Ja, det här är ju inte direkt mitt specialområde. Inte
heller kan jag skryta med att vara särskilt framgångsrik när det gäller
polisutredningar, eftersom jag inte är eller har varit polis. Trots detta kan
jag inte låta bli att ge mig i in i debatten om hur signalement ska beskrivas.
Särskilt då media inte drar sig för att skriva om detta. Journalister anser att
det är diskriminerande att beskriva en person som .t.ex. med ”pakistansk
utseende” eller ”romskt utseende”. På senare tid har man tvingats konstatera
att det i så fall även ska anses diskriminerande med ”svenskt utseende”.
Det anser inte jag och inte heller verkar utredande poliser
anse så, eftersom de just har beskrivit dem på det viset. I media uttalar sig
högre polischefer att de undrar varför poliserna skriver så. Enbart denna
undran vittnar om att de inte är lämpade att leda en polisorganisation.
Det finns två anledningar, anser jag, till att signalement
har angett som de har gjort:
- Vittnen anger signalementet på det viset
- Det är ett kortfattat sätt att beskriva ett utseende på.
Sedan kan jag inte låta bli att konstatera att det ibland
kan vara rätt träffande. Inte så att en person med t.ex. svensk utseende skulle
vara just svensk men det kan beskriva ganska precist hur en person ser ut rent
generellt. Romskt utseende anger, enligt mig, ganska precist hur en person har
uppfattats som. Naturligtvis skulle det vara bra att komplettera med hårfärg,
brist på mustasch, hårlängd samt ögonfärg men sådana detaljer kommer kanske
inte vittnen ihåg eller lägger märke till. Däremot hinner man kanske uppfatta
om vederbörande hade asiatiskt utseende, östeuropeiskt utseende eller
mexikanskt utseende. Ett svenskt utseende kan ju betyda att gärningsmannen är
både norsk, dansk, tysk och amerikan. Jag som svensk anser inte detta vara
särskilt anmärkningsvärt och tar inte alls illa upp. Att beskriva en person
från Iran som ”mörkhyad, bruna ögon och medellångt hår” kan ju stämma in på
personer från rätt många världsdelar från italienare till negrer.
Det viktiga måste ju vara att man beskriver personen på
bästa sätt och maximerar möjligheterna att gripa rätt gärningsman, inte att undvika
att förolämpa en viss folkgrupp eller ett visst land.
