Så bra är Multikulturalism:

Om någon undrar så är det bara att titta på tre av Sveriges grannländer. Några av dem har levt med rejäl multikulturalism i över 60 år. Jag tänker på de tre Baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen. Efter andra världskriget tvångsförflyttades en stor mängd ryssar till de tre länderna. Många av dem samt deras ättlingar lever kvar i dessa länder. Största andelen finns i Lettland med c:a 40% rysktalande.

 Nu kan man ju tro att denna påtvingade invasion av folk, som till utseendet är mycket lik den ursprungliga befolkningen men har en annan kultur i form av språk, uppförande, alfabet och högtider, skedde för så länge sedan att det knappast borde påverka vardagslivet idag. De borde ha smält in i de lokala förhållandena och anpassat sig. Icke! De talar fortfarande sitt eget språk, firar sina egna högtider och uppför sig på, vad jag med min subjektiva bedömning skulle kalla ”annorlunda”.

Vad är då problemet? Alla kan ju inte vara lika och vad är det för fel på att vara annorlunda?

Jo, när en stor del av befolkningen i t.ex. Lettland inte talar samma språk som majoriteten och uppför sig på ett annorlunda sätt så skapar de betydande spänningar i samhället, hur invandrarvänlig man än är. Man skäller på varandra, slåss handgripligen i köer och på skolgårdar, förtalar varandra och motarbetar varandra på alla sätt. Naturligtvis gäller inte detta alla. Många exempel finns där man är vänner och respekterar varandra också men faktum kvarstår att det finns en spänning och påfrestning på samhället som inte skulle ha funnits om alla var t.ex. letter.

Är då letter mer intoleranta än andra? Nej, säkert inte, fast är det inte rätt naturligt att ty sig till de som är ens likar? Så har människan alltid gjort och det har funkat rätt bra hittills. Nu tävlar plötsligt Sveriges alla riksdagspartier utom Svrigedemokraterna i att överträffa varandra i multikulturism. Det retar även mig att ett folk som är i minoritet på 20 år inte klarar att integrera sig och i stället ställer egna krav. Man vill helt enkelt inte integreras. Man anser att Lettland tillhör Ryssland och varför lära sig ett pyttelitet språk när de flesta ändå kan tala ryska.

Nu har ju de tre Baltiska länderna varit självständiga i 20 år. Den rysktalande befolkningen har haft 20 år på sig att läsa sig det officiella språket lettiska i Lettland. Har de gjort det? Nej! Även om många ungdomar inte kunnat undgå att lära sig det officiella språket lettiska så är det annorlunda men de äldre och medelålders. Även om många kan lettiska så talar de mycket ogärna detta när de vet att nästa alla kan ryska. Man samlade ihop över 150 000 underskrifter för att införa ryska som ett andra officiellt språk i Lettland vilket tvingar fram en folkomröstning i saken. Folkomröstningen kommer att hållas i februari och oavsett resultatet så kommer detta att intensifiera konflikten mellan letter och den rysktalande befolkningen, det är jag övertygad om. Behöver vi liknande konflikter i Sverige? Nej!

I Sverige så arbetar alla partier utom Sverigedemokraterna för ett multikulturellt land. Alla utom Sverigedemokraterna värnar om hemspråksundervisning av stora mått på kommuners bekostnad och envisas med att översätta diverse statliga och kommunala dokument till främmande språk så att budskapet ska förstås av icke svensktalande. Även om målet är beaktansvärt så menar jag att detta är helt fel väg att gå. Vi måste intensifiera svenskundervisningen för icke svensktalande som har uppehållstillstånd samt kraftigt begränsa invandringen för att komma tillrätta med de problem som nuvarande och tidigare regeringar åsamkat oss och de invandrade.

Det är märkligt att övriga partier är så förblindade av sin ideologi att de inte kan se förnuftet i vitögat. Och så undrar de varför Sverigedemokraterna växer så snabbt. Välkommen till Sverigedemokraterna du också! 

Var finns hemspråksundervisningen när den verkligen behövs?

Enligt TV4-Nyheterna den 11/11/11 så kanske den ensamme 16-årige Vugar Muhtarov ska utvisas till Azerbadjan i december. Han påstås inte kunna språket men kom till Sverige med sin manna för 7 år sedan. Efter att mamman mottagit sitt tredje och sista avslag på uppehållstillstånd så försvann hon spåröst och lämnade Vugar ensam. I augusti nästa år preskriberas de tidigare avslagen och då kan Vugar själv söka uppehållstillstånd, säger Nyheterna.

Detta är ett typexempel på fullständigt misslyckat asylpolitik som är helt uppåt väggarna.

1. Man undrar vilket språk mamman och sonen talade innan hon försvann? Något lite borde han väl komma ihåg av sitt hemspråk, tycker man.
2. Varför har man handlagt ett asylärende i 7 år?
3. Varför har man inte tillsett att han får undervisning i sitt hemspråk då han inte har något uppehållstillstånd i Sverige? Utgångspunkten måste ju vara att han ska utvisas till annat beslut har fattats.
4. Hur ansvarslös kan man som mamma vara när hon lämnar sin son ensam och själv försvinner. Synnerligen ansvarslöst!

Om nu Vugar skulle få eget uppehållstillstånd så kan man ju misstänka att mamman kommer att dyka upp och söka ett nytt uppehållstillstånd med hänvisning till att hon har sin son i Sverige, men det kan man bara spekulera i. I så fall måste man väl vara synnerligen blind och blåögd för att inte se att den svenska migrationspolitiken utnyttjas.

Visst är det berikande med härlig multikulturism!

Invandringen – lyckan för Sverige eller en ideologisk låsning hos etablerade politiker?

Annie Lööf (c) anser att Sverige behöver fler invandrare för att kunna lösa det demografiska problem Sverige står inför med ökat antal pensionärer och hänvisar till hur Sverige gjorde på 50-talet.

Vad Annie Lööf inte förstår och ännu inte har insett är att det samhälle som vi har idag är ett kunskapssamhälle, tills skillnad från det som var på 50-talet, då vi behövde verksatsarbetare och då det gick bra att anställa människor utan utbildning, bara de kunde arbeta hårt fysiskt. Den arbetskraftsinvandring som görs idag tillför knappast sådan arbetskraft som industrin och samhället efterfrågar. När ska Annie Lööf inse att det går väldigt många arbetslösa invandrare omkring på gatorna och det är ju inte för att de är överkvalificerade utan tvärt om. De saknar i de flesta fall relevant utbildning i den mån de över huvud taget har någon utbildning. Hon sa vid partiledardebatten i Riskdagen den 11/10-11 att ”Alla människor som vill komma hit till Sverige och arbeta, betala skatt och göra rätt för sig, dom är välkomna.” Ja, det finns ju ett antal miljarder där ute i världen som kanske vill just det. Ingår det då, som en naturlig följd av Centerpartiets partiprogram, att hjälpa dessa människor att komma fram till Sverige? Kanske vi i stället för att ge bistånd på andra sätt ska skicka flygbiljetter till dessa människor med en enkel biljett till Sverige? Det statliga krisdrabbade företaget SAS blir nog glada i alla fall, under förutsättning att bokningarna är gjorda på det bolagets plan, och kanske ett bidrag till att lösa bolagets nuvarande kris också. Snacka om verklighetsfrämmande förankring hos en ledande riksdagspolitiker som dessutom är näringsminister!

Göran Hägglund (kd) påpekar att mellan 20-30% av läkarna och apotekarna har utländsk bakgrund. Med den människosyn som Kristdemokraterna säger sig stå för så borde kanske herr Hägglund fundera på om det inte vore bättre om dessa läkare och apotekare arbetade i sina hemländer, där de kan språket och kanske behövs mer än i Sverige. Det vore kanske mer humant. I Sverige borde kanske Hägglund tala med in allianskamrat, utbildningsminister Björklund (fp) om att vi i stället bör satsa på fler utbildningsplatser på läkarlinjen och apotekarlinjen men visst, tillfälligt kanske det är bra att ta in läkare med utländsk bakgrund när vi har en temporär läkarbrist i Sverige men inte skryta med att vi har utländska läkare som i många fall knappt förstår svenska . Både C och KD verkar leva i en slags ideologiskt låst värld som i debatter ibland övergår i ett slags självgod absurdhet. Är man lika tokig som Ohly?

Svenska stipendier går till utländska studenter

Regeringen avsätter idag 90 miljoner kronor per år [60+30 mnkr sid.125 budgetpropp 2012 15-16.] till stipendier för utländska tredjelandsstudenter (personer utanför EU/EES) sedan man infört en avgift för medborgare från tredjeland som vill studera högre utbildning i Sverige. I senaste budgetpropositionen avser man att ytterligare öka detta belopp med 20 miljoner kronor [budgetpropp 15-16 sid. 70]. Centerpartiet anser att detta inte räcker för att få tredjelandsstudenter att söka sig till Sverige.

Regeringen tycker att det bör bli lättare för utländska medborgare (personer utanför EU huvudsakligen) att söka arbetstillstånd i Sverige så att vi inte går miste om högutbildad arbetskraft.

Centerpartiet tycks anse att regeringens införda avgiftssystem för utländska studenter i Sverige riskerar minska antalet studenter och att vissa kurser kommer att läggas ned. Enligt resonemanget så måste vi därför ekonomiskt stödja tredjelandsmedborgare som vill studera i vårt land men inte har råd till detta utan svenska stipendier.

Vi anser att dessa former av ekonomiskt stöd av tredjelandsstudenter är improduktivt och inte tjänar de syften regeringen anger, nämligen ” främja förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden”. Dessutom konstaterar Riksrevisionen i sin rapport [RiR 2008:22 sid. 62] att detta mål till stor del inte uppfylls. Som bekant finansieras den svenska universitets- och högskoleutbildningen via allmänna skattemedel. Det är rimligt att personer som är medborgare utanför EU (tredjeland) själva betalar vad den svenska utbildningen verkligen kostar skattebetalarna. Vill riksdagen bistå nationer utanför EU med utvecklingshjälp i form av högre studier för dessa medborgare, så bör dessa medel självklart tas från biståndsanslaget, då det ju helt klart är just bistånd.

