Jag är och har alltid varit för privat företagande och har gärna sett privatisering som ett hälsosamt inslag för att skapa effektivitet och maximal kundnytta i samhället. Jag hävdar att privatisering också i framtiden ska användas på det sättet, oavsett om det rör kommunal, statlig eller regional verksamhet.
Privatiseringen får däremot inte bli ett självändamål, som den nuvarande majoriteten i riskdagen verkar vilja få det till. En av statens uppgifter är att tillse att viktig infrastruktur finns på plats och fungerar. Detta kan i bästa fall göras av privata företag men ibland verkar man helt blunda för den maximala kundnyttan. Privatiseringen av Euroclear, eller Värdepapperscentralen som den tidigare hette, är ett exempel på hur man överför en statlig verksamhet till ett privat företag med en invecklad utländsk ägarstruktur som sedan i princip har monopol på värdepappersregistrering i Sverige och tar betalt därefter.
Problemen med uppsplittringen av SJ i flera olika bolag har jag tidigare berört.
Jag fick i skrivande stund ett samtal från en dam som behövde uppsöka en öronspecialist. Hon bor i östra Huddinge och besökte naturligtvis öron- och halskliniken på Huddinge sjukhus (eller Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, som det lite ”förenklat” numera heter på inrådan av ett internationellt managementkonsultföretag till en säkert hutlös kostnad). Därifrån fick damen raskt ta sig till Södertälje eftersom sjukhuset hade ett avtal med någon privat specialist i den staden. Mig veterligen hade både Huddinge sjukhus (som det trots allt fortfarande heter i folkmun, helt gratis) och Södersjukhustet i Stockholm helt normal öronservice via sina specialister, åtminstone tills helt nyligen.
Nu läser jag i Svenska Dagbladet (oberoende privat) att flera landsting ska privatisera utalarmeringen till det privata företaget Medhelp. Om nu Medhelp är ett aktiebolag, vilket jag förmodar att det är, så är de skyldiga att enligt aktiebolagslagen drivas med vinstsyfte och maximera vinsten för aktieägarna. Inget fel med det utom att det då liksom uppstår en smärre intressekonflikt av det allvarligare slaget. (för att inte säga flera). Man kommer att minimera kostnaderna (vilket i sig kan vara sunt även för landstingsverksamhet) men hur blir det då med patientsäkerheten? Kommer jag att vilja bli transporterad med den absolut billigaste ambulansen med slitna däck och obytt oljefilter? Hur kommer samverkan att ske mellan det privata företaget och övriga landsting som inte har utalarmeringen privatiserad och blir det totalt sett en önskad kostnadsbesparing?
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det finns ingen anledning till att kommun, landsting och stat inte ska kunna lära sig att driva sina ordinarie verksamheter (och kärnverksamheter i synnerhet) lika effektivt som privata företag. Privatiseringens syfte ska, enligt mig, vara att maximera kundnyttan, förbättra kvalitén och servicen för invånarna. Inte något ideologiskt experimenterande á la Sovjet, där man springer med huvudet mot väggen bara för att ideologin säger att man ska göra på ett visst sätt. Konkurrens är bra men man måste använda det som en benchmark, att se hur bra en verksamhet kan bli eller hur effektivt den kan drivas för att själv kunna förbättra sig. Sedan kan jag helt hålla med om att staten eller kommunen inte ska ägna sig åt att driva korvkiosker eller cykelbutiker, trots att cyklande möjligen främjar folkhälsan.
Sverigedemokraterna är mig veterligt det enda riksdagsparti som ser objektivt på problemen och ställer sig frågan: Vad är bäst för Sverige och dess invånare?
De andra partierna verkar resonera: Vad är bäst för oss som politiker och våra partimedlemmar?
Ni ser skillnaden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar