Den goda jämlikheten

En av de enligt mig mest klockrena teserna om jämlikhet, ojämlikhet och inkomstklyftor framfördes tidigare i vintras i TV-programmet Idévärlden av Andreas Bergh, docent i nationalekonomi vid Lunde Universitet, Institutet för Näringslivsforskning och Ekonomihögskolan vid Lunde Universitet.

Tänkt dig ett samhälle där alla har det lika bra. Tänk dig sedan att en av invånarna i detta samhälle knapar ihop ett enkelt dataspel. Det blir extremt populärt och alla vill ha det. Några dagar senare är många i samhället ett spel rikare och 200 kr fattigare. Spelskaparen har blivit jätterik och samhället präglas nu av stora inkomstskillnader.

Ovanstående exempel är en uppdaterad version av ett gammalt filosofiskt tankeexperiment lanserat av Harward-filosofen Robert Notsik. Notsik ville visa att även en ojämlik fördelning kan vara rättvis förutsatt att fördelningen är resultatet av en rättvis procedur. Eftersom alla som köpte spelet gjorde det frivilligt och tyckte att det var värt sitt pris så är inkomstskillnaderna som har uppstått inte bara acceptabla utan faktiskt rättvisa.

Låt oss nu göra ett annat tankeexperiment. Vi tänker oss ett litet samhälle med tre personer. Som tjänar olika mycket. Där finns en bagar som tjänar ganska lite, en handläggare på kommunen som tjänar bättre och en mjukvaruutvecklare som tjänar riktigt bra.  

Några år senare så visar statistiken att skillnaderna mellan rika och fattiga i det här samhället har ökat. Då ligger det nära till hands att tänka sig att det är de fattiga som har blivit fattigare och de rika som har blivit rikare. Men så måste det faktiskt inte vara.
Den nya inkomstfördelningen kan bero på att mjukvaruutvecklaren fick jobb utomlands och inte ens är kvar i landet längre. Handläggaren blev chef och räknas numera som höginkomsttagare och bagaren har blivit medelinkomsttagare och startat ett litet bageri. Och den som numera tjänar sämst i samhället är en nyanländ flyktinginvandrare som inte ens fanns i samhället tidigare. Hon tjänar dåligt jämfört med bageriägaren och chefen men hon har det avsevärt bättre än i sitt hemland.

Ett annat exempel är att Maos Kina var ett jämlikt samhälle men alla var extremt fattiga. I dagens Kina är inkomstklyftorna stora men det beror på att många har lyfts ur sin fattigdom och numera lever medelklassliv. Dom flesta skulle nog välja att leva i ett nutida Kina trots att detta är ett ojämlikt land.

Dessa tre exempel visar att ökade inkomstskillnader i sig inte behöver vara något problematiskt. Vi måste i stället börja fråga oss vad inkomstskillnaderna beror på. Den värsta sortens ojämlikhet är när människor blir rika genom våld, hot, lurendrejeri eller genom att manipulera det politiska systemet. Det är ett tecken på att samhället inte präglas av rent spel eller rättvis konkurrens och den ojämlikheten hämmar både den ekonomiska och den sociala utvecklingen. Att motverka korruption och monopol är därför ett bra sätt att motverka orättvisa inkomstskillnader.

När ojämlikhet i stället är resultatet av att människor har använt sina möjligheter till att förbättra sin situation utan att skada någon annan då kan ojämlikheten vara oproblematisk och i det här ljuset är det traditionell omfördelningspolitik och inte inkomstskillnaderna som är orättvis. När man tar från alla rika och ger till alla fattiga så bestraffar man människor som har använt sina möjligheter till att förbättra sin situation exempelvis genom handel eller uppfinningar. Den typen av ojämlikhet borde snarare uppmuntras för den är ett tecken på att samhället utvecklas, att människor blir rikare, även om inte alla blir rikare i samma takt.

Sexism samt om manliga och kvinnliga arbetsuppgifter

Rubriken kan nog verka mumma för den vänstervridne eller rent av feministen som vet att Martin Nigals är Sverigedemokrat. Jag hoppas göra er riktigt besvikna fast, vis av erfarenhet, så kommer ni nog kunna misstolka eller hitta en och annan ”godbit” även i detta. Det både bjuder jag på och står för i så fall.

Häromdagen så fick jag höra om en kvinna som var upprörd eftersom hon på sociala medier sa sig blivit utsatt för sexism. Jag tänkte då att det nog var några kommentarer om hur sexig hon var eller vilka stora bröst hon hade. Innan jag börjar utveckla mina tankar om detta och för att undvika att göra bort mig måste jag naturligtvis dubbelkolla om min uppfattning av vad sexism är överensstämmer med verkligheten. Jag har ju inte gått några genuskurser eller feministkurser och kan nog därför av de vänstervridna anses som ”oupplyst”.

En snabb koll på Internet bekräftar mina farhågor. Tur här att jag inte skriver att jag tycker att det där med sexism – det är väl inte så allvarligt. Enligt Wikipedia så är sexism en ideologisk inriktning innebärande fördomsladdad diskriminering eller utnyttjande av människor enbart på grund av könstillhörighet. Sådant är jag givetvis emot. Min tolkning av sexism var innan dess anspelningar på könet av typen ”du har stora pattar” eller ”vilken fin häck du har”. Det trodde jag var sexistiska kommentarer. Nu vet jag bättre.

Nu kommer jag till min huvudpoäng – en utveckling om sexuella kommentarer. När jag under stora delar av 90-talet bodde i Lettland så måste jag erkänna att jag lyfte på ögonbrynen när jag förstod att kvinnor tog ”sexistiska” kommentarer som en komplimang. En av mina kvinnliga yngre släktingar ville t.o.m. bli en sexbomb. En f.d. flickvän undrade om hon såg tillräckligt sexig ut när vi skulle ut på restaurang. Kvinnorna såg det som en ära att få en sexig komplimang av typen ”vad sexig du ser ut” eller ” vilka fina bröst du har”. Jag tycker det är synd att kvinnor i Sverige ser det som en förolämpning. Livet för dem såväl som för oss män hade varit mycket trevligare om de svenska kvinnorna kunde bejaka sin skönhet, även den sexuella. Ingen skulle därmed känna sig förolämpad eller kränkt. Bra va?

Sedan har vi det här med kvinnliga och manliga uppgifter. Finns det sådana? Ja, enligt min fru så finns det sådana. Att spika upp en tavla och gräva med spade – det är en typiskt manliga uppgift. Att stryka skjortor och tvätta är en typiskt kvinnlig uppgift enligt henne. Hur är det att städa och göra rent i toalettstolen? Jag har inte frågat men eftersom hon anser att jag ska göra det så antar jag att det är manligt. Antingen så går gränsen för henne där eller så har hon lurat på mig sådant som jag egentligen som man inte skulle behöva göra. Äh, det där med kvinnligt och manligt ger jag blanka sjutton i. I vårt hem känner vi av vem som hatar respektive arbetsuppgift minst och han eller hon får då göra den. Kanske typiskt svenskt men det där men kvinnligt och manligt är rätt kul när det kommer till feminister och vänstervridna. De blir ju så upprörda. Fast egentligen så anser jag faktiskt att det ligger något biologiskt i vissa arbetsuppgifter. Jag tror faktiskt, på fullt allvar, att t.ex. vårdande uppgifter röner ett större intresse hos kvinnliga än hos manliga utförare. Tekniska uppgifter tilltalar män mera ofta än kvinnor. Detta anser jag har rent biologiska orsaker. Att mecka med moppe och/eller bilar röner ett större intresse hon de manliga befolkningen. Inte p.g.a. indoktrinering utan av långt nedärvda biologiska orsaker. Vad bygger jag då dessa åsikter på. Min 57-åriga livserfarenhet och sunt förnuft. Chockerande? Ja, för vänstervridna, politiskt indoktrinerade och feminister. Det bjuder jag på!

Stöd till tiggare ökar tiggeriet.

Dagens Samhälle har i sitt nummer 27 den 17 augusti 2017 en artikel om skillnaden i antalet EU-migranter mellan Norrköping och Linköping.

I Linköping drog man 2013 igång en omfattande stödverksamhet medan Norrköping avstod. Sedan dess är tiggarna dubbelt så många i Norrköping.

I Norrköping så anser man att alla är lika inför lagen, säger socialtjänstens ordförande i Norrköping, Roger Källs (S). Om en EU-migrant hamnar i en akut situation så blir det ett ärende för socialtjänsten på samma sätt som för alla andra människor i kommunen, säger han till tidningen.
Norrköping har sedan 2013 haft betydligt färre tiggare än Linköping. Ofta bara 10-20 jämfört med 50-100 i grannstaden.
-          Det är ju inte så konstigt. Om man underlättar livet för EU-migranterna i en stad kommer de naturligtvis att söka sig dit, säger Roger Källs.
Daniel Andersson (L), ordförande för Ordförande för omsorgsnämnden i Linköping, ser inget sådant samband. Däremot har han slutat att ge pengar till tiggare. ”Jag skickar bidrag till organisationer som hjälper till i deras hemländer”, säger han. ”Jag tror inte man ska erbjuda svensk skolgång, det lockar dem bara att ta med barn hit” säger Daniel Andersson.