• Om allianspartierna är bekymrade över kompetensbristen i Sverige så bör det rimligen vara effektivare att anslå extraplatser på t.ex. civilingenjörsutbildningarna eller läkarutbildningarna till svenska studenter. Ett annat alternativ är att rekrytera färdigutbildade och högkvalificerade experter som direkt kan sättas i arbete, då i den mån det föreligger en verklig bristsituation i vårt samhälle.
• Är Centerpartiet bekymrat över utbildningskvalitén p.g.a. uteblivna tredjelandsmedborgare så torde det vara effektivare att fördela dessa 110 miljonerna mellan behövande högskolor och universitet i Sverige.
• Är stipendierna att betrakta som bistånd skall medlen också tagas från biståndsbudgeten, inte från anslagen för högskolestudier. Om regeringen väljer att ta medel ur biståndsbudgeten så måste en prövning ske där dessa stipendier ställs mot annat bistånd. Vi är principiellt inte emot att stipendiemedel tas från den rena biståndsbudgeten. Det är dock både självklart och viktigt att studenterna efter avslutad utbildning återvänder till sina hemländer för att där deltaga i uppbyggnad av sina respektive nationer, annars förfelas ju hela tanken med just bistånd.   

Det är tveksamt om färre studenter i dagens läge skulle vara någon samhällskatastrof. Vi läser i tidningarna att inför varje läsårsstart så saknas det mängder med studentbostäder. Rapporterna om studenter som framlever sin studietid i tält och källare är både målande och tragiska. Att i just detta läge lägga ansenliga summor på tredjelandsstudenter vittnar inte om någon högre tankeverksamhet hos regeringen, som dessutom inte ansträngt sig alltför mycket för att lösa just studentbostadsfrågan.

Vi vill med emfas föreslå att de pengar som anslås till dessa stipendier i stället används för att öka lärartätheten på våra lärosäten och för att på andra sätt höja kvaliteten på våra olika utbildningsprogram. Att i det ekonomiskt trängda läge som just nu ligger för handen lägga stora summor på stipendieprogram vars effekter inte är utvärderade förefaller oansvarigt av regeringen. Att låta tredjelandsstudenter studera i vårt land kan vara en effektiv hjälp för att stimulera utvecklingen i utvecklingsländer, men då skall medlen självklart tagas från biståndsbudgeten.

Robothandeln, ett hot mot aktiemarknaden?

Per H Börjesson – Spiltan Fonder, Georg Norberg – Granit Fonder samt Johan Thorén – Strand Fonder skriver i DI debatt den 15/9-11 om att robothandeln är farlig för fondspararna. Jag arbetar dagligen med att utveckla s.k. handelsrobotar eller algoritmbaserad handel som jag hällre föredrar att kalla det. Dessa strategier kan naturligtvis arbeta och handla på olika sätt.

Ett sätt är att försöka avläsa kursmönster i marknaden och med hjälp av sannolikhetsteori försöka räkna ut viket handlande som ger bäst resultat till en viss risk. För detta krävs inte blixtsnabb handel men snabbare tankekraft än artikelförfattarna har och alla andra också för den delen. Detta förfarande kan knappast vara varken brottsligt eller oetiskt.

En annan strategi är att avläsa aktiekurser, beräkna valutakurser samt orderstorlekar och blixtsnabbt försöka köpa samma eller motsvarande värdepapper på en marknad och sälja dyrare på en annan. Inget för amatören men mikrosekunderna är dyra och detta kan vara en lönsam strategi för de stora aktörerna med mycket datorkraft och snabba fibrer. Inte heller detta ser jag som något olagligt eller oetiskt. Förfarandet kallas för arbitragehandel. Vi kan ju knappast ha lagar som förbjuder dig att handla när en bra affär uppstår även om det i sådana här fall är datorn som avgör när en affär är tillräckligt bra för att vara lönsam i förhållande till risken.

En tredje strategi kan vara att lägga ut ”dimridåer” i orderboken där man t.ex. låtsas vilja köpa eller sälja en aktie för att försöka få kursen att gå i en viss riktning. Att manipulera kurser är naturligtvis inte etiskt och knappast lagligt men jag har svårt att tro att de debatterande fondrepresentanterna köper på sig aktier i ett bolag där det mikrosekundsnabbt dyker upp en köporder som lika snabbt försvinner. I sådana fall handlar fondrepresentanterna lika oetiskt och för sina kunder bakom ryggen genom att säga att de investerar på fundamenta i bra bolag om de låter sig lurars på det sättet. Möjligen kan det vara andra ”robotar” som blir lurade men i så fall får de skylla sig själva.

Det kanske pågår ett robotkrig där ute i marknaden men det syns å andra sidan inte på de affärer som verkligen genomförs. Jag hoppas i så fall innerligt för kundernas skull att om ”robotarna” kör ned marknaden så går fondhandlarna in och köper när det har blivit billigt och säljer när det har blivit dyrt. Möjligen har debattartikeln sitt ursprung i fondhandlarna misslyckade affärer eller brist på strategi när det gäller sin egen handel.

Jag välkomnar granskningen och stödjer naturligtvis en rättvis, laglig och etisk handel men tror inte på ett ”robotförbud”. Möjligen skickligare fondhandlare, strängare granskning av algoritmerna och eventuella begränsningar i dessa om de skulle visa sig arbeta på ett olagligt sätt gentemot börsen.

Kritiken mot att Stockholmsbörsen har ansvaret att själv sköta marknadsbevakningen instämmer jag helt i. Det har förvånat mig länge att bevakningen inte åligger t.ex. Finansinspektionen, Ekobrottsmyndigheten eller någon annan opartisk instans. Likaså anser jag det högst märkligt att den statliga myndighet som tidigare hette Värdepapperscentralen och hade ansvar för att bokföra elektroniska värdepapper numera är privatiserad av Euroclear och bedriver en monopolverksamhet i ett bolag vars ägarstruktur förutom att vara synnerligen invecklad dessutom har utländska ägare. Det borde oroa en och annan mer än ”robothandeln”. Inget har dock slutat att förvåna mig längre när det gäller politiska beslut, efter att ha varit förtroendevald i några antal år och fått insyn i politikers verksamhet och beslut. 

Martin Nigals

Seniorkonsult, Nigals Sourcing AB

www.nigals.se

Är jag en rasist och när är man främlingsfientlig?

Vad är en rasist? En person som hatar invandrare? Gäller det i så fall oavsett om de kommer från Norge, Danmark eller Finland? Hur är det om de kommer från Tyskland eller Holland? Kanske rasister bara är de som anser att en viss ras är bättre än andra. En som tycker att negrer är mer intelligenta än vita. Eller räcker det med om man är med i Sverigedemokraterna? Kanske man tycker att Sverige ska minska invandringen – är man då rasist?

Där fick du, käre läsare, lite att fundera på.

Jag läste nyligen en artikel i lokaltidningen Mitt i Huddinge. Ja, lokal och lokal. Den behandlar nyheter från Danderyd till Haninge så vidare lokal vet jag inte. Artikeln handlade i alla fall om polisen som häromveckan gick ut med signalement på vad man misstänkte var brottslingar från ett visst land eller länder. Nyligen kom det ett svar på denna insändare som konstaterar att ”signalement ska beskriva en viss person”. Jag instämmer i det men ibland kan det faktiskt vara till stor hjälp i beskrivningen att säga att han (eller hon!) var neger, såg rumänsk ut eller kinesisk. Att beskriva en person som asiatisk kan vara oklokt då en thailändare ser annorlunda ut än en japan. Mörkhyad känns väl ändå rätt generellt också. Möjligen beskrivningen ”kolsvart” eller ”chokladbrun” är mer precis men ”neger” eller ”sydländsk” är väl rätt OK?

Detta är svårt men jag kan hålla med om att man bör tänka sig noga för innan man i beskrivningar från myndigheter anger en misstänkt person som någon från ett visst land om man inte är rätt säker på att personen är därifrån eller att det är till uppenbar hjälp (och det inte finns tid eller fantasi att formulera sig på annat sätt),

Insändarsvararen anser vidare att ”En god grannsamverkan ska bland annat uppmärksamma alla nya i området så att den eventuella brottslingen känner ett tydligt engagemang bland de boende och att denne blivit sedd”. Ha - här har vi ju ett klart uttryckt för främlingsfientlighet! Om man som ”ny i området” blir misstänkt för att ha ofog för sig och ska känna sig uttittad vad är det då om inte ren främlingsfientlighet?

”Grannsamverkan - en främlingsfientlig verksamhet” kommer det kanske att stå i nästa nummer av tidningen, vilket ju är sant, fast jag ser inget negativt i det. Ser med spänning fram emot att få mig ett ex.

Ska den utvisade egyptiern få återvända till Sverige?

De flesta har säkert hört om hur amerikanska CIA-agenter med den förra regeringens goda vilja grep och brutalt utvisade två egyptier via Bromma flygplats i Stockholm c:a 10 år sedan.

Nu har den ene, Ahmed Agiza blivit släppt, efter fängslande och vad som påstås vara tortyr.

Han har fru och barn i Sverige och nu ömkar bl.a. Amnesty International att han ska få stanna i Sverige efter att hans ansökan har kommit in och behandlats.

Jag har några viktiga synpunkter på detta även om det är svårt att uttala sig om ett enskilt ärende utan att ha en djup insyn i de faktiska förhållandena:

1. Det är oacceptabelt att främmande makt agerar som man enligt uppgifter i media har agerat på svenskt territorium. Jag trodde det var mer kurage i både den dåvarande och den nuvarande regeringen att man inte vek sig för främmande makt på detta viset.
2. Eftersom USA tydligen med kraft propsat på att göra som de gjorde så bör man kunna anta att man hade fog för misstanke om rätt allvarliga brott. Terrorism t.ex. Detta fallet har, vad jag vet, inte behandlats i någon domstol som kan kalla rättvis och vi vet således inte om han är eller har varit terrorist.
3. Han har en fru och barn i Sverige som påstås vara svenska medborgare. På vilka grunder de blivit det är för mig höljt i dunkel men den nuvarande regeringens grundlagsändring gör ju att praktiskt tagen vem som helst mycket lätt kan bli svensk medborgare.
4. Att man ska verka för att en familj ska återförenas ser jag som självklar. Däremot ser jag det som lika självklart att det inte nödvändigtvis måste ske i Sverige. Om jag har förstått saken rätt så är Ahmed egyptisk medborgare och då Egypten numera är ett ”fritt” land och Sverige inte har utfärdat några förbud för svenska medborgare att varken resa eller flytta till Egypten så finns det ju inget som hindrar en återförening i Egypten.

Ovanstående sammanfattat och utan att närmare känna till de faktiska familjeförhållandena så tycker jag absolut att man ska verka för en återförening av familjen – i Egypten. Jag tror heller inte de egyptiska myndigheterna skulle ha något emot detta och skulle de det så bör ju Sverige försöka övertyga dem om det humana i att återförenas i sitt forna hemland.

Det vore oansvarigt mot Sverige och övriga svenskar att ta emot en starkt misstänkt terrorist som inte längre behöver fly sitt hemland p.g.a. fara för sitt liv. Han bör således inte kunna ha något asylskäl. Vill familjen vara tillsammans så kan de ju flytta till Egypten. Det är det enda logiska om man vill värna om Sverige och majoriteten av svenskarna.

Regeringen kastar in handduken!

I sin iver att bekämpa Sverigedemokraterna låter man politisk prestige gå före förnuft när man, i valfrihetens namn, infört jämställdhetsbonusen och på så sätt på statlig nivå försöker detaljstyra hur svenska småbarnsföräldrar fördelar tiden med sina barn via föräldrapenningen. Jämställdhetsbonusen är ett verktyg för att, genom statlig omfördelning, styra hur svenska föräldrar fördelar tiden med sina barn. Ju mer föräldrarnas tid spenderas med barnen i enlighet med statens önskemål, desto ner pengar får man tillbaka av staten. De som inte kan eller vill fördela tiden med sina barn så som staten önskar bestraffas genom lägre ersättning samtidigt som dessa genom skatt bekostar den extra ersättningsbonus som betalas ut till familjer som staten anser har en korrekt tidfördelning med sina barn. Eftersom man troligen gör detta även i jämställdhetens tecken så för det med sig att många invånare kommer att fnysa åt regeringens jämställdhetspolitik och, väst av allt, anse att jämställdhet inte är bra eftersom den blir påtvingad. Förkastligt! Hur tänkte man?

Och nu till något ännu mer idiotiskt. Invandringspolitiken. Ett antal människor kommer till Sverige och beviljas uppehållstillstånd av assylskäl. Många har säkert goda skäl att fly sitt hemland och de flesta hoppas säkert på att återvända till sitt fosterland en gång när deras liv inte längre är i fara. Men sedan får jag höra att det är tillåtet för dessa att åka på semester till det land de påstås flytt ifrån. Dessa resor, inklusive bidrag för mat, kan även i vissa fall bekostas av kommunerna. Och nu kommer det märkliga – migrationsministern Tobias Billström menar i en interpellationsdebatt initierad av SD att han inte ser några problem med detta och vill istället lyfta frågan om att det bör bli ännu lättare att under längre tider vara borta från Sverige utan att förlora sitt uppehållstillstånd. Snacka om att regera på pin ki  struntar helt i förnuftet. Är det för att regeringen helt har förlorat alla former av fosterlandskärlek och tror att alla andra länder också har det? Varför lär sig regeringen inget av alla dessa invandrare som vi har i vårt land och inser att det i stort sett bara är den svenska regeringen som inte har någon känsla för fosterlandet? Vi har ju massor med multikulturella berikare i landet som älskar och brinner för sina fosterländer. Talar regeringen aldrig med invandrare från ens de närmaste grannländerna t.ex. Finland, Norge och Danmark? Vi blir ju internationellt utskrattade när vi har en regering vars ministrar uttrycker en vilja att låta assylinvandrare semestra i landet de påstår utgör ett hot mot deras liv. Jag skäms över att ha en sådan regering som i sin iver att bekämpa SD agerar idiotiskt. Jag lovar, detta kommer bara att fortsätta tills de inser att SD har blivit det tredje största partiet i Sverige och jag ser fram emot den dagen. Jag tror Svenska folket är smarta att inse sitt eget bästa och detta kommer att ske senast 2014. De är smartare än sin nuvarande regering. Regeringen har kastat in handduken när man låtit sitt ego gå ut över folket och förnuftet.

Klimatuppvärmningen

Denna gång ska jag ta upp ett ganska ”hett” ämne, nämligen klimatuppvärmningen. Jag skulle kunna skriva en hel bok om detta och jag kanske gör det en dag men denna gång nöjer jag mig med en liten notis i form av ett blogginlägg.

Tittade nyligen på en TV-dokumentär från TV4 Fakta om författaren, föreläsaren och direktören för Copenhagen Consensus Center, Björn Lomborg, som bl.a. skrivit den uppmärksammade boken ”The sceptical Environmentalist”. Björn är dessutom professor i miljöekonomi vid Copenhagen Business School.

Han har blivit bespottad och missförstådd av diverse miljöaktivister och ”forskare” för att han föreslår att man bör omprioritera resurserna vad gäller klimatpåverkan. EU spenderar årligen motsvarande 250 miljarder dollar på att minska klimatuppvärmningen och Björn menar att man prioriterar helt fel. Man har de senaste 50 åren inte lyckts med ett skit när det gäller att stoppa klimatuppvärmningen och föroreningarna av atmosfären. Det är dags att tänka om, menar han.

För varje dollar som EU lagt ned så har vi åstadkommit ynka en halv cent i form av mänsklig fördel. Hade vi i stället lagt resurserna på HIV/AIDS-bekämpning så hade vi fått ut 40 dollar för varje dollar vi spenderar i form av social välfärd.

Man måste tänka på vad är det vi egentligen vill åstadkomma med det vi spenderar! Vill vi minska temperaturhöjningen i atmosfären med ett antal grader eller vill vi att folk i världen ska få det bättre? Till och med barn förstår detta bättre än politiker, enligt de barn från utvecklingsländer som Björn träffat. De vill ha ett hus, TV, elektricitet och rent vatten. De skiter fullständigt i klimatuppvärmningen. Kortsiktigt kan tyckes. Kanske de är oinformerade och inte kan se världens sammanhang? Min slutsats är den att inte ens politikerna kan de detta på ett mer rationellt sätt, när Huddinge Kommuns ledande miljöpartist, Marica Lindblad, tycker det är sensationellt att jag går upp i kommunfullmäktige och vågar kritisera FN:s miljöpanel IPCC, som någon vecka senare visar sig har farit med osanning och manipulerat data. Och, för att da detta lite högre upp i politikens hierarki, Al Gore som i sin film om miljökatastrofen far med direkta osanningar och utnyttjar människors rädsla genom att visa ren skrämselpropaganda.  

Jag tycker Björn rör vid en mycket viktig punkt som verkar ha gått de flesta politiker, miljöforskare och miljöaktivister förbi – Vad är målet och varför?! Vill vi öka antalet isbjörnar på Antarktis så kan vi helt klart konstatera att det effektivaste sättet är att sluta skjuta dem. År 1960 så fanns det c:a 5000 isbjörnar i världen. Idag finns det c:a 22 000 stycken. Om alla länder i världen följde Kyotoavtalet så skulle vi rädda en isbjörn per år genom att minska temperaturen på jorden med 0.008 Farenheit via klimatbesparande åtgärder. Idag skjuts 300-500 stycken isbjörnar årligen.

Vill vi minska mänskligt lidande, ja låt oss då spendera pengarna på bekämpning av malaria, AIDS, undernäring och rent vatten.

”Ja, men det är ju framtiden vi är oroliga för. Vi måste satsa på framtiden”. Sanningen är att det idag inte finns någon forskare som kan garantera att vattennivån i havet inte kommer att stiga med mer än 30 centimeter de närmaste 100 åren. So what? Redan för 150 år sedan stod vattnet 30 centimeter lägre än det står idag och frågar du en gammal tant vad som är den största händelsen under hennes tid i livet så lär hon knappast nämna vattenhöjningen. Vill minnas att man i Sverige talar om en landhöjning sedan vikingatiden i ställer för en vattenhöjning så det är kanske dags att vi sakta men säkert får lite vattenhöjning.

”Vill vi rädda världen så ska vi inte göra det som är trendigt utan det som är rationellt!” I stället för att satsa på nya klimatmål så bör vi i stället för att göra fossila bränslen dyrare satsa på att göra förnybara energikällor billigare.” Varför inte lägga lite mer resurser på att bygga vallar, som man gjort i Holland. Eller forska på vågkraft, solceller, kall fusion och kärnkraft?

Om vi skulle vilja minska temperaturen i städerna så varför inte ta och måla asfalten vit och taken vita? För Los Angeles skulle detta kosta 1 miljard dollar i engångskostnad och sänka temperaturen i staden med c.a 5 grader C.

Satsa på planetär ingenjörskonst! Det finns mer eller mindre tokiga idéer inom detta område men det gäller att hela tiden ha tanken på vad det är vi vill åstadkomma och hur spenderar vi bäst pengarna för att nå dit.

Jag är nu övertygad om att vi behöver fler ingenjörer inom politiken som kan tänka rationellt. Detta gäller alla länder.

Ska vi nu anpassa räddningstjänstpersonal efter språk och kultur?

De flesta har inte undgått att läsa om eller höra att Södertörns brandförsvarsförbund blivit stämda för diskriminering. Man har valt ut kvinnor och män med utländsk bakgrund i stället för personer med vedertagen utbildning för att sommarjobba hos dem. Det verkar som om man har gått efter etnicitet och kön i stället för kompetens.

Lars-Göran Uddholm, brandchef vid Södertörns brandförsvar, säger till sitt försvar, enligt tidningen Mitt i Huddinge att ”Vi saknar kulturkunskaper och kan inte kommunicera i de områden vi verkar.”

Om detta stämmer så är det ytterst allvarligt. Man bör omedelbart ställa sig frågan om vi inte ska införa språktester, obligatorisk svenskundervisning samt undervisning i svensk kultur till alla invandrare. Vi kan i alla händelser inte ha en räddningstjänst som anpassar sin personal till vilket språk eller kultur som åberopas av den hjälpbehövande. Det är komplicerat nog att via radio och telefon bedöma allvaret i larmet och vilken insats som behövs. Att sedan dessutom välja ut personer i räddningstjänsten som är lämpligast för den kulturen eller det språket vore ju absurt.

