Utformningen av signalement vid polisiära efterlysningar

Ja, det här är ju inte direkt mitt specialområde. Inte heller kan jag skryta med att vara särskilt framgångsrik när det gäller polisutredningar, eftersom jag inte är eller har varit polis. Trots detta kan jag inte låta bli att ge mig i in i debatten om hur signalement ska beskrivas. Särskilt då media inte drar sig för att skriva om detta. Journalister anser att det är diskriminerande att beskriva en person som .t.ex. med ”pakistansk utseende” eller ”romskt utseende”. På senare tid har man tvingats konstatera att det i så fall även ska anses diskriminerande med ”svenskt utseende”.

Det anser inte jag och inte heller verkar utredande poliser anse så, eftersom de just har beskrivit dem på det viset. I media uttalar sig högre polischefer att de undrar varför poliserna skriver så. Enbart denna undran vittnar om att de inte är lämpade att leda en polisorganisation. 

Det finns två anledningar, anser jag, till att signalement har angett som de har gjort:

• Vittnen anger signalementet på det viset
• Det är ett kortfattat sätt att beskriva ett utseende på.

Sedan kan jag inte låta bli att konstatera att det ibland kan vara rätt träffande. Inte så att en person med t.ex. svensk utseende skulle vara just svensk men det kan beskriva ganska precist hur en person ser ut rent generellt. Romskt utseende anger, enligt mig, ganska precist hur en person har uppfattats som. Naturligtvis skulle det vara bra att komplettera med hårfärg, brist på mustasch, hårlängd samt ögonfärg men sådana detaljer kommer kanske inte vittnen ihåg eller lägger märke till. Däremot hinner man kanske uppfatta om vederbörande hade asiatiskt utseende, östeuropeiskt utseende eller mexikanskt utseende. Ett svenskt utseende kan ju betyda att gärningsmannen är både norsk, dansk, tysk och amerikan. Jag som svensk anser inte detta vara särskilt anmärkningsvärt och tar inte alls illa upp. Att beskriva en person från Iran som ”mörkhyad, bruna ögon och medellångt hår” kan ju stämma in på personer från rätt många världsdelar från italienare till negrer.

Det viktiga måste ju vara att man beskriver personen på bästa sätt och maximerar möjligheterna att gripa rätt gärningsman, inte att undvika att förolämpa en viss folkgrupp eller ett visst land.