Lika barn leka bäst.

Jag råkade lyssna till den kände amerikanske etnologen och ledarskapskonsulten Sinom Sinek när han föreläste om likheterna mellan människor och företag. Hans slutsats är att eftersom företag och samhällen består av människor så är det ofrånkomligt att om man förstår människan så kommer man också att förstå företaget eller samhället. Människor är ett socialt djur och vår överlevnad är avhängig vår förmåga att skapa pålitliga och trygga samhällen och kulturer. Vad är då ett samhälle eller en kultur? Det är en grupp av människor med gemensamma värderingar och värdegrund.  Vad är då ett land? Det är en grupp med människor med gemensamma värderingar och värdegrund. Vad är ett företag? Det borde också vara en grupp av människor med gemensamma värderingar och värdegrund.

 

När vi omger oss av människor med samma värderingar som vi själva så sker något fantastiskt, anser Sinom. Tillit och trygghet uppstår. Tillit och trygghet är en känsla. När vi omger oss med människor med samma värderingar som vi själva så börjar vi lita på dem.

Om vi ensamma skulle gå ut för att tampas med en sibirisk tiger så skulle vi förlora men om vi går ut som en grupp med gemensamma mål så har vi alla möjligheter att vinna. Styrkan i gruppen kommer inte av att vi ska komplettera varandras svagheter utan förstärka varandras styrkor och omge sig med människor som kan göra det vi inte själva kan göra.

Men det räcker inte med att vi omger oss med människor som är bra på att göra det vi själva inte klarar av om vi inte litar på dem. Tillit kommer av gemensamma värderingar, kultur, historia och en gemensam värdegrund.

Vi som svenskar är inte vänner med alla andra i Sverige. Du träffar en norrköpingsbo i Åre och ni blir inte automatiskt vänner. Åker vi däremot till Borneo eller Tanzania och träffar en norrköpingsbo så blir vi ganska snart rätt nära vänner. När vi befinner oss i en främmande omgivning så letar vi efter människor som delar våra värderingar och vår värdegrund för att vi vet att de känner på liknande sätt som vi och tycker som vi i den rådande situationen.

 

Samma sak gäller på hemmaplan. När vi träffar människor som inte delar våra värderingar och vår värdegrund så tappar vi tillit till dem.

Lika bar leka bäst. Vi vill automatiskt omge oss med folk som tror på det vi tror på.

Likadant är det på våra arbetsplatser. De mest framgångsrika företagen i världen har anställda som delar en gemensam och ofta utpräglad företagskultur. Det har ingenting att göra med olikheter i våra åsikter och sättet att lösa problem. Detta är bra och stimulerar utveckling och uppfinningsrikedom. Men nyckeln till framgång är tillit och trygghet.

 

Vi är alla 100% människor och vår överlevnad beror på vår förmåga att skapa trygga och pålitliga samhällen. 

När vi är på en konferens i ett främmande land och befinner oss i främmande kvarter som vi känner oss otrygga i och plötsligt möter en person med samma bricka från konferensen som vi så uppstår vänskap. Vi delar samma intresse eller värdegrund. De tror på det som vi tror på. Vi har valt att offra tid och pengar för att resa till samma konferens. Vi har samma värderingar. Den personen är lite grand som du själv. Det är för att vi alla är människor och vi uppför oss mänskligt.

 

Jag är övertygad om att vi har diskriminering i Sverige och att det finns främlingsfientlighet samt att det är önskvärt att undvika detta. Däremot måste vi inse att detta beteende är djupt inrotat i människans natur och att enda sättet att komma tillrätta med problemen är genom att anpassa alla invandrare till den svenska kulturen och få dem till svenskar. En överdriven invandring av människor med olika värderingar och kulturer är inte heller något som underlättar en samsyn i samhället. I annat fall kommer de att inrätta parallella samhällen och vi kommer få något som vi skulle kunna kalla för utanförskap. Det är det väl ingen om vill?

Det är djup mänskligt att bli misstänksam mot en invandrare som söker arbete med betyg från ett främmande land som man inte känner till. Även om en myndighet skulle intyga att utbildningen motsvarade en svensk dylik så uppstår frågan om det verkligen är så. Är han eller hon som vi andra? Kommer han eller hon att passa in i företaget. Känns detta rätt? Det kan då förefalla säkrare och tryggare att anställa en infödd svensk där man känner till utbildningen, lärosätet och där personen kanske delar företagets värdegrund och företagarens humor. Inte sälla kanske man anställer en person från samma lärosäte som en själv och där man kanske har haft samma lärare eller lektorer. Lika barn leka bäst!