Södertörnspolisen JO-anmäld för hets mot folkgrupp

Enligt tidningen Mitt i Huddinge den 28 juni, 2011 har en huddingebo anmält södertörnspolisen för hets mot folkgrupp. Anledningen är att Polisen i ett utskick till invånare som är engagerade i grannsamverkan varnat för sydamerikaner, rumäner och litauer.

I brevet står även att tre till fyra mörkhyade kraftigt byggda män setts i samband med inbrott och detta upprör huddingebon.

Jag kan hålla med om att nämna vissa länder eller t.o.m. regioner inte är det mest lyckade om man vill undvika diskriminering och förhindra mytbildning. Polisens primära uppgift (anser jag som lekman och laglydig medborgare) är dock att förhindra och klara upp brott. Ser man till detta så är all information om personer som setts i samband med brott av intresse om man vill ha allmänhetens hjälp för uppklarande. Anledningen till att man nämnt vissa länder kan jag tänka mig har att göra med att man hoppas på att någon känner igen språket hos en misstänkt brottsling. Polisen säger att detta utskick inte var tänkt till allmänheten men nog kunde man ha räknat ut att det skulle nå en vid spridning. En mindre smart formulering ser jag det som och man lovar också att uttrycka sig på ett annat sätt framöver.

Vad jag däremot ser som ytterst intressant vid en signalementsbeskrivning är om personen är mörkhyad eller inte. Om personen ser ut att ha asiatisk eller utländsk härkomst och gärna vilket språk personen talar på. Här är det rent tragikomiskt hur vissa journalister försöker dölja detta genom att rapportera att personen har svenskt medborgarskap. Så fort det står så kan man räkna med att personen är av utländsk börd, har jag lagt märke till. Om en misstänkt gärningsman har svensk medborgarskap är helt ointressant. Speciellt med de senaste grundlagsändringarna som innebär att i stort sett vem som helst kan få svenskt medborgarskap på mycket kort tid. Det som kan vara intressant är just om personen har ett utländskt utseende eller inte eller är av utländsk börd.

Sveriges nationaldag görs till multikulturell högtid

Jag läser i en annons från Huddinge kommun om att firandet av Nationaldagen bl.a. skall bestå i att ”nationalsång varvas med toner och rytmer från alla världens hörn” och ”uppträdanden från olika länder. Mat från alla världens hörn. Rolig internationell stämning!”

Detta är ju ett hån mot Sverige och en förnedring av mig som svensk. Kommunen har helt missuppfattat vad Sveriges nationaldag är och tror att det ska vara någon multikulturell högtid med musik och uppträdanden från världens alla hörn bara för att vi blir allt fler invandrare i kommunen. När vi nu tämligen nyligen har infört en svensk nationaldag - varför kan vi då inte under denna enda dag viga hela dagen åt enbart det som traditionellt betraktas som svenskt och ägna denna dag åt Sverige utan att blanda in internationella toner och rytmer?

Vill man stärka den svenska nationalkänslan och integrera invandrare i den svenska kulturen så anser jag att det är högst olämpligt att i dessa arrangemang blanda in utländska inslag.

Det är ju extra viktigt att just i Vårby och Flemingsberg, där det bor många invandrare, passa på att visa så mycket svensk kultur som möjligt utan att blanda in andra kulturer.

Integrationspolitiken har ju helt spårat ur även i Huddinge!

Min fascination över svensk idérikedom.

Det är inte bara världsledande konstnärer av typen Zorn och Carl Larsson  som kommer från Sverige. Vi har svensk management och företagsorganisation som kännetecknas av platthet, demokrati och medbestämmande och som visat sig vara ett framgångsrikt sätt att driva företag på både i Sverige och internationellt, åtminstone för svenska företag. Jag skulle även beteckna våran ödmjukhet och nyfikenhet som framgångsfaktorer för svensk industri.

Häromdagen läste jag att Stockholm och Helsingfors var världsledande när det gällde telefontäthet per invånare år 1885 och att en engelsman, Alfred Rosling Bennet, på 1890-talet reste runt i Europa för att studera telefonverksamheten och utkom med en bok med titeln ”The Telephone Systems of the Continent of Europe” där han, fritt översatt, skrev ”Det tycks vara något i det skandinaviska blodet som gör att innehav av många telefoner bidrar med något väsentligt till deras ägares lycka. Varhelst två eller tre svenskar, danskar eller finländare samlas kommer de ofelbart genast att börja bygga en kyrka, en skola och en telefonväxel.”

Vi har otroligt många uppfinnare som är svenskar. Det ska vi vara stolta över och eftersom världen är så globaliserad borde den svenska skolan lära eleverna vilka uppfinnare vi har och vilka uppfinningar de åstadkommit.

Jag tänker närmast på följande:

Dynamiten                                                 Alfred Nobel

Kullagret                                                    Sven Wingquist

Kolsyrat vatten (konstgjort)                        Torben Bergman

Trefassystemet                                           Jonas Wenström

Mjölktetran                                                Erik Wallenberg

Blixtlåset                                                    Gideon Sundbäck

Hjärt-lungmaskinen                                    Åke Senning

Kylskåpet                                                  Batzar von Platen, Carl Munters

AXE-växeln                                               Bengt-Gunnar Magnusson, Göran Hemdahl

Fotogenköket                                            Frans Lindqvist

Transpondersystemet (positionering)           Hans Lans

Datorgrafik                                                Hans Lans

Digitaliseringsbordet (penna och platta)       Hans Lans

Rullbältet (i bilar)                                        Hans Karlsson

Skiftnyckeln                                               Johan Petter Johansson

Propellern                                                  John Ericsson

Pacemakern                                               Rune Elmqvist

Mjölkseparatorn                                        Gustaf de Laval

Fyren                                                         Gustaf Dalén

Celsiusskalan                                             Anders Celsius

Inte ens jag kunde alla dessa utantill men nog hade det varit kul att knäppa amerikanarna på näsan när jag arbetade för IBM och bodde där. Blixtlåset, kullagret, dynamiten och skiftnyckeln fick de dock reda på, fast jag är tveksam till om de trodde mig.

När jag i början av 90-talet (1990-talet alltså) kom till det nyligen fria Lettland från Sovjet så var man lika förvånad över att det inte var ryssar som uppfunnet ovanstående som amerikanarna trodde det var amerikaner. Så kan det gå. Man ska tro på sig själv, sitt land och känna stolthet över det som är bra! Tvärt emot traditionell svensk politik alltså. Är det bara Sverigedemokraterna som vill ändra på detta?

Ska svensk helgdag bli muslimsk?

Även om debatten sedan länge är över så har jag svårt att glömma den. Jag är fortfarande chockad över att en partisekreterare för Sveriges näst (om inte nu största) parti, som dessutom sitter i Sveriges Riksdag, går ut med ett förslag om att göra om en svensk helgdag till muslimsk. Det gjorde socialdemokratiska Carin Jämtin den 2 maj 2011. Åtminstone så var det då tidningarna skrev om det. Jag har personligen inget emot muslimer och de får gärna fira sina helgdagar bäst de vill men bara för att Sverige har tagit emot en ansenlig mängd flyktingar med muslimsk religionstillhörighet så ska vi väl inte behöva avstå från att fira våra traditionella kristna högtider i mindre omfattning? Hur tänker människan? Ska vi bli ett muslimskt land? Om vi tar emot muslimer, eller om de växer i antal på annat sätt så att de blir en majoritet, ska vi då bygga om Stockholms Stadshus till moské? Ska vi bygga om våra kyrkor, eller en del av dem så att de motsvarar antalet kristna i proportion till antalet muslimer? Skulle muslimerna vara villiga att bygga om sina moskéer i motsvarande grad om situationen vore den omvända? Jag tror knappast det, speciellt inte med tanke på hur de krista förtryck i många muslimska länder.

Nu har damen Jämtin tagit tillbaka sitt förslag då det uppenbarligen visade sig att det inte var så populärt ens bland socialdemokrater men hur tänkte hon?

Ska det möjligen tolkas som fjäskande för en betydande invandrargrupp? Är hon ute efter deras röster? Den borgerliga regeringen har ju nyligen drivit igenom en rad förslag som gör det lättare att som invandrare få svenskt medborgarskap så nu kan Jämtin och Renfeldt satsa på muslimska väljare till riksdagen, är det tanken?

Jag måste säga att jag är djupt bekymrad över hur regering och vänsteropposition hanterar Sverige och dess lagar. Jag anser det ansvarslöst. Själv är jag född och uppvuxen i Sverige och delar gärna med mig av den välfärd som jag vuxit upp med till ett rimligt antal behövande flyktingar under en begränsad tid, tills deras land går att återvända till utan fruktans för sitt liv men det är skrämmande hur ledande politiker i Sverige är beredda att förödmjuka sig och vårt land inför stora invandrargrupper. Om det är av principskäl, blindhet eller dumhet vet jag inte men i sin iver att bekämpa Sverigedemokraterna verkar de vara beredda till vad som helst. Till och med att skada sitt eget fosterland. Det svenska folket har börjat genomskåda detta och om vi inte kraftigt begränsar antalet invandrare och denna politisk hjärnblödning så kommer det att går riktigt illa för Sverige, svensk ekonomi och den svenska befolkningen, oavsett ursprung.

Larmtjänst privatiseras

Jag är och har alltid varit för privat företagande och har gärna sett privatisering som ett hälsosamt inslag för att skapa effektivitet och maximal kundnytta i samhället. Jag hävdar att privatisering också i framtiden ska användas på det sättet, oavsett om det rör kommunal, statlig eller regional verksamhet.

Privatiseringen får däremot inte bli ett självändamål, som den nuvarande majoriteten i riskdagen verkar vilja få det till. En av statens uppgifter är att tillse att viktig infrastruktur finns på plats och fungerar. Detta kan i bästa fall göras av privata företag men ibland verkar man helt blunda för den maximala kundnyttan. Privatiseringen av Euroclear, eller Värdepapperscentralen som den tidigare hette, är ett exempel på hur man överför en statlig verksamhet till ett privat företag med en invecklad utländsk ägarstruktur som sedan i princip har monopol på värdepappersregistrering i Sverige och tar betalt därefter.

