Det finns få energikällor som har vållat sådan debatt som kärnkraften. I spåren av katastrofen i Japan så finns nu stor risk att Vattenfall tvingas stänga en eller flera av sina kärnkraftverk i Tyskland. I Sverige så möter man inte samma motstånd. I synnerhet inte efter den grandiosa kapitalförstörning som var följden av likvideringen av Barsebeckverken. Det var ett synnerligen allvarligt och felaktigt beslut att skrota dessa verk även om jag har misstanke om att Danmark kan ha haft ett finger med i spelet men i så fall så var det ju ett katastrofalt beslut att lägga verket just där det låg med tanke på risken att andra länder kan komma att påverkar svensk energipolitik. Politikers fel såklart!
Nu diskuteras vad man ska göra med allt avfall som dessa kärnkraftverk genererat. Hur ska dessa slutförvaras? Är detta ett beslut för politiker? I dagens samhälle så är det otroligt mycket i samhället som är teknikanknutet. Infrastruktur, energipolitik, näringspolitik (i hög utsträckning i alla fall, p.g.a. Sveriges starka och traditionsenliga teknikberoende), forskningspolitik, innovationspolitik och mycket mera. Därför är det två viktiga egenskaper som en politiker bör ha:
- Tekniskt intresse och/eller kunnande
- Arbetslivserfarenhet utanför politiken.
Av de partier som sitter i riksdagen så har Sverigedemokraterna störst andel ingenjörer, enligt tidningen Ny Teknik. Vilket parti som har flest antal representanter med arbetslivserfarenhet utöver politiken har jag ingen aning om men den intresserade kan säkert enkelt kolla detta och meddela mig.
När det gäller kärnkraft så händer mycket just nu. Mellan 80-90% av energin är kvar i det högaktiva avfallet som man har använt i dagens kärnkraftverk. Man planerar nu att slutförvara detta i flera tusen år, helst så att ingen kan komma åt det, på 500 meters djup i urberget inneslutet i koppar och bentonitlera. Vansinne, anser jag! Med fjärde generationens kärnkraftverk så kan man använda detta avfall från tredje generationen för att generera el. Sverige har c:a 5000 ton högaktivt ”uranavfall” i vattenbassänger. Naturligtvis så skall detta förvaras så att det kan återanvändas! Efter återanvändning så behöver man ”bara” förvara det i c.a 500 år så blir det lika radioaktivt som uran i en urangruva.
Nu har politikerna från de etablerade partierna ställt till det så att vi dels knappt har någon forskning kvar att tala om i ämnen rörande kärnkraftverk och dessutom råder personalbrist inom dessa yrken eftersom ingen velat satsa på en utbildning inom ett döende område p.g.a. idiotiska politikerbeslut. Nu visar det sig att vi inte klarar oss utan kärnkraften och då funderar man på att slutförvara en utomordentlig energikälla i evigheter. Koko!
Intressant är dock att två Italienska forskare, Andrea Rossi och Sergio Fucardis, påstår sig ha hittat något som kan vara framtidens energikälla. Kall fusion. Man har lyckats att genom att tillföra c:a 1kW värme och förbruka några pikogram vätgas och nickel få ut 10 kWh i en liten burk. Ett grekiskt företag har köpt in sig och ska producera 1MW i slutet av året med hjälp av 125 apparater. Grekerna kan behöva den kosingen. Två svenska forskare och en rad internationella har bevittnat experimenten och anser att det är någon form av fusion som äger rum men ingen kan riktigt förklara vad som händer. Spännande! http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article3073394.ece
Nu är det ju inte så att jag anser alla andra energiformer som förkastliga. Både vind- och solkraft samt vattenkraft är trevliga, roliga och nyttiga. Därtill vågkraft som ju har en hel del kvar att bevisa. Om inte Italienarna ovan visar att deras uppfinning är så bra som de påstår så kommer åtminstone solceller att ha framtiden för sig. Det är således bäst att vi röstar in politiker som är kompetenta och inte bara tänker en mandatperiod framåt. Med det menar jag inte att de ska vara kärnkraftsspecialister med de måste kunna lyssna på teknikerna. Kunna ställa de rätta frågorna och förstå konsekvenserna av sina beslut. Framförallt kunna och våga fatta beslut i viktiga och känsliga frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar