Invandringen – lyckan för Sverige eller en ideologisk låsning hos etablerade politiker?

Annie Lööf (c) anser att Sverige behöver fler invandrare för att kunna lösa det demografiska problem Sverige står inför med ökat antal pensionärer och hänvisar till hur Sverige gjorde på 50-talet.

Vad Annie Lööf inte förstår och ännu inte har insett är att det samhälle som vi har idag är ett kunskapssamhälle, tills skillnad från det som var på 50-talet, då vi behövde verksatsarbetare och då det gick bra att anställa människor utan utbildning, bara de kunde arbeta hårt fysiskt. Den arbetskraftsinvandring som görs idag tillför knappast sådan arbetskraft som industrin och samhället efterfrågar. När ska Annie Lööf inse att det går väldigt många arbetslösa invandrare omkring på gatorna och det är ju inte för att de är överkvalificerade utan tvärt om. De saknar i de flesta fall relevant utbildning i den mån de över huvud taget har någon utbildning. Hon sa vid partiledardebatten i Riskdagen den 11/10-11 att ”Alla människor som vill komma hit till Sverige och arbeta, betala skatt och göra rätt för sig, dom är välkomna.” Ja, det finns ju ett antal miljarder där ute i världen som kanske vill just det. Ingår det då, som en naturlig följd av Centerpartiets partiprogram, att hjälpa dessa människor att komma fram till Sverige? Kanske vi i stället för att ge bistånd på andra sätt ska skicka flygbiljetter till dessa människor med en enkel biljett till Sverige? Det statliga krisdrabbade företaget SAS blir nog glada i alla fall, under förutsättning att bokningarna är gjorda på det bolagets plan, och kanske ett bidrag till att lösa bolagets nuvarande kris också. Snacka om verklighetsfrämmande förankring hos en ledande riksdagspolitiker som dessutom är näringsminister!

Göran Hägglund (kd) påpekar att mellan 20-30% av läkarna och apotekarna har utländsk bakgrund. Med den människosyn som Kristdemokraterna säger sig stå för så borde kanske herr Hägglund fundera på om det inte vore bättre om dessa läkare och apotekare arbetade i sina hemländer, där de kan språket och kanske behövs mer än i Sverige. Det vore kanske mer humant. I Sverige borde kanske Hägglund tala med in allianskamrat, utbildningsminister Björklund (fp) om att vi i stället bör satsa på fler utbildningsplatser på läkarlinjen och apotekarlinjen men visst, tillfälligt kanske det är bra att ta in läkare med utländsk bakgrund när vi har en temporär läkarbrist i Sverige men inte skryta med att vi har utländska läkare som i många fall knappt förstår svenska . Både C och KD verkar leva i en slags ideologiskt låst värld som i debatter ibland övergår i ett slags självgod absurdhet. Är man lika tokig som Ohly?

Svenska stipendier går till utländska studenter

Regeringen avsätter idag 90 miljoner kronor per år [60+30 mnkr sid.125 budgetpropp 2012 15-16.] till stipendier för utländska tredjelandsstudenter (personer utanför EU/EES) sedan man infört en avgift för medborgare från tredjeland som vill studera högre utbildning i Sverige. I senaste budgetpropositionen avser man att ytterligare öka detta belopp med 20 miljoner kronor [budgetpropp 15-16 sid. 70]. Centerpartiet anser att detta inte räcker för att få tredjelandsstudenter att söka sig till Sverige.

Regeringen tycker att det bör bli lättare för utländska medborgare (personer utanför EU huvudsakligen) att söka arbetstillstånd i Sverige så att vi inte går miste om högutbildad arbetskraft.

Centerpartiet tycks anse att regeringens införda avgiftssystem för utländska studenter i Sverige riskerar minska antalet studenter och att vissa kurser kommer att läggas ned. Enligt resonemanget så måste vi därför ekonomiskt stödja tredjelandsmedborgare som vill studera i vårt land men inte har råd till detta utan svenska stipendier.

Vi anser att dessa former av ekonomiskt stöd av tredjelandsstudenter är improduktivt och inte tjänar de syften regeringen anger, nämligen ” främja förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden”. Dessutom konstaterar Riksrevisionen i sin rapport [RiR 2008:22 sid. 62] att detta mål till stor del inte uppfylls. Som bekant finansieras den svenska universitets- och högskoleutbildningen via allmänna skattemedel. Det är rimligt att personer som är medborgare utanför EU (tredjeland) själva betalar vad den svenska utbildningen verkligen kostar skattebetalarna. Vill riksdagen bistå nationer utanför EU med utvecklingshjälp i form av högre studier för dessa medborgare, så bör dessa medel självklart tas från biståndsanslaget, då det ju helt klart är just bistånd.

• Om allianspartierna är bekymrade över kompetensbristen i Sverige så bör det rimligen vara effektivare att anslå extraplatser på t.ex. civilingenjörsutbildningarna eller läkarutbildningarna till svenska studenter. Ett annat alternativ är att rekrytera färdigutbildade och högkvalificerade experter som direkt kan sättas i arbete, då i den mån det föreligger en verklig bristsituation i vårt samhälle.
• Är Centerpartiet bekymrat över utbildningskvalitén p.g.a. uteblivna tredjelandsmedborgare så torde det vara effektivare att fördela dessa 110 miljonerna mellan behövande högskolor och universitet i Sverige.
• Är stipendierna att betrakta som bistånd skall medlen också tagas från biståndsbudgeten, inte från anslagen för högskolestudier. Om regeringen väljer att ta medel ur biståndsbudgeten så måste en prövning ske där dessa stipendier ställs mot annat bistånd. Vi är principiellt inte emot att stipendiemedel tas från den rena biståndsbudgeten. Det är dock både självklart och viktigt att studenterna efter avslutad utbildning återvänder till sina hemländer för att där deltaga i uppbyggnad av sina respektive nationer, annars förfelas ju hela tanken med just bistånd.   

Det är tveksamt om färre studenter i dagens läge skulle vara någon samhällskatastrof. Vi läser i tidningarna att inför varje läsårsstart så saknas det mängder med studentbostäder. Rapporterna om studenter som framlever sin studietid i tält och källare är både målande och tragiska. Att i just detta läge lägga ansenliga summor på tredjelandsstudenter vittnar inte om någon högre tankeverksamhet hos regeringen, som dessutom inte ansträngt sig alltför mycket för att lösa just studentbostadsfrågan.

Vi vill med emfas föreslå att de pengar som anslås till dessa stipendier i stället används för att öka lärartätheten på våra lärosäten och för att på andra sätt höja kvaliteten på våra olika utbildningsprogram. Att i det ekonomiskt trängda läge som just nu ligger för handen lägga stora summor på stipendieprogram vars effekter inte är utvärderade förefaller oansvarigt av regeringen. Att låta tredjelandsstudenter studera i vårt land kan vara en effektiv hjälp för att stimulera utvecklingen i utvecklingsländer, men då skall medlen självklart tagas från biståndsbudgeten.