Problemen med uppsplittringen av SJ i flera olika bolag har jag tidigare berört.

Jag fick i skrivande stund ett samtal från en dam som behövde uppsöka en öronspecialist. Hon bor i östra Huddinge och besökte naturligtvis öron- och halskliniken på Huddinge sjukhus (eller Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, som det lite ”förenklat” numera heter på inrådan av ett internationellt managementkonsultföretag till en säkert hutlös kostnad). Därifrån fick damen raskt ta sig till Södertälje eftersom sjukhuset hade ett avtal med någon privat specialist i den staden. Mig veterligen hade både Huddinge sjukhus (som det trots allt fortfarande heter i folkmun, helt gratis) och Södersjukhustet i Stockholm helt normal öronservice via sina specialister, åtminstone tills helt nyligen.

Nu läser jag i Svenska Dagbladet (oberoende privat) att flera landsting ska privatisera utalarmeringen till det privata företaget Medhelp. Om nu Medhelp är ett aktiebolag, vilket jag förmodar att det är, så är de skyldiga att enligt aktiebolagslagen drivas med vinstsyfte och maximera vinsten för aktieägarna. Inget fel med det utom att det då liksom uppstår en smärre intressekonflikt av det allvarligare slaget. (för att inte säga flera). Man kommer att minimera kostnaderna (vilket i sig kan vara sunt även för landstingsverksamhet) men hur blir det då med patientsäkerheten? Kommer jag att vilja bli transporterad med den absolut billigaste ambulansen med slitna däck och obytt oljefilter? Hur kommer samverkan att ske mellan det privata företaget och övriga landsting som inte har utalarmeringen privatiserad och blir det totalt sett en önskad kostnadsbesparing?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det finns ingen anledning till att kommun, landsting och stat inte ska kunna lära sig att driva sina ordinarie verksamheter (och kärnverksamheter i synnerhet) lika effektivt som privata företag. Privatiseringens syfte ska, enligt mig, vara att maximera kundnyttan, förbättra kvalitén och servicen för invånarna. Inte något ideologiskt experimenterande á la Sovjet, där man springer med huvudet mot väggen bara för att ideologin säger att man ska göra på ett visst sätt. Konkurrens är bra men man måste använda det som en benchmark, att se hur bra en verksamhet kan bli eller hur effektivt den kan drivas för att själv kunna förbättra sig. Sedan kan jag helt hålla med om att staten eller kommunen inte ska ägna sig åt att driva korvkiosker eller cykelbutiker, trots att cyklande möjligen främjar folkhälsan.

Sverigedemokraterna är mig veterligt det enda riksdagsparti som ser objektivt på problemen och ställer sig frågan: Vad är bäst för Sverige och dess invånare?

De andra partierna verkar resonera: Vad är bäst för oss som politiker och våra partimedlemmar?

Ni ser skillnaden!

Kärnkraftverkens vara eller icke vara

Det finns få energikällor som har vållat sådan debatt som kärnkraften. I spåren av katastrofen i Japan så finns nu stor risk att Vattenfall tvingas stänga en eller flera av sina kärnkraftverk i Tyskland. I Sverige så möter man inte samma motstånd. I synnerhet inte efter den grandiosa kapitalförstörning som var följden av likvideringen av Barsebeckverken. Det var ett synnerligen allvarligt och felaktigt beslut att skrota dessa verk även om jag har misstanke om att Danmark kan ha haft ett finger med i spelet men i så fall så var det ju ett katastrofalt beslut att lägga verket just där det låg med tanke på risken att andra länder kan komma att påverkar svensk energipolitik.  Politikers fel såklart!

Nu diskuteras vad man ska göra med allt avfall som dessa kärnkraftverk genererat. Hur ska dessa slutförvaras? Är detta ett beslut för politiker? I dagens samhälle så är det otroligt mycket i samhället som är teknikanknutet. Infrastruktur, energipolitik, näringspolitik (i hög utsträckning i alla fall, p.g.a. Sveriges starka och traditionsenliga teknikberoende), forskningspolitik, innovationspolitik och mycket mera. Därför är det två viktiga egenskaper som en politiker bör ha:

-         Tekniskt intresse och/eller kunnande

-         Arbetslivserfarenhet utanför politiken.

Av de partier som sitter i riksdagen så har Sverigedemokraterna störst andel ingenjörer, enligt tidningen Ny Teknik. Vilket parti som har flest antal representanter med arbetslivserfarenhet utöver politiken har jag ingen aning om men den intresserade kan säkert enkelt kolla detta och meddela mig.

När det gäller kärnkraft så händer mycket just nu. Mellan 80-90% av energin är kvar i det högaktiva avfallet som man har använt i dagens kärnkraftverk. Man planerar nu att slutförvara detta i flera tusen år, helst så att ingen kan komma åt det, på 500 meters djup i urberget inneslutet i koppar och bentonitlera. Vansinne, anser jag! Med fjärde generationens kärnkraftverk så kan man använda detta avfall från tredje generationen för att generera el. Sverige har c:a 5000 ton högaktivt ”uranavfall” i vattenbassänger. Naturligtvis så skall detta förvaras så att det kan återanvändas! Efter återanvändning så behöver man ”bara” förvara det i c.a 500 år så blir det lika radioaktivt som uran i en urangruva.

Nu har politikerna från de etablerade partierna ställt till det så att vi dels knappt har någon forskning kvar att tala om i ämnen rörande kärnkraftverk och dessutom råder personalbrist inom dessa yrken eftersom ingen velat satsa på en utbildning inom ett döende område p.g.a. idiotiska politikerbeslut. Nu visar det sig att vi inte klarar oss utan kärnkraften och då funderar man på att slutförvara en utomordentlig energikälla i evigheter. Koko!

Intressant är dock att två Italienska forskare, Andrea Rossi och Sergio Fucardis, påstår sig ha hittat något som kan vara framtidens energikälla. Kall fusion. Man har lyckats att genom att tillföra c:a 1kW värme och förbruka några pikogram vätgas och nickel få ut 10 kWh i en liten burk. Ett grekiskt företag har köpt in sig och ska producera 1MW i slutet av året med hjälp av 125 apparater. Grekerna kan behöva den kosingen. Två svenska forskare och en rad internationella har bevittnat experimenten och anser att det är någon form av fusion som äger rum men ingen kan riktigt förklara vad som händer. Spännande!  http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article3073394.ece

Nu är det ju inte så att jag anser alla andra energiformer som förkastliga. Både vind- och solkraft samt vattenkraft är trevliga, roliga och nyttiga. Därtill vågkraft som ju har en hel del kvar att bevisa. Om inte Italienarna ovan visar att deras uppfinning är så bra som de påstår så kommer åtminstone solceller att ha framtiden för sig. Det är således bäst att vi röstar in politiker som är kompetenta och inte bara tänker en mandatperiod framåt. Med det menar jag inte att de ska vara kärnkraftsspecialister med de måste kunna lyssna på teknikerna. Kunna ställa de rätta frågorna och förstå konsekvenserna av sina beslut. Framförallt kunna och våga fatta beslut i viktiga och känsliga frågor.

Odemokratiska krafter härjar ännu i Sverige

Jag är bedrövad över att behöva konstatera detta men jag kan inte se det på något annat sätt. Sveriges näst största parti är odemokratiskt. Utan att ha någon djupare insyn i partiet eller dess arbete så vågar jag påstå detta. Min slutsats drar jag från ledande socialdemokraters uttalanden i TV, journalisters små lappar och skriverier mellan helsidesblafforna från konsultfirmor (som Tage Danielsson uttryckte det i monologen ”Till chefredaktören för Dagens Nyheter”) i tidningar samt en direktsänd partikongress i TV.

Jag talar om valet av ny partiledare för Socialistiska Arbetarpartiet Socialdemokraterna (S) (eller SAS, som jag hellre vilja förkorta det).

Partiet har fått svidande kritik från de egna leden på sättet att välja ny partiledare genom att enskilda medlemmar inte får vara med och påverka valet i tillräcklig utsträckning. Man litar på att en valberedning i största hemlighet plockar fram en, säger en, kandidat och sedan ska partikongressen rösta fram denne person. Avgående partiledaren, Mona Sahlin, vänder sig till den framplockade Håkan Juholt och gratulerar honom innan kongressen hunnit säga sitt. Tro tusan att partiet tappat i förtroende. Här låter man en valberedning i själva verket göra valet. Sedan talar den avgående partiledaren till den föreslagna personen som om personen redan var vald. Vad ska man då med en partikongress till? Är den bara till för att fördela rosorna? Det enda som återstår är att rösta på den som valberedningen föreslagit. Några andra alternativ finns ju inte. Jag undrar hur långlivad den person blir som under kongressens gång föreslår en annan kandidat. Hur vet man i så fall vem som är bäst lämpad? Möjligen kan SSU:s ordförande, Jytte Guteland, offra sig men det hör ju liksom lite till hennes roll. Hon har ju hela ungdomsförbundet bakom sig och förväntas ikläda sig rollen av intern opposition.

Nu ska jag avslöja hur ett riktigt demokratiskt parti ska arbeta: Man låter valberedningen ta fram ett lämpligt antal kandidater. Kanske 4-5 stycken. Sedan får dessa presentera sig och sin politik. När man har partikongress så låter man kongressen rösta fram en ny partiledare. Hur svårt kan det vara?!

Sedan har damen Sahlin mage att kalla Sverigedemokraterna för ett odemokratiskt parti. Nej, käre läsare, det är med glädje jag kan konstatera att Socialdemokraternas era är förbi. Möjligen kan Juholt (om han nu verkligen blir vald) göra så att partiet åstadkommer några sista dödsryckningar innan det slutligen begravs och endast återfinns i historieböckerna.

Länge leve Sverige!  

Sverigedemokraterna får 12%!

Jag har alltid tyckt att föreningen Skattebetalarnas tidskrift ”Sunt Förnuft” har varit intressant och mycket läsvärd. Senaste numret (2, mars 2011) gjorde mig inte heller besviken. Förutom Peter Malmqvists kortfattade strategibeskrivning över aktieinvesteringar (något som jag själv lever av), intressanta artiklar om skogsinvesteringar och problematiken med att pensionärerna utgör en allt större del av befolkningen så kommer klimax på sista sidan. En krönika skriven av Hans Bergström, docent i statsvetenskap och före detta chefredaktör för Dagens Nyheter.

