Det har från svenskt håll (diverse politiker från både
Alliansen och de röd-gröna) hävdats att det är osäkert om kameraövervakning har
någon effekt på minskad brottslighet. Man medger visserligen att det kan ha en
positiv effekt på bevisföringen men att det å andra sidan kan vara
integritetskränkande där det är tveksamt om fördelarna överväger nackdelarna.
Mobbingen har också minskat radikalt även om den inte är helt borta ännu.
Svensk forskning har ofta visats sig vara politiskt styrd
och i flera fall tolkats på ett felaktigt sätt av politikerna. Att man i den
forskningen kommit fram till att kameraövervakning inte har särskilt stor effekt på
brottsligheten kan också ha att göra med att fler brott rapporteras, vilket kan
tyckas naturligt. Den som av principiella eller ideologiska skäl är emot
kameraövervakning kan således lätt feltolka resultatet och finner då att
brottsligheten t.o.m. ökar.
Sverigedemokraterna i Huddinge har därför studerat
effekterna av kameraövervakning internrationellt.
Nedan finner ni en länk till en utmärkt sammanfattning av
internationell forskning på området. Man kan nästan entydigt konstatera att
kameraövervakning har en positiv effekt på minskad brottslighet. Det som sedan
diskuteras är vilken placering det ska vara för att göra mest nytta.
När vi besökte en skola utanför Tallinn under våren 2015 så
förundrades vi över hur bra ordningen var i klasserna och framför allt hur
snyggt och städat det var i de gemensamma utrymmena. Inget som helst klotter
syntes varken på skåp, väggar eller bänkar.
När vi frågade hur de kunde hålla klottret borta så pekade
de på de kameror som satt i taken. Sedan de fick övervakningskameror
installerade så förekommer i princip inget klotter alls. Givetvis så får upptäckt
klottrande påföljder och när eleverna inser detta så aktar de sig och ger upp
fortsatta försök. Mobbingen har också minskat radikalt även om den inte är helt borta ännu.
Vid ett besök till Lettlands huvudstad Riga för flera år
sedan så hade man stora problem med urinerande utlänningar i centrala Riga.
Många av dessa var då brittiska turister. Några år senare träffade jag på en av
närpoliserna som arbetade i Gamla stan i Riga. Hon bekräftade att efter att man
satt upp bevakningskameror hade kommit tillrätta med problemet. Hon arbetade
själv på den övervakningscentral varifrån utryckningarna skedde. Såg man någon
som urinerade på en publik plats så skickade man genast iväg en patrull som
bötfällde individen. När detta blev känt bland turisterna så minskade
urinerandet radikalt.
Vår slutsats, efter att ha tagit del av internationell
forskning på området samt utländska studiebesök, är alltså att
kameraövervakning entydigt har en positiv effekt på minskad brottslighet och
skadegörelse. Förutsättningen är förstås att brott och skadegörelse upptäcks
(någon granskar det kamerorna visar, som t.ex. övervakningscentralen hos SL),
rapporteras och får påföljder. Avskrivs brottet, som ofta görs, trots entydiga
bevis, så kan jag tänka mig att kameraövervakningen får mindre effekt. Eftersom
Sverigedemokraterna vill ha ökad ordning och reda i Sverige så är vi alltså
positiva till ökad kameraövervakning och ser detta som ett kostnadseffektivt
sätt att få till minskad skadegörelse, brott och mobbing i skolan.