Sjuka avgifter inom sjukvården

Det verkar vara många som inte känner till ändringarna i Hälso- och sjukvårdslagen med en ny lag (2013-407) som trädde ikraft från den 1/7-13. Jag var nyligen på en middag hos några politiker och de hade aldrig hört talas om nedanstående lag.

Enligt den nya lagen http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-2013407-om-halso--och-s_sfs-2013-407/?bet=2013:407 så ska “vuxna personer som vistas i landet utan tillstånd” ha rätt till samma subventionerade hälso-och sjukvård som asylsökande.

Orkar man inte plöja lagen själv så har Regeringen sammanfattat den på sin hemsida http://www.regeringen.se/content/1/c6/22/03/44/98cdd7fd.pdf

Plöjer man dokumentet så finner man på sidan 45 följande förklaring:
 “Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd
Ny lag och ändringar: Ny lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till personer
som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd samt ändringar i Hälso och
sjukvårdslagen (1982:763), Tandvårdslagen (1985:125), Smittskyddslagen
(2004:168) och Lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
Beslutsunderlag: Prop. 2012/13:109 Hälso- och sjukvård till personer som vistas
i Sverige utan tillstånd
SFS: 2013:407–411
Ikraftträdande: Den 1 juli 2013
Lagen innebär att landstingen ska vara skyldiga att erbjuda vuxna personer
som vistas i landet utan tillstånd samma subventionerade hälso- och sjukvård
som asylsökande, dvs. vård som inte kan anstå inklusive tandvård, mödrahälsovård,
preventivmedelsrådgivning, vård vid abort och en hälsoundersökning. Barn som vistas i landet utan tillstånd ska erbjudas samma vård
som bosatta och asylsökande barn, dvs. subventionerad fullständig hälso- och
sjukvård inklusive regelbunden tandvård.”

Det verkar vara fler som inte känner till ändringarna i Hälso- och sjukvårdslagen med en ny lag (2013-407) som trädde ikraft från den 1/7-13

Av ren medmänsklighet så tycker man ju nu att detta kan vara OK. En människa är ju trots allt en människa och ska ju inte behöva dö på gatan. I alla fall inte i Sverige. Det behöver han inte heller enligt läkareden. Denna lag behandlar dessutom inte bara dödliga fall utan alla akuta fall. Har man ont i benet, lider av tandverk eller andra akuta besvär så ska man ha rätt till vård. OK?

Njae... här kommer det märkliga - Vårdavgiften!

Vi vanliga svenska skattebetalare får snällt punga ut med följande avgifter. Åtminstone i Stockholms län: http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Stod/Patientavgifter/ Då ska vi veta att dessa avgifter på långt när inte täcker den verkliga kostnaden. De är skattesubventionerade.
Nu kanske den vanlige svensken tycker att även brottslingar, d.v.s. de som befinner sig i Sverige illegalt, ska betala samma avgifter, vilket jag i sig skulle invända emot, de är som sagt är skattesubventionerade och varför skulle inte en utländsk brottsling betala full kostnad för service?

Vårdavgifterna för dessa brottslingar hittar man på :

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Forordning-2013412-om-varda_sfs-2013-412/
Eller, om man inte vill vara lika formell, på: http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Halso-och-sjukvard/Asylsjukvard/
I stort sett gratis alltså!

Personer som uppehåller sig i Sverige utan tillstånd betalar t.ex. bara 50 kr vid läkarbesök (en “svensk” betalar 200 kr) och samma sak gäller vid besök hos Folktandvården eller Distriktsvården. Akut tandvård kostar alltså bara 50 kr. Det ni, svenska pensionärer och studenter!

Specialistläkare kostar 50 kr för illegala invandrare medan vi dödliga får betala 350 kr.

Nu borde ju Regeringen vara stolta över detta och basunera ut den nya lagen som man antagit så att folk känner till hur väl vi tar om hand utlänningar som befinner sig i Sverige utan tillstånd. Ändå är det väldigt få som känner till detta. Sverigedemokraterna försökte förgäves fästa medias uppmärksamhet på detta rätt unika sätt att behandla brottslingar men utan att få gehör. Kanske för att SD var enda partiet i Riksdagen som reserverade sig mot detta lagförslag.

https://sverigedemokraterna.se/?p=11183

Välkommen till det nya Sverige!

Kāpēc Latvijā nav Zviedru algas

Ceļojot pa Latviju bieži sastapos ar rūgtām sejam un sūdzībām ka Latvijā nav tādas pašas algas kā rietumos.

Pirmkārt, Latvija nāk ar Padomju Savienibas tradicījām sakarā ar darbu morālu, kvalitati un izpildi. Kad Latvija atbrīvoāas no Padomju Savienības un lai varētu kautcik konkurēt pasaules (lai neteiktu Eiropas) tirgū tad vienkārši neviens nepirktu radio aparātus, piekabes jeb konsultatīvos pakalpojumus ja tas būtu par rietumu cenām. Neviens neuzticējās Latviešu produktiem un pakalpojumiem (labu iemeslu dēl) bet ja cena bija kārdinoši zema, tāda, ka vienkārši nevarēja atteikties, tad viens otrs ārzemnieks bija ar mieru riskēt. Pamazām auga algas un cenas. To sauc par inflāciju. Pārāk strauja inflācija nav veselīga ne valstij, ne iedzivotājiem iemeslos, kuros es sīkāk šeit neiedziļinašos. Pazistiet izteicienu ”Jā, algas ir lielākas bet paskaties kadas cenas!”?
Nu, tas jau bija diezgan sen. Jau pagājuši vairāk kā 20 gadi. Vēl algas ir zemākas bet cenas vairs ne īpašī daudz zemākas. Šeit ir viens piemērs kāpēc:
Es aizeju Rīgā uz restaurānu „Visdari” uz Maskavas ielas. Tur, kur beidzās pasaule (ielas otrā galā), pie dārziņiem. Forši iekārtots, kārdinoša ēdienkarte un oficianti, kuri runā latviski (un ja pavisam nemaldos ari ir Latvieši). Pasūtu ceptu butes fileju ar rupjo sinepju mērci. Sieva pasūt garneļu salātus.
Oficiants pienes sievai vistas salātus un man ceptu butes filejuņu ar krejumu mērci. Sieva aizrada par nepareiziem salātiņiem, oficiants atvainojas, saka, ka tad būs vēl japagaida 15 minūtes (resturānā atrodās mēs un vēl viena ģimene). Kāpēc būtu jāpaiet 15 minūtes lai sataisītu salātus ar garnelēm ja klientam nepareizi izpildīts pasūtījums? Vai tas bija brīdinājums, ja jūs sūdzaties, tad būs jāgaida drusku ilgāk nekā vajadzētu? Nekas, mums bija laika. Atnāca arī pareizie salāti ar vistas paliekām. Lai taupītu salātus pavārs bija izķeksējis vistu ārā un pielicis garneles. Mums tas bija OK bet kas, ja klients būtu alerģisks pret vistu?
Man pašam trūka rupjā sinepju mērce un aizrādīju oficiantam. Šis izplēta rokas un teica ”Es esmu tikai oficiants, neesmu pavārs”. Ko man tagad darīt? Pašam iet uz virtuvi un sagatavot solīto mērci? Piezvanīt Visdaru piegādātājam un noskaidrot kāpēc viņi nevarēja piegādāt rupjās sinepes? Vai man būtu jārisina restaurana iekšējās problēmas? Pasūtot ēdienu es un restaurās (caur oficiantu) noslēdzām līgumu, kad viņi man piegādās ēdienu pēc ēdienkartes un es viņiem samaksāšu par to. Man pilnīgi vienalga kaut vai medmasīņa man izgatavojusi to ēdienu un automehaniķis to pienes jeb ka bijusi sinepju mēre Afganistānā un lidmašīna ar sinepēm no Turcijas aizkavējusies. Man pašām pietiekami problēmas lai navajadzētu risināt restaurāna. Ne jau es vainigs, ka man pienes nepareizo mērci. Es pat neprasu 1000 dolaru atlīdzību par sagādātām neertībam un apetītes bojāšanu, kā darītu ASV. Oficiants arī nebijā nekāds nepiredzējis puišelis vai meitene. Vīrietis 35-40 gados. Kad rēķins pienāca gribējās paņemt zalveti un pildspalvu, uzrakstīt uz tās ”Latvijas Banka, 20 Lati” un iedot oficiantam. Kad viņš izbrinīti pieprasītu īstu naudu tad es ar izplēstām rokam teiktu ”Es neesmu bankas darbinieks. Banka man tādu iedeva.”

Es minētu ka oficiantam caurmērā alga Zviedrijā ir ap 25 000 kronas. Visi man Latvijā tagad prasītu cik tas ir Latos un tāpēc paskaidrošu ka tas ir apmēram 2000 Lati mēnesī. Minu arī, ka Latvijā oficiantam nav vairāk ka 300 Lati mēnesī. Varbūt pat tikai 200 lati. ”Bet tas taču ir 10 reiz mazak! Cenas nav 10 reiz mazakas.” Ne, tas ir fakts bet japiebilst ka Latvija protams visi oficianti arī nemaksa 36% ienākumnodokli, dzīvokļa īre nav 500 Lati menesī un meneškarte uz publiskiem transportiem nemaksa 70 Lati mānesī.

