Journalisters självförnekelse eller skammen över att vara svensk.

Här kommer ännu ett av mina rasistiska inlägg. Ja, rasistiskt därför att jag öppet deklarerat att jag är Sverigedemokrat och uttrycker mig i media. Därmed verkar det vara helt fritt att kalla mig rasist, även om jag protesterar, är per vedertagen definition själv invandrare, har flera invandrarvänner, en svart chef som jag rapporterar till och trivs med samt en invandrad hustru.

Det finns några tendenser som på senare år har blivit oroväckande vanliga inom media. Förutom missbruken av ordet ”rasism” och vad det verkligen innebär så verkar rapportering om våldsbrott blivit alltmer vilseledande.

Alltför ofta så får vi av public service höra t.ex. ”svensk anklagas för terroristdåd i Syrien”,  ”svensk anklagas för att ha medverkat vid terrorutbildning i Afghanistan” eller ”svensk misstänks för att ha planerat terrordåd i Danmark”.

Det här sista fick mig att trots dessa tragiska händelser dra på mungiporna en aning. Nog för att det danska språket inte är särskilt vackert enligt min mening, men att en svensk skulle ta sig över sundet för att begå terrorhandlingar mot vårt brödrafolk ter sig väl långsökt. Det finns visserligen knäppskallar i alla länder. Inte minst blir man idag påmind om den norska tragedin på Utöja, som utspelade sig på dagen för ett år sedan, men att en svensk skulle åka till Syrien, Libanon, Afghanistan eller annat land för att begå terrorhandlingar är något som jag som tur är inte alltid går på. I alla fall lär riktiga svenskar inte göra det i den omfattningen som journalister vill få oss att tro.

Rapporteringen av dessa ”svenskar” syftar naturligtvis på personer som har svenskt medborgarskap men egentligen inte är svenskar och som journalister vill försöka införliva i begreppet ”svensk” samtidigt som man inte vill upplysa om att dessa personer är av annat ursprung. Det finns ju, enligt media, ingen skillnad på om du är född i Sverige eller inte. ”Alla är vi svenskar”. Oj, så fel de har! En svensk är en person som ”har en helt övervägande svensk identitet, och som av sig själv och av andra svenskar uppfattas som svensk”. SD gör dock till skillnad från svenska journalister, en tydlig åtskillnad på nationstillhörighet och medborgarskap och menar att alla svenska medborgare skall ha samma rättigheter och skyldigheter. Läs själva på första sidan av följande dokument: https://sverigedemokraterna.se/files/2011/06/Sverigedemokraterna-Invandringspolitiskt-program-2007.pdf

Man ska naturligtvis vara försiktig med att dra en hel yrkeskår över en kam. Det finns undantag även inom journalistkåren, även om de är alltför få. Men eftersom rapporteringen enligt ovan sker på bästa sändningstid i TV, radio och som rubrik i de största dag- samt kvällstidningarna så måste jag ändå dra slutsatsen att det är de bästa journalister som rapporterar så och då kan man bara förtvivlat undra hur skicklig resten av kåren är.

Eftersom media som bekant har stor makt och inverkan på folks uppfattning så anser jag att sådan felaktig eller vilseledande rapportering är extra allvarlig.

Nu kan man invända att medborgarskapet ändå inte har med saken att göra. Nä, just det! I Sverige har det, till skillnad från andra länder, tyvärr inte längre det minsta att göra med om man är svensk eller inte. Därmed är det extra viktigt att rapportera vem det var som gjorde handlingen. Om det verkligen var en ”svensk” eller inte. Man blir ju inte svensk bara för att man får ett svenskt pass och tyvärr ges numera, sedan regeringens uppgörelse med MP,  svenskt pass inte bara till svenskar.