, det var banken som gav mig den”.

Jag gissar att en servitör i genomsnitt tjänar runt 25 000 kronor i månaden i Sverige. Alla undrar nu hur många Lat detta är och därför avslöjar jag nu resultatet av den komplicerade ekvationen genom att säga ungeför 2000 Lat. Jag gissar vidare att i Lettland nte tjänar mer är 300 Lat i månaden. Kanske bara 200 Lat. ”Men det är ju 10 gånger mindre än i Sverige! Priserna är ju inte 10 gånger mindre.” Sant, men alla servitörer betalar ju inte heller 36% i skatt i Lettland, lägenheten kostar inte heller 6000 krsonor i månaden och månadskortet inte 780 kronor.

Såklart man blivit serverad fel mat även i Sverige, sura srvitörer och servidriser (servihen) samt usel service men under mitt 52-åriga liv har jag aldrig varit med om sådan oansvarighet eller attityd som i Lettland. Inte ens i Thailand. Därför borde thailändare ha högre lön än i Lettland och därför har inte man inte svenska löner i Lettland. Denna servitör borde inte ha 200 lat i månaden, vilket motsvarar c:a 1700 kronor.