Docenten hade varit på ett seminarium på temat ”Immages of Sweden” i Bergslagen i januari. En professor Åke Daun samt journalist Richard Swartz uppträdde och de (med många andra) har upptäckt att 3 av 4 invandrare som kommit till Sverige de senaste 5 åren saknar arbete. Snittiden för att skaffa arbete är 7 år. Värst är det för afrikaner.

Hans skriver vidare i sin krönika att ”det är ett faktum att invandrare är grovt överrepresenterade i brottsstatistiken. Han refererar till Paulina Neuding på Timbro som lär ha undersökt brottstatistiken och konstaterat att ju grövre brottslighet desto större överrepresentation. För dödligt våld och försök till mord och dråp är överrisken 4.2 gånger jämfört med Sverigefödda med svenska föräldrar. Risken är 5 gånger så hög vad gäller våldtäkt och våldtäktsförsök. Sambandet består även efter kontroll för kön, ålder, utbildning och inkomst, skriver Hans.

Sverige verkar ha en invandringspolitik som i princip har sagt nej till arbetskraftsinvandring av ryska ingenjörer och baltiska läkare. Ju mindre du kan bidra med till det svenska samhället, desto större chans att få stanna här, verkar ha varit politiken hittills.

När jag lyssnar på nyheterna och hör att man i Tensta monterar in kassaskåp i lägenheterna för att det är så vanligt med lägenhetsinbrott så tänker jag att det är ju knappast folk från Djursholm, Lidingö och Östermalm som reser till Tensta för att göra inbrott. Hur synd det än är om de fattiga invandrarna så kan jag inte anse annat än sannolikt att det är ungdomar från närområdet som begår dessa inbrott. Ungdomarna i närområdet är mestadels invandrare. Oavsett vad kriminolog Jerzy Zarnecki än säger. Att man som invandrare begår brott trots att man själv eller ens föräldrar får bo i Sverige och ta del av den svenska välfärden är något som är helt oacceptabelt, omoraliskt och bidrar i hög grad till främlingsfientlighet. Dessa brottslingar borde fråntas svenskt medborgarskap och utvisas ur landet. Den formen av ”berikande” av det svenska samhället som dessa brottslingar ägnar sig åt betackar jag mig för.

Åke Daun lär, enligt Hans, ha föreslagit en cost/bennefit-analys, utan skygglappar, av den svenska invandringskostnaden.

Slutligen avslutar Hans sin krönika med att konstatera att samtliga statsvetare på Engelsbergskonferensen hade ombetts att bedöma Sverigedemokraternas valresultat i riksdagsvalet 2014. ”Vi skrev alla ned samma prognos: 12 procent”.

Inkompetens och lättja hos SJs ledning

Hur kan man på SJ tycka att det är dags att lägga flera miljoner på reklam för att förbättra sin image genom att förnedra sig själv i stället för att satsa pengarna på bättre tåg, information och organisation? Jag tänker på TV-reklamen i TV4 med några killar i en bar som frågar en kompis var han jobbar. Kompisen vill inte tala om det och då upplyser filmen om att han jobbar på SJ och sedan kommer texten ”Ny gör vi vår största kraftsamling någonsin för att bli bättre”. Patetiskt! Ska reklamfilmen göra att SJ blir bättre eller hur ska man tolka det? Borde man inte först förbättra sig och sedan upplysa om att man blivit bättre? Man har under de senaste decennierna inte ansträngt sig särskilt och nu när man har sjunkit såhär djupt så behöver man verkligen ta i för att inte sjunka ännu lägre, eller…? Styrelseordförande Ulf Adelsson sitter hos ”Sverker rakt på” i TV och säger att det är för många som vill åka tåg. Är reklamen ett sätt att minska tågresandet så att man kan hålla tidtabellen med färre tåg?

Eller är detta ytterligare ett försök att övertyga svenska folket om att man måste sälja ut statliga företag för att rädda infrastrukturen? Vill man visa att man är så in i norden inkompetent att man inte klarar att driva ett företag så ifrågasätter jag starkt kompetensen att driva ett helt land.

Jag är personligen egen företagare och starkt positiv till privat ägande men när det gäller strategiskt viktig infrastruktur så tycker jag det är värt att bevara vissa statliga företag av typen Telia, Vattenfall och SJ. Vattenfall genererar dessutom en otroligt stor avkastning till stadskassan.

I SJ:s fall så måste man även se till konsumenten. Skulle privat ägande få tågen att gå enligt turlistan? Nej, knappast. Det är samma kontaktledningar för alla och samma lok och vagnar som kommer att rulla på samma spår. Skillnaden blir att en privat aktör vill ge en vinst till sina aktieägare. Visserligen kan privata aktörer (med fördel) inhandla nya tåg med glastak och fräscha och spännande restaurangvagnar och erbjuda gratis internetkoppling till alla resande men det ska väl ändå även staten kunna klara av, åtminstone med hjälp av konsulter.

Visserligen kan det vara så att uppdelningen av SJ för många år sedan i flera bolag som gör att ingen har ansvar för helheten kan vara en trolig orsak till kaoset men varför då inte snabbt som ögat rätta till problemet? Regeringen har haft nästan 5 år på sig. SJs styrelseordförande Ulf Adelsson har haft 9 år på sig att tillse att tågen går i tid eller uppmärksamma ansvarig minister på att han inte ensam kan klara av det. Ägarna i ett privat bolag hade sparkat bort en sådan spilevink långt tidigare och ersatt honom med en kompetent person och inte men en gammal avdankad politiker. Nog ska väl även en duglig regering klara av att sparka folk. Eller är det för att förbättra sysselsättningsstatistiken som man bara anställer och mörkar?

Nej, regeringen, oavsett färg, leker med våra skattepengar. De med kompetens flyr till näringslivet eller blir kallade rasister. Man tar hellre ett bötesbelopp om 100 miljoner kronor från EU än att göra upp med Sverigedemokraterna, endast av principskäl. Är det sådana politiker vi vill ha och som ska styra över Sverige? Rösta på rätt parti nästa gång (och då menar jag inte rött parti) så det blir ordning på Sverige!

Effektivitet och kvalitet – ledordet i framtiden

Jag har sagt det förr och jag säger det ännu en gång – se till att våra offentliga myndigheter, kommuner och Landsting arbetar effektivt. Det finns ingen annan väg till ett framgångsrikt Sverige. Jo, man ska naturligtvis också arbeta som ett ”team”. Vara ihopsvetsade och ”springa åt samma håll”. Det är allt som jag kräver av våra folkvalda. Resten kommer att sköta sig självt. Svenskar är kreativa och uppfinningsrika med hög utbildningsnivå och har ett land som är lagom litet att snabbt kunna förändra och anpassa till omvärlden men tillräckligt stort för att få en självständig ekonomi att gå ihop.

Hur var det nu – jo, SD fick igenom en besparing i Regeringskansliets budget på 300 miljoner. Man hade velar ha mera men detta var bättre än inget. Jag minns att Carl Bildt var skitförbannad (han anses ju var en liten hund med en stor käft enligt någon USA-diplomat) för detta kunde tvinga honom att stänga ambassader då UD skulle behöva spara pengar. Regeringen tillsatte en utredning och vips så verkar denna vara klar på rekordtid. Såhär skriver DN den 18/2-2011: ”Den svenska utrikesförvaltningen är inte ändamålsenlig och lider av en rad brister. Bland annat är UD för stort och chefstungt. Biståndsfrågorna borde ha ett eget departement. Handeln kan föras till Näringsdepartementet. Livstidsanställningen i utrikesförvaltningen bör upphöra och ambassad­personal ska kunna rekryteras från såväl UD som andra departement och samhällssektorer, skriver ESO-utredaren Richard Murray.” Snacka om svidande kritik!  Hade t.ex. Ericsson eller Electrolux fått läsa detta om sitt företag så hade VD fått kicken direkt. Varför ska vi vara mera toleranta med folk som har fått förtroendet att förvalta våra skattemiljarder på bästa sätt? UD står för nästan hälften av RK:s budget och man har inte en ändamålsenlig organisation! Är detta allvarligt? Ja! Var mer arbetar staten på fel sätt och hur mycket kostar detta skattebetalarna?

Lär från näringslivet och låt oss ställa krav på politikerna! Fram för politiska lösningar i stället för ideologiska låsningar! Det är därför jag vill ha ISO-certifierade (kvalitetscertifierade) kommuner och förvaltningar.

Att vara stolt över sitt land – bra eller dåligt?

De flest medborgare (förlåt – invånare, efter den nya grundlagens antagande) skulle nog hålla med om att det är bra. Ändå så verkar det fortfarande lite fult att bära omkring på den svenska flaggan. De enda som verkar vara stolta över Sverige som land är Sverigedemokrater. Varför är det så? Varför anses man som nazist eller konstig om man hyllar Sverige?

Min mamma, som kom till Sverige från Lettland under andra världskriget, förvånades över att det såg ut som om svenskarna skämdes lite över flaggan och över att vara svenskar.

Jag har själv bott i Lettland under en tid i mitten på 90-talet och då var det VM i hockey eller fotboll i huvudstaden Riga och man kunde uppleva unga som gamla, tjejer såväl som killar gå genom Rigas gator viftandes den lettiska flaggan. Jag är övertygad om att många av tjejerna aldrig hade spelat sporten själva, visste reglerna eller ens brydde sig förrän deras landslag vunnit en match på hemmaplan i VM och nu begav sig ut på gator och torg för att fira med flaggan i hand och hojtandes ”Latvija”, ”Latvija”. Det är stolthet det! Ja, det är klart att vi i Sverige firar ett landslags seger vi med. Fast inte på samma sätt vill jag påstå. Vi går inte man ur huse för att fira. Det är på sin höjd några inbitska supporters som super sig fulla och sedan vågar ta fram sina innersta känslor för laget och landet i stadens centrum, till fasa för pensionärer och gamlingar.

