Här kommer ännu ett av mina rasistiska inlägg. Ja,
rasistiskt därför att jag öppet deklarerat att jag är Sverigedemokrat och
uttrycker mig i media. Därmed verkar det vara helt fritt att kalla mig rasist,
även om jag protesterar, är per vedertagen definition själv invandrare, har
flera invandrarvänner, en svart chef som jag rapporterar till och trivs med
samt en invandrad hustru.
Det finns några tendenser som på senare år har blivit
oroväckande vanliga inom media. Förutom missbruken av ordet ”rasism” och vad
det verkligen innebär så verkar rapportering om våldsbrott blivit alltmer
vilseledande.
Alltför ofta så får vi av public service höra t.ex. ”svensk
anklagas för terroristdåd i Syrien”, ”svensk anklagas för att ha medverkat vid
terrorutbildning i Afghanistan” eller ”svensk misstänks för att ha planerat
terrordåd i Danmark”.
Det här sista fick mig att trots dessa tragiska händelser
dra på mungiporna en aning. Nog för att det danska språket inte är särskilt
vackert enligt min mening, men att en svensk skulle ta sig över sundet för att
begå terrorhandlingar mot vårt brödrafolk ter sig väl långsökt. Det finns
visserligen knäppskallar i alla länder. Inte minst blir man idag påmind om den
norska tragedin på Utöja, som utspelade sig på dagen för ett år sedan, men att
en svensk skulle åka till Syrien, Libanon, Afghanistan eller annat land för att
begå terrorhandlingar är något som jag som tur är inte alltid går på. I alla
fall lär riktiga svenskar inte göra det i den omfattningen som journalister
vill få oss att tro.
Rapporteringen av dessa ”svenskar” syftar naturligtvis på
personer som har svenskt medborgarskap men egentligen inte är svenskar och som
journalister vill försöka införliva i begreppet ”svensk” samtidigt som man inte
vill upplysa om att dessa personer är av annat ursprung. Det finns ju, enligt
media, ingen skillnad på om du är född i Sverige eller inte. ”Alla är vi
svenskar”. Oj, så fel de har! En svensk är en person som ”har en helt övervägande
svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som
svensk”. SD gör dock till skillnad från svenska journalister, en tydlig
åtskillnad på nationstillhörighet och medborgarskap och menar att alla svenska
medborgare skall ha samma rättigheter och skyldigheter. Läs själva på första
sidan av följande dokument: https://sverigedemokraterna.se/files/2011/06/Sverigedemokraterna-Invandringspolitiskt-program-2007.pdf
Man ska naturligtvis vara försiktig med att dra en hel
yrkeskår över en kam. Det finns undantag även inom journalistkåren, även om de
är alltför få. Men eftersom rapporteringen enligt ovan sker på bästa
sändningstid i TV, radio och som rubrik i de största dag- samt
kvällstidningarna så måste jag ändå dra slutsatsen att det är de bästa
journalister som rapporterar så och då kan man bara förtvivlat undra hur skicklig
resten av kåren är.
Eftersom media som bekant har stor makt och inverkan på
folks uppfattning så anser jag att sådan felaktig eller vilseledande rapportering
är extra allvarlig.
Nu kan man invända att medborgarskapet ändå inte har med
saken att göra. Nä, just det! I Sverige har det, till skillnad från andra
länder, tyvärr inte längre det minsta att göra med om man är svensk eller inte.
Därmed är det extra viktigt att rapportera vem det var som gjorde handlingen.
Om det verkligen var en ”svensk” eller inte. Man blir ju inte svensk bara för
att man får ett svenskt pass och tyvärr ges numera, sedan regeringens
uppgörelse med MP, svenskt pass inte
bara till svenskar.