Protams, arī Zviedrijā ir pienests nepareizs ēdiens, skābi oficianti un sūdīga apkalpe bet nekad savā piecdesmitdivigadīgā mūžā neesmu piedzīvojis tādu neatbildību un atieksmi kā Latvijā. Pat nē Taizemē. Tāpēc Taizemē vajadzētu būt lielākas algas nekā Latvijā un tāpec Latvijā nav Zviedru algas. Šim oficiantam Latvijā nepienākās 200 Lati mēnesī.

Därför har inte Lettland svenska löner

Genom mitt resande i Lettland träffar jag ofta på sura miner och klagomål på att man inte har samma lön i Lettland som i Väst.

För det första så kommer Lettland från en sovjetisk tradition vad gäller arbetsmoral, kvalitet och utförande. När Lettland blev fritt från Sovjetunionen och skulle konkurrera på världsmarknaden (för att inte säga den Europeiska marknaden) så skulle ingen ha köpt radioapparater, släpkärror eller konsulttjänster om det skulle prissättas som i Väst. Ingen litade på de lettiska produkterna och tjänsterna (av goda skäl) men om priset var lockande lågt, så att man helt enkelt inte kunde säga nej, så var en och annan västlänning beredd att ta risken. Sakta steg lönerna och priserna. Det kallas för inflation. En för hög inflation är varken hälsosamt för invånarna eller landet av skäl jag inte närmare kommer att gå in på här.
Känner någon igen uttrycket ”Ja, lönerna har ökat men det har också priserna, ännu mer”?  
Detta skedde för rätt länge sedan och det har nu gått mer än 20 år sedan dess. Fortfarande är lönerna lägre i Lettland men priserna inte längre så mycket lägre. Här följer ett exempel på varför:

Jag gick med frun till restaurang ”Visdari” på Maskavas iela. Ungefär där världen slutar (i slutet på gatan), mitt emot kolonilotterna. Läckert inrett, aptitretande meny och servitörer som kunde lettiska (om jag inte tar helt fel så var de också letter). Jag beställer stekt flundrafilé med grovkornig pepparsås. Frun beställer räksallad. Servitören kommer med kycklingsallad till frun och stekt flundrafillé med gräddsås till mig. Frun anmärker på sallanden, servitören ursäktar sig med tillägget att ”då kommer det att dröja ytterligare 15 minuter”. Nu var det ju bara vi och en familj till i restaurangen så varför i hellvete det ska ta 15 minuter att knixa till en felbeställd sallad kan man ju undra. Var detta en varning för om man klagar så kommer det ta extra lång tid? No problems, vi har gott om tid.

Nu kom rätt sallad fast med lite kycklingrester i. För att spara på salladen hade kocken lirkat ur kycklingen och ersatt den med räkor. För oss var det OK men tänk om man varit allergisk mot kyckling?
Själv saknade jag den krovkorniga senapssåsen och påpekade detta. Servitören sträckte ut armarna och sa ”Jag är bara servitör, ingen kock.” Vad skulle jag göra nu? Ska jag själv gå in i köket och laga till min senapssås eller ringa till leverantören och klargöra varför denne inte kunde leverera den grovkorniga senapen eller försöka få tag på ägaren? Måste jag lösa estaurangens interna problem? Genom att beställa en maträtt så har jag, genom servitören, ingått ett avtal om att restaurangen kommer att leverera den ur menyn av mig utvalda maträtten och att jag sedan kommer att betala enligt menyn. Jag skiter i hur de får till maträtterna (inom vissa gränser), om det så är en sjuksyster som lagar till den och en bilmekaniker som serverar eller om det varit senapspest i Afganistan och flygfrakten från Turkiet blivit försenad. Jag har nog med egna problem utan att behöva lösa restaurangens. Jag är ju i alla fall oskyldig till att man serverar mig fel sås. Jag kräver inte ens 1000 dollar i ersättning för onödigt lidande som man skulle gjort i USA. Servitören var inte heller någon nybörjare. En man i 35-40-års-åldern. När jag fick notan så hade jag god lust att ta en servett och rita en 20-lats-sedel och räcka fram. När han förvånat skulle efterfråga en riktig sedel så med utsträckta armar sagt ”Jag är ingen banktjänsteman, det var banken som gav mig den”.

