Få texter har berört mig så som denna. Texten kommer från
förordet till en bok om Gotland av Johannes Linnmans. Boken är en i serien
böcker ”Hembygdsböckerna, läseböcker för skola och hem” som min mamma ropade in
på auktion i Rone skola när lärarinnan där gått bort runt 1973 eller så. Boken
är tryckt 1925 i Uppsala på J.A Lindblads förlag och förordet är skrivet av
konteramiralen Jakob Hägg som var född i Östergarn på Gotland 1839 men
tillbringade större delen av sitt liv i Karlskrona och Stockholm. Han dog 1931,
endast sex år efter att boken trycktes. Även om texten på sina ställer i våra
dagar kan verka lite töntig så märker man vilken kärlek amiralen hade för sin
fädernesbygd.
Texten lyder:
Till alla Gotlands
barn!
”Gotland!” Vilken god
klang ligger ej i detta lilla ord! Det är under det namnet, som vår härliga ö
är känd vida omkring i världen. Det är vår hembygd, det är den del av
fosterlandet, som vi mest av allt bör hålla kär. Den är också värd vår kärlek.
Ingenstädes finnes en
så egenartad natur som Gotlands; ingenstädes finnes heller något folk, som har
ett så gott rykte som Gotlands invånare, vilka sedan många hundra år tillbaka
intagit en så hög ståndpunkt i andligt och materiellt hänseende; därom vittna
de talrika fornlämningarna, de många dyrbara fynden och framför allt de härliga
kyrkorna, som sträcka sina tornspiror mot höjden och visa oss, varthän vi skola
rikta våra bästa tankar.Ni, barn, äro ännu för unga att fullt kunna fatta den skönhet, som ligger i Gotlands natur, men den gotlänning, som hunnit längre fram i livet och haft tillfälle att se litet mera av den värld, av vilken Gotland endast utgör en liten del, skall finna, att ju mera han fått erfara av livet, ju bättre förstår han det sköna, som ligger i Gotlands natur och allt det goda hos dess invånare.
Betrakta dessa fagra ängar, som vid midsommartiden stå i sin blomsterskrud, dessa barrdoftande furuskogar, som stå vakt kring de böljande sädesfälten, de branta klintarna, som sluter ön i sin famn och med sina klara vågor sköljer dess stränder, där den fina vita sanden lyser fram, omväxlande med hällar och långa vallar av små vita stenar, som böljorna slipat så släta och fina! Alla dessa föremål, ängar skogar, fält och klintar med sina raukar och gångstigar, vilka sedan århundraden tillbaka trampats av edra förfäder, bör ni omsorgsfullt och med kärlek skydda och bevara. Likaså bör ni som sanna gotlandsbarn bevara och mot påträngande utländskt lånegods skydda våra månghundraåriga folklekar, som ej hava någon därmed jämförligt annorstädes. Pärkspelet är för Gotland av oskattbart värde och bidrar i hög grad till befrämjande av samhörighetskänsla och gott kamratskap. Låt därför pärkbollen bliva er vän, och glöm ej heller varpan.
Och till sist vill jag så gärna giva er några goda råd med avseende på ert förhållande i ert dagliga liv. Hav Gud för ögonen! Låt aldrig intala er, att det ej finner ett Högre Väsende, en ledande Försyn! Den, som så talar, bevisar blott, att han gått sin bana fram sovande och därför ej inhämtat någon erfarenhet av livets företeelser. Vörda edra föräldrar, som med stor uppoffring och ömhet fostrat er; vörda edra lärare och lärarinnor, som ju även arbeta för er framtida lycka; vinnläggen er om att vara hövliga mot äldre personer, de må vara rika eller fattiga! Hövlighet i förening med ett gott sätt är klädsamt för de unga såväl som för de gamla. Varen hjälpsamma mot edtra syskon och kamrater och ömsinta mot de små! Denna känsla av omvårdnad böra ni även hysa för djuren och allt levande. Varen glada och goda, företagsamma och modiga! Varen tacksamma för att ni fått en sådan hembygd som Gotland!
Lycka och välgång tillönskas er av er vän, den gamle amiralen
Jakob Hägg.
