Så löd rubriken på ett av seminarierna under Almedalsveckan
i Visby 2014. Arrangör var tidningen Offentliga Affärer och medverkade gjorde
advokat Olof Hallberg och en del andra jurister, bl.a. från Europakontoret i
Skåne. Eftersom jag arbetar med upphandlingar så kunde jag inte hålla mig ifrån
detta seminarium.
Hypotesen var att man kunde ljuga sig till kontrakt i
offentlig upphandling helt lagligt och utan krav på skadestånd. Frågan som ställdes var om detta var sant.
Svaret blev tyvärr ”ja”. Det visar sig att myndigheter inte
behöver kontrollera att kraven som ställs i upphandlingen verkligen uppfylls av
det vinnande företaget. Enligt statistik (som jag tyvärr inte uppfattade källan
på) så är det bara c:a 25% av upphandlingarna som följs upp.
Det är heller inte olagligt att ljuga i en upphandling visar
det sig. Vad värre är så är det inte alltid som det förekommer någon sanktionsklausul
i avtalet om företaget inte skulle uppfylla kraven.
Eftersom Lagen om Offentlig Upphandling (LOU) är ett
EU-direktiv så kan vi i Sverige inte ändra på den. För att undvika fadäser i
upphandlingarna och i dess genomförande så måste alltså upphandlingsenheten få
tillräckliga resurser och lokala direktiv att noga kontrollera budgivarna och
åtminstone det vinnande företaget samt att alla krav efterlevs under
kontraktstidens gång. Vidare är det ju helt naturligt att samtliga kontrakt
skall innehålla sanktionsklausuler och jag förutsätter att man kräver
ersättning för avtalsbrott om leverantören bryter mot avtalet. Annars slösar vi
med skattemedel och det är mångmiljardbelopp som går via offentliga
upphandlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar