Rubriken kan nog verka mumma för den vänstervridne eller
rent av feministen som vet att Martin Nigals är Sverigedemokrat. Jag hoppas
göra er riktigt besvikna fast, vis av erfarenhet, så kommer ni nog kunna
misstolka eller hitta en och annan ”godbit” även i detta. Det både bjuder jag
på och står för i så fall.
Häromdagen så fick jag höra om en kvinna som var upprörd
eftersom hon på sociala medier sa sig blivit utsatt för sexism. Jag tänkte då
att det nog var några kommentarer om hur sexig hon var eller vilka stora bröst
hon hade. Innan jag börjar utveckla mina tankar om detta och för att undvika
att göra bort mig måste jag naturligtvis dubbelkolla om min uppfattning av vad
sexism är överensstämmer med verkligheten. Jag har ju inte gått några
genuskurser eller feministkurser och kan nog därför av de vänstervridna anses
som ”oupplyst”.
En snabb koll på Internet bekräftar mina farhågor. Tur här
att jag inte skriver att jag tycker att det där med sexism – det är väl inte så
allvarligt. Enligt Wikipedia så är sexism en ideologisk inriktning innebärande
fördomsladdad diskriminering eller utnyttjande av människor enbart på grund av
könstillhörighet. Sådant är jag givetvis emot. Min tolkning av sexism var innan
dess anspelningar på könet av typen ”du har stora pattar” eller ”vilken fin
häck du har”. Det trodde jag var sexistiska kommentarer. Nu vet jag bättre.
Nu kommer jag till min huvudpoäng – en utveckling om
sexuella kommentarer. När jag under stora delar av 90-talet bodde i Lettland så
måste jag erkänna att jag lyfte på ögonbrynen när jag förstod att kvinnor tog
”sexistiska” kommentarer som en komplimang. En av mina kvinnliga yngre
släktingar ville t.o.m. bli en sexbomb. En f.d. flickvän undrade om hon såg tillräckligt
sexig ut när vi skulle ut på restaurang. Kvinnorna såg det som en ära att få en
sexig komplimang av typen ”vad sexig du ser ut” eller ” vilka fina bröst du
har”. Jag tycker det är synd att kvinnor i Sverige ser det som en förolämpning.
Livet för dem såväl som för oss män hade varit mycket trevligare om de svenska
kvinnorna kunde bejaka sin skönhet, även den sexuella. Ingen skulle därmed
känna sig förolämpad eller kränkt. Bra va?
Sedan har vi det här med kvinnliga och manliga uppgifter.
Finns det sådana? Ja, enligt min fru så finns det sådana. Att spika upp en
tavla och gräva med spade – det är en typiskt manliga uppgift. Att stryka
skjortor och tvätta är en typiskt kvinnlig uppgift enligt henne. Hur är det att
städa och göra rent i toalettstolen? Jag har inte frågat men eftersom hon anser
att jag ska göra det så antar jag att det är manligt. Antingen så går gränsen för
henne där eller så har hon lurat på mig sådant som jag egentligen som man inte
skulle behöva göra. Äh, det där med kvinnligt och manligt ger jag blanka sjutton
i. I vårt hem känner vi av vem som hatar respektive arbetsuppgift minst och han
eller hon får då göra den. Kanske typiskt svenskt men det där men kvinnligt och
manligt är rätt kul när det kommer till feminister och vänstervridna. De blir
ju så upprörda. Fast egentligen så anser jag faktiskt att det ligger något
biologiskt i vissa arbetsuppgifter. Jag tror faktiskt, på fullt allvar, att
t.ex. vårdande uppgifter röner ett större intresse hos kvinnliga än hos manliga
utförare. Tekniska uppgifter tilltalar män mera ofta än kvinnor. Detta anser
jag har rent biologiska orsaker. Att mecka med moppe och/eller bilar röner ett
större intresse hon de manliga befolkningen. Inte p.g.a. indoktrinering utan av
långt nedärvda biologiska orsaker. Vad bygger jag då dessa åsikter på. Min
57-åriga livserfarenhet och sunt förnuft. Chockerande? Ja, för vänstervridna,
politiskt indoktrinerade och feminister. Det bjuder jag på!