Här har vi ett tydligt exempel på att politiker från L med en dåres envishet agerar helt ologiskt. Men när det gäller ens egna pengar så tar man sitt förnuft till fånga och inser att det är effektivare att hjälpa folk i närområdet i stället för i Sverige men ändå arbetar han för ett parti som vägrar att inse vad alla logiskt tänkande människor gör. Inte konstigt att sjuklövern förlorar väljare, så det får vi glädjas åt!

Färre enkla jobb är bra för Sverige

Rubriken kan verka aningen provocerande och går stick i stäv med vad många partier basunerar ut i sina försök att försvara den höga invandringen nu när det avslöjats att de flesta varken är ingenjörer, läkare eller högutbildade på annat sätt.

 

Nyligen var författaren och futuristen Martin Ford på besök i Sverige och talade om artificiell intelligens (varav åtminstone det senare, intelligens, verkar saknas hos en stor del av politikerkåren). Han påpekade att det 2013 arbetades lika många timmar i USA som det gjordes 1998. Trots att befolkningen ökat med 40 miljoner på 15 år. Av det drar man slutsatsen att antalet jobb (eller åtminstone antalet arbetade timmar) har sjunkit på senare år.

Många jobb som tidigare innehafts av lägre utbildade personer har kommit att automatiseras och den trenden lär fortsätta med hjälp av datorer, robotisering och automatisering. Stora industriföretag kan dra nytta av det, då en maskin är betydligt effektivare och snabbare på att flytta en lastpall. Den gör sig heller inte illa, blir sjuk, semestrar eller går på pappledighet. Det här kan göra bolagen ännu starkare, men samtidigt kommer missnöjet att växa om fler blir utan jobb. Tekniken är faktiskt en förklaring till varför Donald Trump blivit president i USA, menar Martin Ford. Många som blir av med jobbet känner att de inte är med på tåget.

Jag tror vi ser samma tendenser över stora delar av västvärlden. Därför är det olyckligt att försöka öka invånarantalet i t.ex. Sverige. Dessutom genom invandring av framförallt lågutbildad arbetskraft.

Martin Ford varnar dock för att vi kan få se ett deflationsscenario om jobb försvinner och menar att fler personer med sämre möjligheter att spendera innebär svagare efterfrågan i ekonomin. Detta gör det än mer olyckligt att öka Sveriges befolkning.

Det positiva med automatisering är att företag som ABB knappast lär ta skada av att robotefterfrågan ökar. Börskometen Troax gynnas också då robotar och maskiner är i behov av skyddslösningar, vilket bolaget levererar, för att kunna arbeta konstruktivt. Giganten Atlas Copco har också glatts av automatiseringen och flyttar tillbaka en del av sin produktion till Sverige i och med den tekniska utvecklingen.

Om personer med lägre utbildning konkurreras ut och hamnar på efterkälken riskerar vi att få se en ökande populism och oro i världen, säger Martin Ford.

Att komma och påstå att vi behöver fler enkla jobb i Sverige är att vara bakåtsträvande och ett kortsiktigt tänk. Vi bör öka på utbildningsnivån och hålla tillbaka befolkningsökningen anser jag.

 

Sverige bör starta förhandlingarna nu!

Det har nu gått ett bra tag sedan Storbritannien lämnade in sin ansökan om att påbörja Brexit-förhandlingarna med EU. Hur dessa förhandlingar kommer att fortlöpa och vad resultatet blir för Storbritannien och EU vet ingen på förhand. Klart är dock att det inte blir enkelt att enas. Enligt studier i förhandlingsteknik så brukar parterna enas i sista minuten. Min gissning är att det så också kommer att bli i detta fallet. Konstigt vore det annars.