Jag såg nyligen ett inslag på TV om Köpenhamns flygplats ”Copenhagen Airport”, ni vet det där programmet där man får följa livet på en storflygplats. Där såg man familjen viftandes med den danska flaggan för att välkomna sin bror, syster eller son från långresan. Lage leve Denmark! Eller vad de nu säger i Danmark. Hur ofta ser vi det på Arlanda?

Sverige då? Ja, vi verkar vara stolta över hur många invandrare vi tagit emot. Ska man fira Sverige så gäller det att ha så många flaggor i nävarna så vi skulle behöva 100 nävar för att hålla dessa flaggor. För vi får ju inte glömma någon. Det kan ju orsaka åtal för diskriminering, något av det värsta som kan hända en svensk (förlåt – mångkulturist) Vi firar mångkulturen till den grad att vi snart inte vet vad vi själva heter.

Att vi sedan inte har arbete och bostäder till dessa är något som vi får lösa i efterhand (nu snart 30 år), verkar politikerna (utom SD) tycka. Dessutom ska vi sju stödja deras egen kultur via stöd till kulturföreningar, undervisa i hemspråk, tillåta dem att utöva deras religion och applådera deras mat och seder.

Många har pekat på USA som ett utmärk exempel på ett framgångsrikt mångkulturellt samhälle (förutom på senare år p.g.a. finanskrisen). Ja, men här är det faktiskt en stor skillnad mot Sverige. Dels är USA inte särskilt gammalt. Det som var gammalt i det landet har man sånär utrotat och de återfinna numera som turistattraktioner i reservat i form av indianer (i Sverige skulle det motsvara svenskar). Dels är man i USA stolt över sitt land och alla invandrare förväntas anpassa sig till de amerikanska sederna och det anses lite fult att inte vara integrerad. I Sverige tycker vi det är synd att invandrarna inte integrerar sig men vi gör allt för att uppmuntra dem att inte göra det i form av alla stöd de får.

Dessutom riskerar vi att få samma problem i Sverige som man hade under 50 års tid i Baltikum och fortfarande har. Ryssarna som tvångsförflyttades till dessa länder under Sovjettiden och som inte ville lära sig det lokala språket med en annorlunda kultur om än mycket mera lik än de som kommer från bl.a. arabvärlden och Latinamerika till Sverige.

Eftersom nordamerikaner är otroligt stolta över sin nation och jag som svensk också är stolt över Sverige (fast med dagens invandringspolitik så falnar den stoltheten) så kunde jag, under mina år i USA, inte låta bli att upplysa amerikanen om att följande uppfinningar trots allt är svenska:

Skiftnyckeln, mjölkseparatorn, AGA-fyren, datormusen, dynamiten, blixtlåset, tändstickan, kullagret, ångturbinen, konstgjord njure m.fl.

De stod då med gapande mun när jag med stolthet som svensk gick iväg till nästa möte. Sedan fick de visst vara med på kräftfesten och fira midsommar med oss svenskar om de ville men först efter att ha lärt sig att vi inte har isbjörnar på gatorna och vad golfströmmen innebär. Jag blev aldrig någon integrerad amerikan och hade inte för avsikt att bli det heller då min utlandstjänst var begränsad till ett halvår i taget.

Låt oss nu i Sverige (eller det som är kvar av det) erkänna våra misstag, bl.a. vad gäller integrationspolitiken, rätta till dessa och få stoltheten tillbaka!

Är SVT ett svart hål?

Ja, jag började undra efter att ha hört att intäkterna ligger på svindlande 4 miljarder kronor. Ingenjör som man är har man lärt sig att uppskatta om resultaten är rimliga.

Efter en titt i 2009 års årsredovisning så finner jag att man verkligen omsätter den storleksordningen. Det var alltså inte fel på någon nolla.

TV4 däremot tjänar in 5.5 miljarder, vilket är imponerande men då får de ju sälja reklam vilket är förbjudet i SVT.

Vart går då pengarna?

SVT lägger största posten på ”övriga externa kostnader”. 1.9 miljarder.

Motsvarande post för TV4 är 3.3 miljarder. Detta inkluderar poster som arvoden till utomstående, musikrättigheter, visningsrätter mm. Åtminstone för SVT´s räkning. Motsvarande specifikation för TV4 saknas men man få förmoda att det är samma där. Det är alltså detta som jag anser bygger upp kvaliteten på krogrammen. Ju bättre program desto dyrare kostnad, speciellt om det ska göras externt.

Vi kan alltså notera att SVT lägger 48% av budgeten på detta medan TV4 lägger 60% på detta.

Dessutom anger TV4 att man behöver betala nästan 900 miljoner på sändningsavgifter för sattelit och markbundet nät medan SVT bara betalar 315 millar för att få iväg signalerna.

Personalen då, den är ju viktig i alla företag?

SVT hade 2381 årsanställda medan TV4 hade 1037. Däremot kostade SVT´s personal nästan 1.5 miljarder, d.v.s. 630 000 kr per anställd .TV4'as personal kostade 570 miljoner och således 550 000 kr per anställd och år.

TV4 klarar alltså att omsätta 5.3 miljoner per anställd med 12% lägre lönekostnad än SVT medan SVT omsätter 1.7 miljoner per anställd med 15% högre lönekostnad.

Den kritiske läsaren inser nu att jag har varit orättvis. TV4 är ju ett kommersiellt bolag så man kan ju inte riktigt jämföra omsättningarna. Dessutom så är ju kostnaden per anställd inte samma som lönen, vilken författaren kan lockas att försöka få läsaren att tro. Lönen är grovt räknat 60% av lönekostnaden.

Om vi nu drar bort reklamintäkterna för TV4. Vad blir det då kvar? Jo, TV4 får ju betalt via betal-TV också och bortsett från reklamen så har man intäkter på runt 3 miljarder.

Var vill jag då komma med ovanstående resonemang?

Jo, jag anser att SVT har på tok för många anställda i förhållande till vad man lyckas prestera. Dessutom har den personalen för mycket betalt. I alla fall om man jämför med TV4. Jag försökte luska hur det var med TV3 men det var svårare än jag hoppats. TV3 ingår ju i Viasat som ägs av MTG och man verkade inte ha lust att redovisa sina siffror öppet. I alla fall hittade jag inte dessa lätt på deras hemsidor.

Vet närings- och energiministern vad hon talar om?

Ja, det kan man fråga sig efter morgonens minidebatt mellan vice förbundsdirektör Joacim Olsson på Villaägarnas Riksförbund och närings- och energiminister Maud Olofsson i SVT´s Morgonsoffa den 26/1. Det gällde den undersökning av elnätpriserna som Villaägarna tagit fram som visar att det är jättestora prisskillnader mellan prissättningen för eldistributionen för mindre kommunalägda bolag jämfört med stora bolag och som visar att de stora bolagen tar ut mer än de mindre bolagen gör.

Jag beundrar energiministern för hur hon hanterade Saab-affären för något år sedan. Jag har ansett henne som en skicklig minister. Däremot verkade hon helt borta i morse. Hallå, vakna! Skrek jag genom TV-rutan till henne men hon hörde inte. Hon verkade inte ens lyssna på Joacim utan funderade desperat på hur hon skulle försvara de höga priserna. Slutligen kom hon på det. Skillnaden beror på att de kommunala bolagen bara kan höja skatten för att finansiera en utbyggnad medan de större måste ha stora marginaler. Öh?! Hon erkände själv att hon hade suttit som kommunpolitiker. Nu förstår jag varför hon inte blev kvar där. Om hon inte kan sambanden i ekonomin och kommunpolitik så blir man befordrad till näringsminister. Energiministrandet får man då på köpet verkar det som.

För det första så ska ju kommunala bolag drivas på konkurrensmässiga grunder. Ett bolag ska enligt aktiebolagslagen drivas med vinstintresse. Detta oavsett om det är kommunalägt eller privat. Det är inte bara att springa till kommuninvånarna och höja skatten om ett bolag behöver investera. Behöver en större investering göras måste man finansiera detta på något sätt. Möjligen kan då kommunen tillskjuta pengar eller så kan man låna hos bank på den öppna marknaden. Kommunen får heller inte låna ut pengar till kommunala bolag helt gratis vad jag känner till. I alla händelser ser kommunen där jag sitter som förtroende vald till att suga ut mesta möjliga via de lån man gett till sina kommunala bolag. Här är man långt ifrån någon 0-ränta. Räntan på de lån jag känner till ligger på 5-6%.   

Varför kan då inte ett större bolag vända sig till den öppna marknaden för att finansiera en nätutbyggnad? Speciellt när man har en monopolsituation! Vilken svensk bank som helst skulle med glädje låna ut pengar till t.ex. Vattenfall och de stora behöver inte alls större marginalen för att kunna bygga ut sina elnät än Ekokommunens El AB.

Nej, Maud. Även politiker borde kunna erkänna att saker inte står rätt till i de områden man ansvarar för och erkänna att man har fel. Den skickligheten saknar tyvärr Maud såväl som många andra ledande politiker och hon verkar sakna insikt om hur statliga och kommunala bolag fungerar.

Ska man skämmas för att stå på folkets sida?

Eller...Att slåss för politisk överlevnad eller ha råg i ryggen?

Massmedia har idag fastnat vid Wikileaks avslöjande att Tobias Billström och Carl Bildt lär ha gjort uttalanden vid ett möte med USA-ambassadören i Irak år 2007. ” – Utan ett regelverk för att skicka tillbaka tillståndslösa skulle invandringsproblemet skena okontrollerat i ett land med nio miljoner invånare” lär Bildt ha sagt enligt DN den 21/1-2011. Ministrarna ska också ha talat om flera hedersrelaterade mord i Sverige som lett till krav från svenskarna på en hårdare invandringspolitik.

Om vi nu antar att de verkligen har sagt ovanstående och menat det också så vad har de att skämmas för? Att de står upp för svenskarnas allt hårdare krav på en vettig invandringspolitik är väl inget att skämmas för? Att de inser att det är bra med ett regelverk i Sverige för att skicka tillbaka tillståndslösa asylsökande är väl det minsta man kan begära från ministrar i den positionen. Sverigedemokraternas intåg i Riksdagen är ju ytterligare ett bevis på att deras uttalanden (om de nu har sagt ovanstående) är sanna.

