I tidningen Södra Sida, 18 februari 2017, finner jag en
intressant artikel. "Vi måste börja med skolbarnen". Den handlar om
varför unga skjuter på varandra. En synnerligen aktuella fråga i hela Sverige,
inte bara i Vårby gård. Tidningen intervjuar Evy Wallin, enhetschef på
fritidsgården Vårby ungdom. Hon säger en del saker som verkar kloka, typ
"Börja redan på skolgården" och "Det här handlar om
maskulinitet." Eftersom hon arbetar nära de här ungdomarna så har hon
säkert djup insikt i hur dessa är och vad deras problem är. Däremot verkar hon
helt frånvarande när det gäller hur det ser ut i övriga Sverige. Hon menar,
enligt artikeln, att skjutningen, då en 23-årig man dog på en parkering i Vårby
gård, hade kunnat inträffa precis var som helst. "Det här har inget med
Vårby gård att göra."
Nej, fru Wallin! Detta har väldigt mycket med just Vårby gård att göra. De flesta skjutningar av ungdomar verkar, av någon outgrundlig anledning, ske just i områden som Vårby gård, Skogås, Rinkeby, Angered och Rosengård. Gemensamt för alla dessa ungdomar är att de är synnerligen invandrartäta. Ett annat gemensamt drag är att de är s.k. socioekonomiskt utsatta områden. Eller "stackarsområden" om man ska vara cynisk. Enda skillnaden är att de många tiggarna i Sverige lever under ännu mer socioekonomiskt utsatta förhållanden utan att det sker särskilt många skjutningar av ungdomar enligt vad man kan läsa om i media i alla fall. När jag växte upp på 70-talet så hade vi heller inte lika stora problem i Sverige vad jag vet. Det har kommit på senare tid. Med massinvandringen. Nu vill gården dessutom starta herrmiddagar för åttondeklassare för att komma tillrätta med skjutningarna. Tror ni verkligen det är en i forskningen förankrad och väl beprövad metod för att komma tillrätta med problemen eller är det bara ett önskemål från ungdomarna?
Malin Lehammer, kommunpolis, anser att fler synliga poliser "snarare kan minska känslan av trygghet, eftersom det upplevs som att något har hänt." Jag tror inte mina ögon när jag läser detta! Men för tusan, klä dig civilt och gå ut och patrullera om du tror något sådant. Eller har kommunen så många poliser ständigt tillgängliga att det skulle kunna liknas en insats som kan skrämma folk. I så fall är nog kommunen att gratulera. Skicka några till Trångsund och Skogås så skulle vi i den kommundelen bli glada och alla blir nöjda och känner sig trygga.
Hela artikeln avrundas med en Lorena Delago (V), ordförande
i stadsdelsnämnden (för Stockholms kommun får man förmoda) som påstår att
"Många i förorten jobbar inom låglöneyrken. Det är tuffa jobb jämfört med
andra stadsdelar där fler har kontorsjobb och energi att engagera sig efter
jobbet." Snacka om fördomar! I de flesta låglönejobb så ingår
övertidsersättning och övertid är något som arbetsgivarna i så fall är
synnerligen sparsamma med eftersom det ökar kostnaden med sisådär 50-100%.
Dessutom kan man anta att många i dessa områden arbetar deltid, om de ens har
något arbete alls. Själv är jag högavlönad, åker hemifrån kl 07:30, kommer hem
runt 19:00 och är helslut efter en dag framför datorskärmen och ett antal mer
eller mindre tuffa förhandlingar eller andra möten och analysarbete. Ibland har
jag allvarligt överväg ett låglönearbete som t.ex. att sitta i biljettluckan på
SL, surfa lite eller läsa någon bra bok som jag har sett att många
biljettförsäljare ägnar sig åt under lågtrafik i alla fall.