Hur kommer detta att påverka Sverige då? Ja, det vet ingen riktigt ännu. Enligt expertisen så är Brexit negativt för den svenska ekonomin. Jag är inte lika säker. Däremot, om nu expertisen har rätt, så är det ju högst angeläget att förbereda sig på det som komma skall. Hur gör vi då det? Jo, eftersom Storbritannien kommer att stå utanför EU och Sverige har en stor del av sin handel med det landet så bör vi ju rimligen försöka skaffa oss ett eget handelsavtal med Storbritannien. Då man i förhandlingar når bättre resultat ju mer tid man har på sig så bör Sverige således påbörja dessa förhandlingar snarast. Man kan å andra sidan här hävda att tidsförsprånget ju är lika för båda parter och att det därför inte skulle gynna Sverige särskilt. Det är sant, men faktum är fortfarande den att om två parter har gott om tid på sig att förhandla med varandra så brukar oftast förhandlingen resultera i en bättre deal för båda parter. Till skillnad mot korta förhandlingar (typ förhandlingar över telefon) där den ena parten oftast blir stor förlorare. Vi vill ju i detta fallet ha en långsiktigt god relation med britterna. Det går visserligen inte att skriva på ett sådant avtal innan själva upplösningen med EU är klar (vad jag vet idag) men det finns ju inget som hindrar att man inleder samtal, förhandlar fram ett avtal baserat på vad man då vet och sedan eventuellt justerar det efter hand samt skriver på det i samma veva som Storbritannien lämnar EU.

Alltså, bör vi inleda förhandlingar med britterna snarast. Varför har ingen annan insett detta ännu?  Är man så oerfaren av förhandlingar eller lämnar den nuvarande regeringen förhandlingsarbetet åt de som tillträder efter valet 2018, vilka ju med största sannolikhet blir en helt ny regering? Fegt och dåligt för Sverige i så fall!

http://www.nigals.se/DN%20artikel%20om%20Ryan%20Air%2005-03-24.jpg

Till alla Gotlands barn, från den gamle amiralen, Jakob Hägg

Få texter har berört mig så som denna. Texten kommer från förordet till en bok om Gotland av Johannes Linnmans. Boken är en i serien böcker ”Hembygdsböckerna, läseböcker för skola och hem” som min mamma ropade in på auktion i Rone skola när lärarinnan där gått bort runt 1973 eller så. Boken är tryckt 1925 i Uppsala på J.A Lindblads förlag och förordet är skrivet av konteramiralen Jakob Hägg som var född i Östergarn på Gotland 1839 men tillbringade större delen av sitt liv i Karlskrona och Stockholm. Han dog 1931, endast sex år efter att boken trycktes. Även om texten på sina ställer i våra dagar kan verka lite töntig så märker man vilken kärlek amiralen hade för sin fädernesbygd. 

Texten lyder:

Till alla Gotlands barn!

”Gotland!” Vilken god klang ligger ej i detta lilla ord! Det är under det namnet, som vår härliga ö är känd vida omkring i världen. Det är vår hembygd, det är den del av fosterlandet, som vi mest av allt bör hålla kär. Den är också värd vår kärlek.

Ingenstädes finnes en så egenartad natur som Gotlands; ingenstädes finnes heller något folk, som har ett så gott rykte som Gotlands invånare, vilka sedan många hundra år tillbaka intagit en så hög ståndpunkt i andligt och materiellt hänseende; därom vittna de talrika fornlämningarna, de många dyrbara fynden och framför allt de härliga kyrkorna, som sträcka sina tornspiror mot höjden och visa oss, varthän vi skola rikta våra bästa tankar.
Ni, barn, äro ännu för unga att fullt kunna fatta den skönhet, som ligger i Gotlands natur, men den gotlänning, som hunnit längre fram i livet och haft tillfälle att se litet mera av den värld, av vilken Gotland endast utgör en liten del, skall finna, att ju mera han fått erfara av livet, ju bättre förstår han det sköna, som ligger i Gotlands natur och allt det goda hos dess invånare.
Betrakta dessa fagra ängar, som vid midsommartiden stå i sin blomsterskrud, dessa barrdoftande furuskogar, som stå vakt kring de böljande sädesfälten, de branta klintarna, som sluter ön i sin famn och med sina klara vågor sköljer dess stränder, där den fina vita sanden lyser fram, omväxlande med hällar och långa vallar av små vita stenar, som böljorna slipat så släta och fina! Alla dessa föremål, ängar skogar, fält och klintar med sina raukar och gångstigar, vilka sedan århundraden tillbaka trampats av edra förfäder, bör ni omsorgsfullt och med kärlek skydda och bevara. Likaså bör ni som sanna gotlandsbarn bevara och mot påträngande utländskt lånegods skydda våra månghundraåriga folklekar, som ej hava någon därmed jämförligt annorstädes. Pärkspelet är för Gotland av oskattbart värde och bidrar i hög grad till befrämjande av samhörighetskänsla och gott kamratskap. Låt därför pärkbollen bliva er vän, och glöm ej heller varpan.
Och till sist vill jag så gärna giva er några goda råd med avseende på ert förhållande i ert dagliga liv. Hav Gud för ögonen! Låt aldrig intala er, att det ej finner ett Högre Väsende, en ledande Försyn! Den, som så talar, bevisar blott, att han gått sin bana fram sovande och därför ej inhämtat någon erfarenhet av livets företeelser. Vörda edra föräldrar, som med stor uppoffring och ömhet fostrat er; vörda edra lärare och lärarinnor, som ju även arbeta för er framtida lycka; vinnläggen er om att vara hövliga mot äldre personer, de må vara rika eller fattiga! Hövlighet i förening med ett gott sätt är klädsamt för de unga såväl som för de gamla. Varen hjälpsamma mot edtra syskon och kamrater och ömsinta mot de små! Denna känsla av omvårdnad böra ni även hysa för djuren och allt levande. Varen glada och goda, företagsamma och modiga! Varen tacksamma för att ni fått en sådan hembygd som Gotland!
Lycka och välgång tillönskas er av er vän, den gamle amiralen
                                                                                                                                   Jakob Hägg.