Jag gissar att en servitör i genomsnitt tjänar runt 25 000 kronor i månaden i Sverige. Alla undrar nu hur många Lat detta är och därför avslöjar jag nu resultatet av den komplicerade ekvationen genom att säga ungeför 2000 Lat. Jag gissar vidare att i Lettland nte tjänar mer är 300 Lat i månaden. Kanske bara 200 Lat. ”Men det är ju 10 gånger mindre än i Sverige! Priserna är ju inte 10 gånger mindre.” Sant, men alla servitörer betalar ju inte heller 36% i skatt i Lettland, lägenheten kostar inte heller 6000 krsonor i månaden och månadskortet inte 780 kronor.

Såklart man blivit serverad fel mat även i Sverige, sura srvitörer och servidriser (servihen) samt usel service men under mitt 52-åriga liv har jag aldrig varit med om sådan oansvarighet eller attityd som i Lettland. Inte ens i Thailand. Därför borde thailändare ha högre lön än i Lettland och därför har inte man inte svenska löner i Lettland. Denna servitör borde inte ha 200 lat i månaden, vilket motsvarar c:a 1700 kronor.

 

Slagruta – ett fungerande verktyg?

Under min semester i Lettland har jag vid flera tillfällen kommit i på diskussioner kring effektiviteten av att använda sig av slagruta för att leta vatten.

Att man är skrockfull i Lettland visste jag sedan tidigare. Att medicinskt utbildad personal har de mest underliga teorier om hur man ska behandla och bota sjukdomar viste jag också. Att många trodde på spådom och spöken var inte heller förvånande för mg. Däremot var utbredningen av tron på slagruta som en effektiv metod för att leta vatten en överraskning.
Efter att under flera middagar blivit mer eller mindre utmobbad för att jag visade det sig vara den ende kring middagsbordet som inte trodde på effekten av slagruta (varken man säger sig ha gåvan eller inte) så sökte jag tröst hos en helsvensk bekant som bott 20 år i lettland samt dennes danske kompis. Döm om min förvåning när även dessa visade sig tro på slagruta som en effektiv metod för vattenletning. Kan då bara konstatera att de bott för länge i Lettland.
Jag har ingen geologisk utbildning men tror mig veta att det finns något som heter grundvatten och att man i de nordiska länderna samt Baltikum hittar vatten förr eller senare oavsett var man gräver. Naturligtvis tror jag på existensen av vattenkällor och utesluter inte heller existensen av något som brukar benämnas som vattenådror men att man skulle ha en större sannolikhet att hitta dessa genom att en extra känslig person går med en slagruta av två rivjärn eller en vide-klyka eller liknande anser jag vara helt befängt och höra till stenåldern. 

Redan gammal forskning på området underkänner slagrutan. Den svenske nobelpristagaren från 1903, Svante Arrhenius, övervakade år 1906 över 100 deltagare i en undersökning och kunde bara konstatera att ingen lyckades bättre än slumpen.

1940 gjorde man på Nya Zeeland en undersökning med 75 deltagare enligt deras egna påstådda förmågor och inte heller någon av dessa lyckade med sin uppgift.
Mer moderna studier har anordnats av bl.a. två tyske fysiker, Herbert L. König och Hans-Dieter Bentz, på 1980-talet med runt 500 deltagare. Resultat: Misslyckande!
Civilingenjör Jesper Jerkert har på ett förträffligt sätt sammanfattat vad som finns om slagrutesökning i skriften nedan.

http://www.jerkert.se/jesper/slagruta.pdf

Om någon med lettsikt ursprung nu protesterar (vilket jag förväntar mig) så kan denne ta och fundera på följande: Om denna vidskepelse och skrock skulle visa sig vara sann - hur kan det då komma sig att Lettland fortfarande är en av de minst utvecklade länderna i Europa? Slagruta och gengångare är ju något unikt, som få andra länder tror på och denna tro har ju definitivt ingen större utbredning bland de mest framgångsrika länderna så här har vi ju i så fall en unik kompetens. Varför har man inte exporterat denna unika kompetens? Varför är man inte ens framgångsrik med dessa kompetenser ens på hemmaplan. Varför ska det vara så in i helvete svårt att få en brunn borrad eller grävd i Lettland? Nä, jag tror inte på dessa metoder och det verkar inte som om de mest framgångsrika länderna heller tror på dem. Inte heller de mest välrenomerade universiteten. Då kanske letterna ska ta en funderare på om man ska ta till sig modern forskning eller stå fast vid sina invanda åsikter och metoder. Det kanske ligger något i det jag hört så många gånger förr sägas till mig av letter: ”Du förstår inte situationen i Lettland riktigt. I Lettland fungerar det lite annorlunda”. Om man med en dåres envishet håller fast vid det som är dåligt och som inte fungerar så kan jag bara också konstatera att det fungerar annorlunda och kan med en stor besvikelse och sorg i hjärtat, säga en sak: Lycka till, Lettland!