Den goda jämlikheten

En av de enligt mig mest klockrena teserna om jämlikhet, ojämlikhet och inkomstklyftor framfördes tidigare i vintras i TV-programmet Idévärlden av Andreas Bergh, docent i nationalekonomi vid Lunde Universitet, Institutet för Näringslivsforskning och Ekonomihögskolan vid Lunde Universitet.

Tänkt dig ett samhälle där alla har det lika bra. Tänk dig sedan att en av invånarna i detta samhälle knapar ihop ett enkelt dataspel. Det blir extremt populärt och alla vill ha det. Några dagar senare är många i samhället ett spel rikare och 200 kr fattigare. Spelskaparen har blivit jätterik och samhället präglas nu av stora inkomstskillnader.

Ovanstående exempel är en uppdaterad version av ett gammalt filosofiskt tankeexperiment lanserat av Harward-filosofen Robert Notsik. Notsik ville visa att även en ojämlik fördelning kan vara rättvis förutsatt att fördelningen är resultatet av en rättvis procedur. Eftersom alla som köpte spelet gjorde det frivilligt och tyckte att det var värt sitt pris så är inkomstskillnaderna som har uppstått inte bara acceptabla utan faktiskt rättvisa.

Låt oss nu göra ett annat tankeexperiment. Vi tänker oss ett litet samhälle med tre personer. Som tjänar olika mycket. Där finns en bagar som tjänar ganska lite, en handläggare på kommunen som tjänar bättre och en mjukvaruutvecklare som tjänar riktigt bra.  

Några år senare så visar statistiken att skillnaderna mellan rika och fattiga i det här samhället har ökat. Då ligger det nära till hands att tänka sig att det är de fattiga som har blivit fattigare och de rika som har blivit rikare. Men så måste det faktiskt inte vara.
Den nya inkomstfördelningen kan bero på att mjukvaruutvecklaren fick jobb utomlands och inte ens är kvar i landet längre. Handläggaren blev chef och räknas numera som höginkomsttagare och bagaren har blivit medelinkomsttagare och startat ett litet bageri. Och den som numera tjänar sämst i samhället är en nyanländ flyktinginvandrare som inte ens fanns i samhället tidigare. Hon tjänar dåligt jämfört med bageriägaren och chefen men hon har det avsevärt bättre än i sitt hemland.

Ett annat exempel är att Maos Kina var ett jämlikt samhälle men alla var extremt fattiga. I dagens Kina är inkomstklyftorna stora men det beror på att många har lyfts ur sin fattigdom och numera lever medelklassliv. Dom flesta skulle nog välja att leva i ett nutida Kina trots att detta är ett ojämlikt land.

Dessa tre exempel visar att ökade inkomstskillnader i sig inte behöver vara något problematiskt. Vi måste i stället börja fråga oss vad inkomstskillnaderna beror på. Den värsta sortens ojämlikhet är när människor blir rika genom våld, hot, lurendrejeri eller genom att manipulera det politiska systemet. Det är ett tecken på att samhället inte präglas av rent spel eller rättvis konkurrens och den ojämlikheten hämmar både den ekonomiska och den sociala utvecklingen. Att motverka korruption och monopol är därför ett bra sätt att motverka orättvisa inkomstskillnader.

När ojämlikhet i stället är resultatet av att människor har använt sina möjligheter till att förbättra sin situation utan att skada någon annan då kan ojämlikheten vara oproblematisk och i det här ljuset är det traditionell omfördelningspolitik och inte inkomstskillnaderna som är orättvis. När man tar från alla rika och ger till alla fattiga så bestraffar man människor som har använt sina möjligheter till att förbättra sin situation exempelvis genom handel eller uppfinningar. Den typen av ojämlikhet borde snarare uppmuntras för den är ett tecken på att samhället utvecklas, att människor blir rikare, även om inte alla blir rikare i samma takt.