Verklighetsförnekare - ser ni inte vad som händer?

I tidningen Södra Sida, 18 februari 2017, finner jag en intressant artikel. "Vi måste börja med skolbarnen". Den handlar om varför unga skjuter på varandra. En synnerligen aktuella fråga i hela Sverige, inte bara i Vårby gård. Tidningen intervjuar Evy Wallin, enhetschef på fritidsgården Vårby ungdom. Hon säger en del saker som verkar kloka, typ "Börja redan på skolgården" och "Det här handlar om maskulinitet." Eftersom hon arbetar nära de här ungdomarna så har hon säkert djup insikt i hur dessa är och vad deras problem är. Däremot verkar hon helt frånvarande när det gäller hur det ser ut i övriga Sverige. Hon menar, enligt artikeln, att skjutningen, då en 23-årig man dog på en parkering i Vårby gård, hade kunnat inträffa precis var som helst. "Det här har inget med Vårby gård att göra."

Nej, fru Wallin! Detta har väldigt mycket med just Vårby gård att göra. De flesta skjutningar av ungdomar verkar, av någon outgrundlig anledning, ske just i områden som Vårby gård, Skogås, Rinkeby, Angered och Rosengård. Gemensamt för alla dessa ungdomar är att de är synnerligen invandrartäta. Ett annat gemensamt drag är att de är s.k. socioekonomiskt utsatta områden. Eller "stackarsområden" om man ska vara cynisk. Enda skillnaden är att de många tiggarna i Sverige lever under ännu mer socioekonomiskt utsatta förhållanden utan att det sker särskilt många skjutningar av ungdomar enligt vad man kan läsa om i media i alla fall. När jag växte upp på 70-talet så hade vi heller inte lika stora problem i Sverige vad jag vet. Det har kommit på senare tid. Med massinvandringen. Nu vill gården dessutom starta herrmiddagar för åttondeklassare för att komma tillrätta med skjutningarna. Tror ni verkligen det är en i forskningen förankrad och väl beprövad metod för att komma tillrätta med problemen eller är det bara ett önskemål från ungdomarna?

Malin Lehammer, kommunpolis, anser att fler synliga poliser "snarare kan minska känslan av trygghet, eftersom det upplevs som att något har hänt." Jag tror inte mina ögon när jag läser detta! Men för tusan, klä dig civilt och gå ut och patrullera om du tror något sådant. Eller har kommunen så många poliser ständigt tillgängliga att det skulle kunna liknas en insats som kan skrämma folk. I så fall är nog kommunen att gratulera. Skicka några till Trångsund och Skogås så skulle vi i den kommundelen bli glada och alla blir nöjda och känner sig trygga.

Hela artikeln avrundas med en Lorena Delago (V), ordförande i stadsdelsnämnden (för Stockholms kommun får man förmoda) som påstår att "Många i förorten jobbar inom låglöneyrken. Det är tuffa jobb jämfört med andra stadsdelar där fler har kontorsjobb och energi att engagera sig efter jobbet." Snacka om fördomar! I de flesta låglönejobb så ingår övertidsersättning och övertid är något som arbetsgivarna i så fall är synnerligen sparsamma med eftersom det ökar kostnaden med sisådär 50-100%. Dessutom kan man anta att många i dessa områden arbetar deltid, om de ens har något arbete alls. Själv är jag högavlönad, åker hemifrån kl 07:30, kommer hem runt 19:00 och är helslut efter en dag framför datorskärmen och ett antal mer eller mindre tuffa förhandlingar eller andra möten och analysarbete. Ibland har jag allvarligt överväg ett låglönearbete som t.ex. att sitta i biljettluckan på SL, surfa lite eller läsa någon bra bok som jag har sett att många biljettförsäljare ägnar sig åt under lågtrafik i alla fall.