Ministrarna lär också ha antytt att flyktingar som är ”blottställda, lågutbildade och utan yrkes- eller språkkunskaper” skulle vara svåra att integrera. Och…? Är denna grupp lättare eller svårare att integrera än de som kan flytande engelska är läkare eller ingenjörer och har ett eget startkapital tror ni? Svår fråga va? Låt oss tillsätta en utredning för att få vetenskapliga bevis för om det finns fog för sådana påståenden!
Det man kan skämmas för är att ha en person som Cecilia Wikström representerande Sverige i Europaparlamentet som hoppas att ministrarna inte har sagt något så ”avskyvärt”. Är det avskyvärt att man följer svenska folkets krav? Vart är vi i så fall på väg?!  Borde vi inte kräva Cecilias avgång med omedelbar verkan?!

Fegt är det av Bildt och Billström att inte vilja kommentera detta med hänvisning till att det kommer från tredje part. Fast skulle jag ha något att skämmas för så hade jag agerat på liknande sätt. Problemet är bara att de nu skäms för fakta och är för fega för att stå upp för svenska folket.
Under 2007-2010 sökte enligt 28 916 irakier asyl i Sverige. 21 814 av dessa beviljades uppehållstillstånd under samma period enligt DN.

Jag blir alltmer besviken på nuvarande regeringsrepresentanter!

Sverige – ett olagligt land?

EU-kommissionen planerar att stämma Sverige för brott mot EU’s miljöbalk. Sverige skjuter fridlysta djur - vargar.

Egentligen har jag ingen bestämd uppfattning om det är rätt eller fel att skjuta av vargar i Sverige. Det enda som jag tycker är helklantigt skött är hela affären. Jag ser det som mycket allvarligt att det land som jag älskar och är stolt över klantar till det så att vi riskerar att bli åtalade för ett lagbrott. Ärligt talat är jag urförbannad att vi har en regering som inte klarar av att hantera en sådan, kan tyckas enkel, detalj som att inte väcka internationell uppmärksamhet i negativ bemärkelse genom att försäkra sig om att man inte bryter mot lagen. Jag lyssnade på en utländsk radionyhetssändning och det är ju så man får skämmas. Sverige riskerar att dömas för lagbrott. Andreas Calgren borde avgå!

Om vi nu måsta skjuta av vargstammen för att få den starkare så se för tusan till att ha allt klart och ryggen fri med införseln av nya vargar innan ni börjar decimera stammen. Och så himla krångligt kan det väl inte vara att kolla i lagboken vad som står där. Eller är det så att våra lagar ligger så himla mycket efter EU-lagstiftningen att vi inte riktigt vet vad vi gör?

Enligt min mening så bör vi snarast gå ur EU och själva bestämma om vargstammen i Sverige ska decimeras eller inte. Annars riskerar vi ju fler åtal i andra och kanske allvarligare ärenden. I alla händelser så var det en generaltabbe man gjorde som antog den nya grundlagen utan att kolla med svenska folket. Man har inte ens informerat om ändringarna och klarar svenska regeringen inte av att hålla sig inom lagens råmärken så skue vi aldrig ha gått med i EU innan vi har allt som behövs klart (d.v.s. lagarna anpassade till EU). Helklantigt!

Till råga på allt så visar vissa svenska partiledare upp en dagismentalitet som jag inte trodde var sann. Man vägrar sitta i samma sminkloge som en annan partiledare och riksdagsmän vill inte använda samma kopiator som motståndaren.

Det är ju inte konstigt att det blir så fel så ofta med sådan brist på intelligens och rationalitet hos några av våra riksdagsmän. Och de ska företräda Sverige. Jag skäms. De enda som tänker rationellt och arbetar för Sverige är ju faktiskt Sverigedemokraterna. Nu har de andra regeringspartierna målat in sig i ett hörn. Klantigt!

Statliga myndigheter bluffar

Ja, den något radikala slutsatsen kan man dra av det faktum att åtminstone vissa myndigheter försöker bluffa. Av induktionsteoremet så följer som bekant att om en katt är svart så är alla katter svarta (om man bara modifierar en liten detalj i matematiken som en lektor i matematisk analys vid LTH brukade göra på min tid). I detta fallet handlar det om Trafikverket. Detta verk har verkligen skapat huvudvärk för oss tågresenärer och riskerar att undergräva förtroendet även för andra statliga myndigheter.

Vad har då Trafikverket gjort? Jo, de har redovisat statistik över tågförseningar under december. Det visade sig att 28% av tågen var försenade vid slutdestinationen. Problemet är bara att man uteslutit de tåg som blev inställda. Sedan redovisar man inte heller förseningarna före slutdestinationen. Vill man vara riktigt fräck så ställer man in tåget stationen före slutdestination och förbättra således statistiken högst väsentligt. Så fräck är man nog inte utan man nöjer sig med att i framtiden sluta publicera sådan statistik. Den ska bara användas internt, enligt Johanna Franzén som är informationsansvarig för området järnvägar på Trafikverket.  

Vad ska man då göra åt detta? Ja, enligt mig så bör ansvarig minister ta Trafikverket i kragen och tillse att man skärper sig. Något som inte verkar vara ministrarnas starkaste sida. I höstas hade man sammanträde med ansvariga för driften av våra kärnkraftverk och där vet vi ju vilken enorm förbättring det blev på elproduktionen. Egentligen en försämring.

Nu har vi upphandlat tåg och drivit banarbete i åtskilliga år i Sverige men inte har det blivit bättre inte. Tågen klarar inte snön. Tågen klarar inte halkan och på sommaren så är det för varmt så att tågen spårar ur.

Vi måste ställa krav på våra förtroendevalda och ministrar så att de måste avgå bums om de missköter sig eller inte klarar av sina uppdrag och inse att en bra upphandling inte görs med lillfingret. Det kräver skickligt folk, tid, kompetens och noggranna förberedelser. Ta in folk från näringslivet som ministrar. Något som den nuvarande regeringen gjort till viss del men i alltför liten utsträckning eftersom man på 4 år inte lyckats med att få bukt med problemen med järnvägen och elproduktionen.

Könsrollernas obetydelse för vårt framtida samhälle

Under min tämligen korta tid som fritidspolitiker i Huddinge (4 år) har jag ofrivilligt tvingats beröra frågor om jämställdhet och blivit mer eller mindre påtvingad åsikten att det inte ska vara någon skillnad mellan manligt och kvinnligt. Vi fick t.o.m. en obligatorisk utbildning i ämnet. Visserligen var nog just den utbildningen mer nyttig än skadlig, vilket jag inte kan säga om ett seminarium som jag deltog i med en feminist som heter duga (feministens namn var alltså inte Duga, om nu någon läsare tror det). Jag fick uppfattningen att jag som man borde avresa från denna planet fortast möjligt och aldrig komma tillbaka. Eftersom mitt intresse för hur dessa feminister funkar översteg rädslan för utvisning från Jorden så drog jag för henne exemplet om det experiment som gjordes av en professor på ett känt västerländskt universitet där han lät aphonor och aphannar leka med typiskt manliga och typiskt kvinnliga leksaker. Experimentet visade tydligt att hannarna föredrog manliga leksaker och honorna kvinnliga dylika. Feministen fick något mordiskt i blicken och utbrast, innan jag han beskriva klart vilket experiment det var jag syftade på, att hon minsann hade hört denna historia många gånger men att det var skillnad på apor och människor, om jag nu inte kände till det, samt att hon kände en framstående svensk hjärnforskare och att det enligt honom var minimal skillnad på manliga och kvinnliga hjärnor. Jag vill minnas att hon t.o.m. drog någonting om att det enda som skiljde oss åt var snoppen (personligen brukar jag först kolla in brösten men i hennes eget fall så verkade detta inte skilja sig nämnvärt). Anyway, vi konstaterade att vi hade skilda åsikter om vad som var medfött och inte och skildes som vänner. Jag blev som synes kvar på denna planet. Var hon är bryr jag mig mindre om men förmodligen föreläser hon fortfarande och försöker omvända män till kvinnor.

Försök att ställa dig upp i kommunfullmäktige och säga att det är skillnad på manligt och kvinnligt! Gissa om det skulle bli livat i luckan och mötena skulle behöva bli ännu längre än de dryga 4 timmarna som normalt fortfarande är fallet i Huddinge. Möten skulle behöva bordlägga varandra för att rätta in Martin i ledet.

Vart vill jag då komma med detta inlägg? Jo, jag är övertygad om att den hjärnprofessor som feministen ovan syftade på inte lyckats utforska hjärnan tillräckligt för att ha bevis på att det är ganska mycket som är medfött. Visst kan vi bli indoktrinerade av vår omgivning men jag är ganska säker på att merparten av våra yrkesval och intresseval grundar sig på något som är medfött.

Vad har jag då för belägg för min tes? Ja, egentligen inte särskilt mycket. Detta är inte något större intresseområde för mig men jag blir rätt irriterad på att samhället försöker påtvinga medborgarna (och efter den senaste grundlagsändringen även ickemedborgarna) en viss åsikt och förhållningssätt.  Om vi ser på 4-åriga Della, dotter till snickaren Isabelle McAllister, aktuell som programledare i SVT’s ”fixa rummet”, så  är det Isabelle som fixar allt hemma och pappan har aldrig tagit i ett verktyg så att Della ser det, enligt tidningen Mitt i Huddinge. Ändå förväntar hon sig att pappa ska snickra, trots att hon sett alla Isabelles program på TV och sett att det alltid är mamman som snickrar.

I fallet med aporna ovan så hävdar jag att människan trots allt är släkt med aporna, något som var helt främmande för en arabisk affärsidkare jag diskuterade detta med under semestern i Egypten. Att man inte kan dra någon 100%’ig slutsats av experimentet ovan kan jag hålla med om men nog gör man det sannolikt att pojkar föredrar att leka med bilar och flickor med dockor liksom att flickor i högre utsträckning väljer vårdande yrken och män väljer tekniska yrken utan att detta har med indoktrinering att göra, om man nu tror på Darwins utvecklingslära, vilket jag råkar göra.

Politiker bör därför ägna mer resurser åt att lösa de verkliga problemen i samhället av typen arbetslöshet, kriminalitet och vården än att grubbla över hur vi ska få män att vara som kvinnor och tvärt om.